Annons
Gäst

Mats Olin: Frågan är lika viktig som svaret

Foto: Jessica Gow/TT
Under strecket
Publicerad

Gäst | Journalistik

Det som publiceras av nyhetsmedier ska vara sant, eller i alla fall rimligt kollat. Det är självklart och i fokus för debatten om ”fake news”. Men det är också intressant hur frågorna formulerats. Genom att ställa vissa frågor men inte andra sätter journalistiken in nyheter i ett sammanhang. Och hur frågorna formuleras kan ibland vara viktigare än svaren för hur publiken uppfattar vad det egentligen är som hänt.

Själva frågeställningen kan vara lömsk: den kan utan grund projicera ett problem på den som ska svara. Har du slutat skattefuska? Utan att direkt påstå att du är skattefuskare har själva frågan ändå klistrat fast anklagelsen på dig.

Frågandets makt är stor. Ta en valfri politisk debatt och studera hur aktörerna genom frågor till motdebattörerna försöker styra agendan. Och då och då skapar journalister genom frågandet bilden av att något har hänt, utan att ett enda svar har levererats.

Inom medieforskningen talar man om journalistens makt att gestalta genom att presentera problemformuleringar, som kan ta sig uttryck i exempelvis en fråga i en intervju, och som påverkar hur publiken tolkar sammanhanget.

Annons
Annons

Det här forskningsområdet har rötter tillbaka bland annat till nobelpristagaren Daniel Kahnemans undersökningar som visat hur människor drar helt olika slutsatser beroende på hur till synes entydiga fakta presenteras. Man kan bli rätt förskräckt över hur dålig motståndskraft vi människor har för själva inramningen av informationen.

Det ligger förstås i journalistikens natur att ställa frågor, välja en vinkel och fokusera på ett specifikt problem, det är därför den är så effektiv. Men det kan göras på ett mer eller mindre relevant – och hederligt – sätt. Att ställa frågor inför publik är ett kraftfullt verktyg som kan missbrukas.

När SVT:s Uppdrag Granskning presenterade den så kallade Paradisläckan, som bland annat handlar om läckta dokument om skattesmitare, valde man att för tittarna presentera en rad frågor till och hypoteser om språkföretaget EF. Man kan sammanfatta dem med frågan: ”Har EF skattefifflat och mutat?” Några uppgifter som visade att så skulle vara fallet presenteras inte. Däremot sa Uppdrag Granskning i samma andetag att det finns andra företag som undvikit tiotals miljoner i skatt.

Särskilt för ett granskande program som Uppdrag Granskning, som ställer till svars, är frågeställningarna centrala. En fråga från Uppdrag Granskning måste väl ändå innebära att någon begått ett övertramp, kan man tro. Varför skulle frågorna annars ställas? Anklagelsen mot EF blev med den här gestaltningen tydlig, utan att den kunde beläggas.

Daniel Kahneman konstaterar att journalistikens publik har mycket svårt att skilja på de fakta och de hypoteser eller ”gissningar” som journalister presenterar. ”De kommer att utgå ifrån att tolkningar och gissningar har samma värde som fakta”. Publiken kommer att bedöma spekulationen som om den vore fakta. Något för varje journalist att begrunda.

MATS OLIN är chef för Näringslivets medieinstitut. mats.olin@naringslivetsmedieinstitut.se

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons