Annons

Emma Frans:Mediernas agerande kan påverka risk för självmord

Vilka kan konsekvenserna bli när medier rapporterar om självmord? Det beror helt på hur rapporteringen görs, enligt den samlade expertisen.

Publicerad

I ett pressmeddelande från Kulturhuset Stadsteatern fick vi den 19 mars veta att den före detta vd:n Benny Fredriksson endast 58 år gammal själv avslutat sitt liv, en uppgift som familjen hade gett sitt godkännande att lämna ut (1).

När kända personer begår självmord är medier ofta väldigt förtegna – ofta av respekt för den personliga integriteten, men det finns även andra skäl till försiktighetsåtgärder när det gäller denna typ av rapportering.

Goethes genombrottsroman Den unge Werthers lidanden gavs ut år 1774. Romanen handlar om Werther som blir olyckligt förälskad i Lotte och senare begår självmord genom att skjuta sig. Den unge Werthers lidanden blev en enorm succé och det sägs att många unga män ska ha tagit livet av sig efter att ha läst den. Även om det saknas belägg för att detta verkligen skedde förbjöds boken på vissa platser (2). Fenomenet då ett uppmärksammat självmord ger upphov till att andra tar livet av sig kallas ofta för Werthereffekten (3).

Annons

Återkommande rapportering om uppmärksammade självmord vara kopplat till ett immitationsbeteende.

Det finns en hel del oklarheter kring vilka faktorer som bidrar till självmord, men medier kan spela en viktig roll. En serie av stödmaterial från Världshälsoorganisationen, WHO, riktade till olika yrkesgrupper av särskild betydelse för suicidprevention – förebyggande av självmord – inkluderar därför ett dokument riktat till personer som arbetar inom medier (4). Som underlag till detta dokument har en expertgrupp gjort en granskning som innefattar över 100 studier om imitationsrisken då medier uppmärksammar självmord.

Enligt denna granskning kan medierapportering om självmord resultera i en ökning i självmordsrelaterade beteenden, framför allt verkar återkommande rapportering om uppmärksammade självmord vara kopplat till ett immitationsbeteende. Risken tycks vara större om personen är känd, framför allt om den som tar del av rapporteringen beundrar vederbörande eller identifierar sig med personen i fråga.

Vissa mediekonsumenter verkar också vara mer känsliga än andra – till exempel unga personer, personer med psykisk ohälsa och personer som tidigare haft suicidala beteenden eller tankar. Granskningen poängterar att en ingående beskrivning av en viss metod för självmord kan vara den viktigaste faktorn för ökningar av självmordsbeteenden.

Betyder detta att medier inte bör rapportera om självmord överhuvudtaget?

Nej, denna tystnad riskerar att öka stigmatiseringen kring självmord. I sitt stödmaterial poängterar WHO att ett självmord som får medial uppmärksamhet också innebär ett tillfälle att sprida kunskap om depression och självmord. Medier kan alltså använda tillfället för att öka medvetenheten och kunskapen hos allmänheten samt bidra till att den som är i riskzonen för självmord söker hjälp.

Att tysta ner denna typ av händelse är inte heller önskvärt eftersom det riskerar att öka stigmatiseringen kring självmord.

Om medier rapporterar om självmord i enlighet med de rekommendationer som finns skulle rapporteringen eventuellt kunna förebygga självmord.

Sammanfattning:

Det finns en hel del belägg för att medierapportering kan påverka självmordsrisken, bland annat visar granskningar att detaljerade och upprepade beskrivningar av hur kända personer tagit sina liv kan öka risken för att andra begår självmord på liknande sätt. Att tysta ner denna typ av händelse är inte heller önskvärt eftersom det riskerar att öka stigmatiseringen kring självmord. När en känd person tar livet av sig kan detta vara ett viktigt tillfälle för medier att sprida kunskap och öka medvetenheten bland allmänheten.

Annons
Annons
Bild 1 av 1
Annons
Annons
Annons