X
Annons
X
Gäst

Janerik Larsson: Mattis och presidenten

Läs mer om Larsson läser
 President Donald Trump, second left, first lady Melania Trump, left, Chinese President Xi Jinping, second right, and his wife Peng Liyuan, right, stand together as they tour the Forbidden City, Wednesday, Nov. 8, 2017, in Beijing, China. 
President Donald Trump, second left, first lady Melania Trump, left, Chinese President Xi Jinping, second right, and his wife Peng Liyuan, right, stand together as they tour the Forbidden City, Wednesday, Nov. 8, 2017, in Beijing, China.  Foto: Andrew Harnik

Den amerikanske försvarsministern James Mattis avgick i protest mot president Trumps politik. Han blev inte som så många andra som lämnat Trumpadministrationen avskedad av presidenten.

BBCs analys är klar:

Donald Trump may try to spin James Mattis's departure as a retirement after a lifetime of government service. It's not. This is a protest resignation, plain and simple. The defence secretary's letter to the president - in which he offers full-throated support for a US network of alliances and calls for a policy of containment of authoritarian rivals - makes that perfectly clear. The timing of this announcement, just a day after Mr Trump abruptly ordered the withdrawal of US troops from Syria and amid rumours of an Afghanistan pullout, should also dispel any doubt about stark policy differences between the two men.

Annons
X

Mattis har stått för den traditionella amerikanska efterkrigspolitiken med fokus på allianser och att söka hålla tillbaka auktoritära politiska krafter.

Men presidenten som enligt den amerikanska författningen har den exekutiva makten har en helt annan politik - och det är i slutändan han som bestämmer.

Trumps politik redovisades redan under presidentvalskampanjen 2016 och dess tydliga isolationism och protektionism kan nu inte beskrivas som en nyhet.

Det är också viktigt att komma ihåg att den politiken ofta under efterkrigstiden haft ett starkare stöd i det demokratiska partiet än bland republikanerna.

Trumps agenda är helt och hållet inrikespolitisk. Det är där väljarna finns. Att bygga den symboliska muren mot Mexiko är helt överordnat allt annat just nu. Muren är en politisk symbol som i praktiken inte skulle ha någon större betydelse, men den sänder ett budskap till de amerikanska medborgarna om att presidenten vill stänga alla dörrar till utlandet. Omvärlden är farlig, svårbegriplig.

Han gillar att hyllas av världens auktoritära ledare och detta demonstrerades kanske allra tydligast under hans statsbesök i Kina i november förra året. Men det är sekundärt i förhållande till den inrikespolitiskt motiverade isolationismen.

Att Trump nu enligt rykten vill dra ner på eller rent av avsluta engagemanget i Afghanistan är inte heller egentligen en nyhet. Bob Woodwards bok ”Fear” beskriver hur Trump sökte vägar att nå dit - eftersom han i valkampanjen lovat att dra ner på USAs militära engagemang.

Att han nu inte längre vill vara den kraft som söker skapa ordning i Mellanöstern är inte oväntat. Här finns ingen enkel ”deal” (affärsuppgörelse) som mannen bakom The Art of the Deal (1987, skriven av journalisten Tony Schwartz) ser som det han som president har att bidra med.

Trump är helt främmande för internationell politik bortom de affärsuppgörelser han tror sig kunna ingå. I det avseendet är han inte alls så unik som amerikansk president som många nu tycks tro. USAs internationella engagemang direkt efter andra världskriget är en avvikande fas i landets historia.

Efter det första världskriget gjorde president Woodrow Wilson ett försök att föra USA in på en sådan politisk kurs men det misslyckades helt. USA vända världen ryggen och det var först det japanska angreppet mot Pearl Harbour som möjliggjorde för president Franklin D Roosevelt att bryta den isolationistiska politiken.

På 30-talet hade Trump isolationistiska föregångare i amerikansk politik - och där fanns också Trumps förkärlek för totalitära ledare väl företrädd i politiken.

De som nu tror att presidentvalet 2020 kommer att förändra USAs politiska kurs om president Trump inte skulle fortsätta i Vita huset har all anledning att fundera över realismen i den föreställningen. Det är åtminstone minst lika sannolikt att även en demokrat som president skulle söka hålla USA borta från särskilt militärt engagemang världen runt.

Det finns en amerikansk krigstrött opinion som inte ska underskattas av någon som söker bedöma USAs utrikespolitik på sikt.

Annons
X

Läs även

Annons
X
Annons
X

President Donald Trump, second left, first lady Melania Trump, left, Chinese President Xi Jinping, second right, and his wife Peng Liyuan, right, stand together as they tour the Forbidden City, Wednesday, Nov. 8, 2017, in Beijing, China. 

Foto: Andrew Harnik Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X