Annons

Lydia Wålsten:Mazariner med LO löser fortfarande ingenting

Foto: Fredrik Sandberg/TT

Uppgifter från den nya utredningen om arbetsrätten har orsakat skarpa kommentarer från fackligt håll. Men det är rimligt av regeringen att gå vidare med lagstiftning – och Moderaterna bör inte stoppa det.

Under strecket
Publicerad

Vid ett bord sitter Kommunals ordförande Tobias Baudin med sin jurist. Han ska tycka till om förslagen i den utredning om arbetsrätten som ska läggas fram den 1 juni. SVT:s Agenda har kommit över ett utkast. ”Med sportspråk är det 10–1 till arbetsgivarna”, säger Baudin, nöjd med sin retoriska figur. Med knappt en vecka kvar tills utredningen presenteras handlar det om att sätta bilden. Kommunal är LO:s största förbund. Med buller och bång har de hoppat av förhandlingarna mellan LO och Svenskt Näringsliv. De vinner på att yla. ”En katastrof-utredning”, fortsätter Baudin.

Kameran växlar till LO:s föreslagna nya ordförande Susanna Gideonsson. Diplomaten som ska hålla ihop den splittrade organisationen. ”Om utredningen läggs fram, och i papperskorgen, så fine”, säger hon och påpekar att i Sverige sköter parterna arbetsmarknaden. Som att det skulle finnas ett hot om lagstiftning om det ansvaret hade tagits.

Tidigare finansminister Anders Borg har sagt att arbetsrätten var alliansregeringens stora misstag. Att man trodde att parterna skulle hitta en lösning på egen hand. Borg välkomnade därför hotet om lagstiftning förra året för att en flexiblare arbetsrätt är ”den viktigaste reformen Sverige kan få”. Vänsterdebattörer raljerar nu att en pandemi inte är tiden att göra det enklare att sparka folk. Men om det blir lättare att gå, blir det också lättare att komma in.

Annons
Annons

Ändå är det lätt att tycka synd om C. Partiet påminner om barnet på skolgården som länge har velat gå fram till den starka killen och säga att han ska sluta knuffas. De vet att de inte klarar det själva, och har därför tagit med sig vänner. Väl framme visar det sig att kompisarna har försvunnit.

I Agenda intervjuades visserligen de två arbetsgivarorganisationerna Svenskt Näringsliv och Företagarna. Men deras tonläge gick inte att jämföra med fackens. De hade kunnat peka på de fackliga vinsterna, som att arbetsgivaren får ett ansvar för kompetensutvecklingen. I stället lät de som snälla tjänstemän. ”Vi vill gärna göra upp med facken”, sade Svenskt Näringsliv. Det är ”krångligt och kostsamt att säga upp personal”, påminde Företagarna.

Man fick den kusliga känslan att det som en gång i tiden kallades mazarinpolitik har anammats av facken. För den som inte känner till begreppet var mazarinpolitik ett öknamn på den socialdemokratiska regeringens strategi för att lugna näringslivet. Man bjöd in till samtal över kaffe och kaka och visade förståelse för entreprenörerna. På det sättet undvek regeringen kritik i media, men på reformsidan hände ingenting.

Var är arbetsgivarna nu? Från fackligt håll skruvas tonläget upp. Medier spelar med, trots att andra reformer, som höjd a-kassa, är ett tydligt steg i S och LO:s riktning. Läckorna ser strategiska ut, och Jonas Sjöstedt var lycklig i Agenda när han kunde skramla med sitt ”nu fäller vi regeringen”-vapen och sade att han hade M med sig. Men när Ulf Kristersson svarade lät det betydligt mindre säkert. M kommer verka för bra sakpolitik, ”det vill säga, om lagstiftningen blir bra när den läggs fram, då kommer vi självklart stötta politik som vi själva står bakom”.

Kristersson måste visa sina väljare att han alltid är redo att leda landet och ersätta Löfven. Men det vore ett sakpolitiskt svek att fälla regeringen på den här punkten – Sverige behöver entreprenörer som även vågar anställa dem som inte är helt självklara. Det vore också ett misstag att inte låta Löfven ge sig ut i stormen med LO och januaripartierna på egen hand. Frågan om arbetsrätten spelar M i händerna oavsett. Antingen lagstiftning, med stora politiska kostnader för S. Eller så faller regeringen med två liberala partier som på kuppen inser att det inte går att vinna mot Huset.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons