Annons

McEwan om brexit: ”Vi har sjunkit i vår egen aktning”

Ian McEwan är skoningslös i sin dom över dagens brittiska politiker.
Ian McEwan är skoningslös i sin dom över dagens brittiska politiker. Foto: Vudi Xhymshiti/TT

En ny klass skamlösa politiker och brexit skakar Storbritannien i grunden. Det menar författaren Ian McEwan, aktuell med romanen ”Maskiner som jag” och brexit-satiren ”The cockroach”.

Under strecket
Publicerad

Ian McEwan.

Foto: Vudi Xhymshiti/TT Bild 1 av 1

Det är slutet av oktober. Brexit har ännu inte infunnit sig. Det har däremot Ian McEwan, som lutar sig tillbaka i en läderfåtölj på Hotell Savoy i Malmö. Den 71-årige Bookerprisvinnaren och författaren bakom romaner som ”Amsterdam”, ”Försoning”, ”Lördag” och ”Maskiner som jag” är i staden för ett framträdande på stadsbiblioteket, och på väg mot fler framträdanden i Stockholm.

För 40 år sedan var han en litterär sensation, omsusad för sin skarpa prosa och sin makabra fantasi. I dag skrivs sällan en artikel i brittisk press om honom utan att han belamras med epitet som ”en av våra största författare”. Ändå är han fortfarande minst lika vital, stridbar – och produktiv. ”Maskiner som jag” (Brombergs) kom ut i Sverige i somras, och nu i oktober gav han ut ytterligare en bok, ”The cockroach”. Med en blinkning till Franz Kafkas ”Förvandlingen” skildrar han hur en skalbagge en morgon vaknar upp och inser att han förvandlats till Storbritanniens premiärminister, fast besluten att genomföra ett projekt som – i Ian McEwans ögon – är lika absurt som verklighetens brexit.

Annons
Annons

McEwan har tacklat en rad svåra samtidsfrågor i de senaste årens romaner. I ”Solar” var det klimatkrisen, i ”Domaren” bestämmanderätten över den egna kroppen, i ”Maskiner som jag” de existentiella frågor som intelligenta robotar för med sig. Men just brexit är som en irriterande sårskorpa som han inte kan sluta pilla på.

Strax efter brexit-omröstningen skrev han en debattartikel i The Guardian om sin bedrövelse över utfallet, och om intrigerna som följde. Han kallade sommaren 2016 för ”en sommar av förakt”. Jag frågar vad han skulle kalla sommaren 2019.

– En sommar av bullshit. The Guardian bad mig i slutet av förra året att skriva en ny text som skulle tryckas på tidningens framsida dagen efter brexit. Nu har jag skrivit den texten fyra gånger. Jag skrev om den för några veckor sedan för publicering den 31 oktober. Nu ska jag skriva om den igen för januari.

Brexitfrågan skär djupt, säger han, berör alla. För egen del har han beslutat att inte låta brexit förstöra hans vänskaper, men han har sett hur vänner och syskon – leavers och remainers – brutit med varandra över frågan.

Vi har verkligen sjunkit i vår egen aktning nu, och i världens aktning.

– Vi är fyllda av självtvivel nu, som nation. Vi brukade förundras över Frankrike, med alla dess strejker, eller Italien, som har haft 52 regeringar sedan andra världskriget, eller USA, med Donald Trump, och vi tyckte att vi var ett praktiskt sinnat folk som inte drogs med i onödiga galenskaper. Vi har verkligen sjunkit i vår egen aktning nu, och i världens aktning. Vi har blivit som en av Shakespeares narrar som dansar omkring på världsscenen i löjlig mössa och bjällror. Det här har verkligen skakat oss.

Annons
Annons

Ian McEwan.

Foto: Vudi Xhymshiti/TT Bild 1 av 1

Hur blev du själv så engagerad i debatten?

– Det var svårt att undvika, det har blivit en existentiell fråga för nationen: vilken sorts land vill vi vara? De av oss som vill vara en utåtriktad, liberal demokrati som samarbetar med andra länder är tyvärr på den förlorande sidan. Det är väldigt, väldigt olyckligt, men brexit kommer att bli verklighet. Och det kommer att bli ett parlamentsval, som Boris Johnson förmodligen kommer att vinna i denna uppsättning av politikens ”Alice i Underlandet”.

Ian McEwan.
Ian McEwan. Foto: Vudi Xhymshiti/TT

”The cockroach” är inte bara en satir över brexit, utan också en satir över en typ av politiker som drivs av narcissism, egenintresse och komplett ointresse för sanningen. Och som trots eller tack vare detta åtnjuter ett starkt stöd bland sina väljare.

– Boris Johnson har en charmant fasad, jag har själv träffat honom. Men hans modus operandi har varit hänsynslöst, utan respekt för lagar och parlamentariska konventioner. Planen att stänga parlamentet i fem veckor visade sig vara olaglig. Alla visste det redan från början. Han och hans ministrar ljög oss rakt i ansiktet, som gamla sovjetiska politruker.

Hettan hörs i McEwans formuleringar, inte i hans tonfall. Han talar som han skriver, med en mjuk, neutral röst även när han levererar skoningslösa domar.

Annons
Annons

Sovjetiska makthavare hade ett särskilt sätt att ljuga. Nu ser man det där hos Johnson och hos hans ministrar.

– Sovjetiska makthavare hade ett särskilt sätt att ljuga, en tradition som nu hålls vid liv av Sergej Lavrov och Vladimir Putin. De ljuger för dig, de vet att du vet att de ljuger, och de flinar på ett alldeles särskilt sätt. Nu ser man det där hos Johnson och hos hans ministrar. De gick omkring och påstod att stängningen av parlamentet inte alls hade något att göra med brexit: ”Känn på den. Ni vet att jag ljuger. Jag vet att ni vet. Jag bryr mig inte.” Det är världen vi lever i nu.

Varför är den typen av politiker attraktiv just nu?

– Det är en väldigt bra fråga. Det finns en teori om en ”hel klass av människor som lämnats på efterkälken…” Men det köper jag inte. Invandringen spelar en roll, men det är inte de som lever nära invandrare som har röstat igenom brexit. Men den liberala demokratin har stått för ett antal stora misslyckanden, varav ett är den otroligt ojämlika fördelningen av rikedom. Vi ser varje vecka hur ännu ett företag går i konkurs, människor blir arbetslösa, men direktörerna lämnar jobbet med en fallskärm på tolv miljoner pund. Sådant gör människor inte bara arga, utan också cyniska. Den liberala demokratins förtjänster börjar då te sig som en mask, som döljer en fasaväckande korruption.

Det finns lite hopp här och var i världen, men nej, det ser inte bra ut för närvarande.

Börjar du själv bli cynisk?

– Det finns lite hopp här och var i världen, men nej, det ser inte bra ut för närvarande. Särskilt som vi i denna tid av populism och inskränkt nationalism står inför en akut utmaning i form av klimatförändringarna. Just när vi behöver få länder att samarbeta och göra något rationellt, så är politiken helt känslostyrd. Om nationalister över huvud taget tänker på klimatförändringarna, så gör de det i termer av förnekelse. Det är väldigt olyckligt, en perfekt storm.

Annons
Annons

I ”Maskiner som jag” ställs människorna i romanen inför en annan typ av utmaning – en intelligent robot, Adam, som har en omänskligt principfast syn på moral. Kanske kan mänskligheten äntligen sluta sig samman när vi ställs inför det omedelbara hotet att göras överflödiga av artificiell intelligens?

– Det hotet är redan här, men de ekonomiska fördelarna för dem som ligger långt fram inom AI är för stora. Även om världens främsta forskare säger att AI utgör det allvarligaste hotet mot mänskligheten – större än kärnvapen och klimatförändringar – så kan inget stoppa oss så länge vår värld styrs av konkurrens och den fria marknaden.

Vi människor säger att vi älskar livet, naturen, skogen, ändå förorenar och bränner vi ner den.

Bör vi oroa oss mer för artificiell intelligens eller mänsklig dårskap?

– Tja, det är mänsklig dårskap som kommer att skapa de där maskinerna... Det är därför mina robotar, en efter en, stänger ner sina egna medvetanden. På grund av alla motsägelser de ställs inför. Vi människor säger att vi älskar livet, naturen, skogen, ändå förorenar och bränner vi ner den. Och så vidare. Det blir för mycket för dem att hantera.

Hur tror du att roboten Adam skulle ha hanterat brexit?

– Jag tror att han… hade varit en mycket vältalig remainer.

Ian McEwan har ännu inte påbörjat någon ny roman. Däremot har han lovat sig själv att under nästa år tacka nej till nästan alla frestande inbjudningar, och dag efter dag infinna sig vid skrivbordet i den ombyggda lada i Gloucestershire där han arbetar. Han ska stänga ute tankar på nyheter, politiska intriger, e-post och kommande resor. Arbeta ostört och idogt. På vad vet han emellertid ännu inte.

– Ibland sneglar jag längtansfullt mot det lilla livet. Romaner om kärlek och dess komplikationer. Det skulle vara skönt att låta sig försjunka i sådana frågor, som i ett varmt bad. Men... saker och ting fortsätter att hända.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons