Annons

Therese Eriksson:Måste ställa läsklocka – det rycker i min ”kolla telefonen”-nerv

”Kolla telefonen”-nerven rycker även på professionella läsare.
”Kolla telefonen”-nerven rycker även på professionella läsare. Foto: Fredrik Sandberg/TT

Jag, som har till yrke att läsa böcker, har fått så mycket svårare att hålla uppe den djupa läskoncentrationen att jag behöver ställa en klocka. Hur oroliga ska vi vara över att endast 11 procent av 17–18-åringarna läser?

Under strecket
Publicerad

Jag vrider om äggklockan, 45 minuter är lagom. Ibland, innan jag omsorgsfullt placerar den utom räckhåll, ställer jag alarmet på mobilen istället. Vad jag håller på med? Jag klockar och schemalägger min läsning. Eller: jag bökar med det regelsystem jag uppfunnit i syfte att hålla störningsmomenten borta.

Det har varit dystra rubriker för litteraturen och läsningen på sistone. SVT var på god väg att begrava den bredaste litteraturkritik vi har i det här landet – boktipsen i ”Go’kväll” – men reste sig på nio efter massiv kritik. Samtidigt har bekymrande rapporter om läsning och bokförsäljning trillat in. Enligt undersökningen Bokförsäljningsstatistiken minskar bokförsäljningen i alla kanaler utom digitala abonnemangstjänster, i kronor räknat.

Ett tydligt trendbrott är den minskade försäljningen av barn- och ungdomsböcker, vilken annars stadigt har ökat sedan 2013. En tillfällig svacka eller tydlig varningssignal? Några enkla svar på den frågan vågar jag inte gissa mig till, men tillsammans med Statens medieråds nya rapport om att läsningen bland ungdomar kontinuerligt har sjunkit sedan 2005 – endast 11 procent av 17-18-åringarna läser enligt denna undersökning – har vi åtminstone skäl att föra en diskussion om läsandets plats i våra barns och ungas liv.

Annons
Annons

Är det jämförbart att läsa långa instacaptions på sin skärm och att läsa en fysisk bok?

Så hur illa ställt är det egentligen med läsandet? Enligt Mediebarometern, en publikationsserie som mäter svenskars läsvanor sedan 1970-talet, ligger bokläsningen på en stabil nivå, kanske beroende på att de mest läsaktiva grupperna (de allra yngsta och de allra äldsta) balanserar upp resultatet. Att läsandet – och inte minst av tryckta, fysiska böcker – minskar bland ungdomar och yngre vuxna, verkar dock stå bortom rimligt tvivel.

Bland hängivna läsfrämjare och litteraturkramare är det poppis att tycka att hur, vad och i vilket format man läser inte spelar någon roll, huvudsaken är att man läser. Men, stämmer det? Är det jämförbart att läsa långa instacaptions på sin skärm och att läsa en fysisk bok? Är det ens jämförbart att läsa skönlitteratur på platta och mellan pärmar? Om skärmen konkurrerar ut den fysiska boken, hur påverkar det vår läsning?
Den amerikanska forskaren och professorn Maryanne Wolf, författare till boken ”Reader, come home. The reading brain in a digital world” (2018), skriver i The Guardian om hur det digitala läsandet påverkar vår förmåga till ”deep reading”, det vill säga djupare läsarter/-processer. Att skumläsa har blivit det nya normala i digitaliseringens tid, menar Wolf, och det utgör ett hot mot vårt djupa läsande, och därmed mot sådant som fördjupad kunskap, empati och kritiskt tänkande – alla egenskaper som utvecklas och möjliggörs av en djupare läsart.

”Kolla telefonen”-nerven rycker.

Annons
Annons

Wolfs ärende är inte att döma ut digitaliseringsprocessen, men att varna för vad som kan gå förlorat i den. Hennes resonemang om hur hjärnan förändras i anpassningen till en digital värld mynnar ut i ett förslag om att vi ska odla vår ”bi-litterära hjärna”. Eller med andra ord: se till att återuppväcka, eller hålla vid liv, vår förmåga att läsa på det djupa sättet oavsett medium.

Det finns säkerligen en mängd förklaringar till varför barn och unga tycks läsa allt mindre – skolans ansvar bör förmodligen inte underskattas här – men något gör vi ju, allihop, med vår tid istället. Ulf Dahlqvist, som lett arbetet med Statens medieråds undersökning, tror att internet och sociala medier är ett tungt vägande skäl.

Skolor och bibliotek arbetar febrilt för att digitaliseras och ju fler områden som gör det desto mer tid kommer barn, unga och vuxna att tillbringa framför skärmen.

Mitt anekdotiska exempel i inledningen är just det – anekdotiskt – men kanske också talande: jag, som har till yrke att läsa böcker, har fått så mycket svårare att hålla uppe den djupa läskoncentrationen att jag behöver ställa en klocka. ”Kolla telefonen”-nerven rycker.

Att ha hela världen i fickan är förstås en fantastisk sak, men det gör oss också både splittrade och vana vid att få alla upplevelser serverade. Och med en allt slappare fantasimuskulatur kanske vi glömmer att vi redan har tillgång till en hel värld – den som finns inuti våra huvuden och som vi når allra bäst genom läsandet av skönlitteratur.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons