Annons

Erik Cardelús:Mästerverk som skrivna för dagens pandemi

”Pesten”, ”Decamerone” och ”Nemesis” tycks alla anknyta till det som vi upplever just nu.
”Pesten”, ”Decamerone” och ”Nemesis” tycks alla anknyta till det som vi upplever just nu.

I de orostider som det nya coronaviruset introducerat kan det vara fruktbart att läsa böcker som tycks gestalta vad vi går igenom här och nu – vare sig det handlar om pesten, som i Albert Camus och Boccaccios klassiker, eller om polioepidemin, som i Philip Roths roman ”Nemesis.” 

Under strecket
Publicerad

Vi befinner oss oroligt pandemiska tider och många av oss förväntas arbeta hemifrån eller dra sig undan, ett tillstånd som frigör tid att läsa. Och varför då inte läsa något som griper tag i det som vi upplever som starkast just nu och just här. 

Vad ska vi då läsa? Här står det huvudsakliga valet mellan sådant som avleder våra tankar från pandemin eller sådant som skapar en katharsiseffekt, texter som gestaltar det som vi går igenom på ett förhöjt och inkännande sätt. I den senare typen av läsning ges perspektiv på det som händer, och kanske skapar det också en ökad förståelse och minskar känslan av isolering och ensamhet.

Väljer vi det kathartiska spåret blir det mest uppenbara och emblematiska valet ”Pesten”, den franske existentialisten Albert Camus klassiker från 1947. Enligt uppgift är det en roman som sålt slut på nätbokhandlare och som sedan länge är utlånad på bibliotek runtom i landet.

I Frankrike har romanen i dessa coronatider nått en historiskt unik toppförsäljning.

Läsaren får följa läkaren Bernard Rieux dagboksanteckningar som skildrar ett antal olika människor och deras reaktioner på pandemin som sveper över den nordafrikanska staden Oran, en miljö där Camus föddes och växte upp i ett enkelt arbetarklasshem, långt innan han kom till Frankrike och gjorde litterär och intellektuell succé. I romanen möter läsaren bland andra en jesuitpräst som febrilt försöker finna en Guds mening i allt det hemska, en journalist som väljer att inte bara betrakta och rapportera utan också agera solidariskt tillsammans med andra som också tvingas fatta svåra beslut i en svår situation. 

Annons
Annons

”Existensen föregår essensen” – många minns nog sina möten med existentialismen i den tidiga ungdomen, uppmaningen att definiera sig själv genom sina handlingar, att utgå från situationens nödvändighet och medmänsklighetens bud. Det finns ingen annan mening än den vi skapar, den mening som vi skänker åt livet genom våra handlingar. Att sätta dessa moralisk-filosofiska resonemang i den dramatiska situation som uppstår vid en grasserande pandemi har säkerligen hjälpt att lyfta denna roman och gett den en ständig ström av nya läsare. Ofta har romanen tolkats som en allegori över motståndskampen i det naziockuperade Frankrike, men textläsning är som bekant en öppen och produktiv process där nya tolkningar ständighet alstras. I Frankrike har romanen i dessa coronatider nått en historiskt unik toppförsäljning.

När man läser Camus idag, imponerar framför allt den gestaltande kraften i texterna. Skärpan och skavet som träder fram i ”Pesten”, liksom i paradverket ”Främlingen”. Här lyfter den skönlitterära skildringen, vilket gör de filosofiska resonemangen ständigt drabbande. 

En annan klassiker som skildrar vad som sker bland människor under en svår pandemi är Boccaccios ”Decamerone”. Det sägs att Dante skapade den moderna italienskan under den tidiga renässansen i Toscana, men att Boccaccio (1313–1375) satte prosans konventioner, sättet man berättar en historia på. Boccaccio hade ju också egna erfarenheter av pesten, ”digerdöden”, som svepte över världen under medeltiden och som sägs ha reducerat Europas befolkning med en tredjedel eller ännu mer. Boccaccio började skriva boken 1348, samma år som pesten tog Florens i sitt dödsbringande grepp. 

Annons
Annons

Handlingen i ”Decamerone” fungerar på två nivåer, en ramhandling ur vilken olika historier vecklar ut sig. Sju unga damer och tre ungherrar flyr pesten och isolerar sig på ett lantställe utanför Florens. De är rikemansbarn, med de privilegierades möjligheter att avlägsna sig från all smitta, smittade och alla de hemskheter som pågår inne i staden Florens. Isolerade på lantstället håller de humöret uppe genom att berätta historier för varandra, en vardera under tio dagar, vilket förklarar titeln ”Decamerone – de tio dagarna”. Parallellen till ”Tusen och en natt” är svår att undgå.

”Decamerone” har inte främst gått till litteraturhistorien för sin skildring av pesten, utan för dess vågade innehåll. Länge betraktades den som pornografisk, som skändlig och syndig i den katolska samtiden. Idag lär det inte finnas någon som hoppar till eller rynkar på näsan inför berättelserna i detta epokgörande verk.

I ”Decamerone” finns gott om metalitterära aspekter, skildringar av hur människor berättar saker för varandra och vad dessa berättelser gör med dem som tar del av dem

Men här finns också annat som speglar dåtidens samhälle, exempelvis den ofta fredliga samvaron mellan de tre abrahamitiska religionerna – kristendom, judendom och islam. Detta framgår i den första dagens tredje novell där den judiska mannen Melchisedech står i centrum. Han kallas upp till sultanen, som undrar vilken av ”de tre heliga lagarna som du anser vara den enda sanna och av Gud bestämda: den judiska, den muslimska eller den kristna”. Detta är en gillrad fälla, men den förståndige Melchisedech lyckas trassla sig ur situationen genom att berätta en historia om en förmögen man som ska fördela arvet på sina tre söner med hjälp av en enda guldring. Ringen ska rotera mellan de tre sönerna genom livet och den som bär den vi faderns död får arvet, vilket självklart skapar en infekterad situation.

Annons
Annons

I stället för att bara hantera en ring låter fadern en guldsmed tillverka två identiska ringar till, vilket upphäver frågan om vilken ring eller – snarare – religion som är den rätta. Tre guldringar, tre söner, tre religioner. Genom detta förståndiga och försonliga historieberättande inser Saladin att Melchisedech är en värdig affärspartner som kan hjälpa honom ur en ekonomisk knipa: ”När Saladin efter någon tid fick in pengar igen till statskassan, betalade han tillbaka allt han lånat av Melchisedech och gav honom dessutom många dyrbara gåvor. Därefter behöll sultanen honom som sin vän och lät honom få en god och aktad ställning vid hovet.” Kanske kan denna berättelse fungera som en fingervisning om att dagens infekterade situation mellan de tre världsreligionerna varken är statisk eller hopplös. 

I ”Decamerone” finns gott om metalitterära aspekter, berättande om berättande, skildringar av hur människor berättar saker för varandra och vad dessa berättelser gör med dem som tar del av dem, exempelvis i slutkapitlet: ”Dioneos novell var slut, men omedelbart efter de sista orden började sällskapet livligt diskutera varenda detalj i berättelsen. Än prisade man en sak, än klandrade man en annan, och alla uttryckte sin mycket personliga mening.” I berättelsens ramhandling kommenteras situationen och ett framhävande av ”förmågan att utifrån det redan kända dra slutsatser om det som rimligen kommer att ske längre fram i tiden”. Här kommenteras också pesten: ”Som ni alla vet, är det i morgon fjorton dagar sedan vi lämnade Florens – vilket vi ju gjorde för att skydda våra liv och under någon tid slippa det elände som på grund av pestens härjningar ryms inom stadens murar.”

Annons
Annons

En nutida variation på detta epidemiskt-existentiella tema framträder i amerikanen Philip Roths sista roman, ”Nemesis” från 2010. Handlingen utspelar sig den heta krigssommaren 1944, då en polioepidemi sveper över USA. Huvudperson är den rättrådiga och handlingskraftiga Bucky Cantor, en ung judisk man som arbetar som fritidsledare i staden och som på nära håll upplever hur polion skördar offer bland de judiska pojkar som han dagligen träffar i sitt arbete. Till en början står Bucky Cantor stark i övertygelsen om att förnuftet och rättvisan ska segra, trots att panik, ursinne och misstänksamhet grasserar bland invånarna i staden.

Det gäller att stå stark och trygg, en hållning vars giltighet sätts på prov då Bucky Cantor får möjlighet att ta sig bort från den stekheta poliohärjade staden Newark och i stället arbeta på en sommarkoloni på landet. Inför beslutet drabbas Bucky av samvetskval. Ska han lämna sin plats som fritidsledare? Låta pojkarna insjunkna och dö? Ska han svika dem? Med i beslutet finns också hans fästmö som redan arbetar i svalkan på sommarkolonin, nära skog, frisk luft och vatten. Som ödesmättad fond rasar det andra världskriget, ett krig från vilket den atletiska och plikttrogne Bucky frikallats på grund av sin dåliga syn. Bucky skäms över att ha ställts utanför kriget, att inte kunna tjäna sitt land tillsammans med de andra: 

”Han hade aldrig kommit över skammen i att inte vara med dem, trots att det inte fanns något han kunde göra åt saken. De hade hamnat tillsammans i samma luftburna styrka, de hoppade ur flygplanen för att strida – det var det som han skulle ha velat göra, precis det som han var byggd att göra.”

Annons
Annons

Kampen i luften får sin parallell i poliosmittan som färdas i den kvava tryckande hettan i Newark, en osynlig men mäktig fiende och förgörande kraft. Berättelsen rör sig obevekligen mot ett ödesdrama. Nätet kring Bucky dras åt. 

Dygden får sin lön, lasten får sitt straff. Två tankefigurer som trasas sönder, förvrids och hånler åt den rättrådige Bucky Cantor. Att inte tänka kung Oidipus är svårt, lika svårt som att inte sugas ner i ödesdramats tryckande virvel, den där stekheta sommaren i Newark 1944, dödsmärkt av rasande världskrig och grasserande polioepidemin.

I ”Nemesis” åser läsaren hur en oförvitlig man bryts ner, trots sina ansträngningar att stå stark och orubblig inför katastrofen och dessutom hjälper han människor i sin omgivning. Detta är ett återkommande tema hos Roth, som till skillnad från Camus inte fick något Nobelpris trots att han ofta fanns på listan av favoriter. I hans tre storverk – ”Amerikansk pastoral”, ”Jag gifte mig med en kommunist” och ”Skamfläcken” – ofta benämnda ”Den amerikanska trilogin”, möter vi genomgående starka män som går sitt obevekliga öde till mötes. 

Bucky Cantor i ”Nemesis” är – i likhet med de andra huvudpersonerna – atletisk, utåtriktad och framgångsrik – ett förkroppsligande av the American dream – vilket gör fallet än mer symbolmättat och episkt laddat. Han förtjänar ju inte detta, denna blir tanken som läsaren får brottas med, precis som ingen annan av dagens drabbade förtjänar sitt lidande. Här sätts berättandets empatiska och kathartiska effekter ännu en gång i spel, narrativa och existentiella mekanismer och frågeställningar som vi ständigt dras in i, då som nu. 

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons