Annons

Lotta Lundberg:Merkels efterträdare – vad Adenauer absolut inte drömde om

Med Angela Merkels sorti går Tyskland högerut och landets ”välkomstkultur” lär övergå i hårdare tongångar mot asylsökande. På fredag får vi veta vem som ersätter kvinnan som blivit en symbol för Europatanken och den liberala demokratin. Kommer den personen att kunna motsvara omvärldens förväntningar?

Under strecket
Publicerad

Angela Merkel vinkar tillsammans med Annegret Kramp-Karrenbauer i samband med att den sistnämnda valdes till CDU:s generalsekreterare i februari i år. På fredag kan hon komma att väljas till Merkels efterträdare.

Foto: IBLBild 1 av 2

En av dessa tre tar över efter Angela Merkel: Friedrich Merz, Annegret Kramp-Karrenbauer och Jens Spahn.

Foto: IBLBild 2 av 2
Efter reklamen visas:
Vad betyder det för Tyskland att Merkel avgår?

Vem kommer att efterträda Angela Merkel? En uppkäftig konservativ bög? Ett stingsligt styrelseproffs med egna privatplan? Eller kvinnan som kallas Mini-Merkel?
Det är vad som fyller pratsofforna och nyheterna i Tyskland för närvarande. Den som på fredag blir vald till kristdemokratiska CDU:s nya ledare är förmodligen också den som blir partiets kanslerkandidat i valet 2019.

Och inte bara Tyskland följer partiledarvalet i Hamburg med spänning och oro. I hela världen har Angela Merkel gjort sig känd som ett slags ankare, den stabila konfliktlösaren, som alltid återkommer till mänskliga rättigheter och sin uppväxt i diktaturen DDR. Hur blir det när hon försvinner?

Ingen skulle komma på tanken att kalla Ulf Kristersson en Mini-Reinfeldt.

Tyskland är Sveriges viktigaste handelspartner. Men också vårt stora stöd – och kanske förebild – när det handlade om det tyskarna kallar välkomstkulturen, förmågan att ta emot nyanlända flyktingar.

Vem ska vi nu luta oss mot och dela de humanitära bördorna med? Vem kommer att tålmodigt driva vidare fredsprojektet EU och poängtera att vi inte längre kan räkna med Trumps Amerika? Vem ska ringa Putin vid konfrontationer som de i Kertjsundet nyligen? Ska världen i stället förlita sig på Frankrikes president Emmanuel Macron?

Annons
Annons

Angela Merkel vinkar tillsammans med Annegret Kramp-Karrenbauer i samband med att den sistnämnda valdes till CDU:s generalsekreterare i februari i år. På fredag kan hon komma att väljas till Merkels efterträdare.

Foto: IBLBild 1 av 1

EU är djupt splittrat. Det är alltså inte bara tysk inrikespolitik som glöder under askan när CDU går till partiledarval. I ett Europa som gapar efter enkla lösningar och auktoritära ledare är det viktigt att även Sverige förbereder sig på vem som nu ska få rollen att ta Trump, Erdogan och Orbán i örat.

Angela Merkel vinkar tillsammans med Annegret Kramp-Karrenbauer i samband med att den sistnämnda valdes till CDU:s generalsekreterare i februari i år. På fredag kan hon komma att väljas till Merkels efterträdare.
Angela Merkel vinkar tillsammans med Annegret Kramp-Karrenbauer i samband med att den sistnämnda valdes till CDU:s generalsekreterare i februari i år. På fredag kan hon komma att väljas till Merkels efterträdare. Foto: IBL

Merkel har själv sagt att hon inte lägger sig i vem som efterträder henne, det väljer partiets medlemmar i Hamburg på fredag. Men det glunkas i leden att Annegret Kramp-Karrenbauer är hennes favorit. Så låt oss börja där.

Annegret Kramp-Karrenbauer, 57, har orättvist kallats Mini-Merkel. Kanske för att man gärna gör så när det gäller kvinnor. Ingen skulle komma på tanken att kalla Ulf Kristersson en Mini-Reinfeldt. I själva verket passar kanske Merkel 2.0 bättre.

Frau Kramp-Karrenbauer (ett tungvrickarnamn, knappt tyskarna klarar det – ofta förkortas hon helt enkelt till AKK) har varit ministerpresident i Tysklands minsta förbundsland, Saarland, och den som lyckats bäst med att hålla högerextrema AfD stången (9 procent) innan hon blev CDU:s generalsekreterare.

Hon tar tid på sig när hon talar och kommer gott överens med Frankrikes president Macron.

Hon är lik Merkel så tillvida att hon är saklig, genomtänkt och förtjust i detaljer. Hon tar tid på sig när hon talar och kommer gott överens med Frankrikes president Macron. Men hon är också mer traditionell, mer konservativ och mer emotionell. Hon är mer stridsbenägen och polariserar snabbare.

Annons
Annons

En av dessa tre tar över efter Angela Merkel: Friedrich Merz, Annegret Kramp-Karrenbauer och Jens Spahn.

Foto: IBLBild 1 av 1

Hon är dock inte så uppkäftig som sin unga motståndare Jens Spahn. Spahn är 38 år och hälsominister. Han har med god fart seglat fram och talat om lägre patientavgifter, högre löner i vården och förändrat sjukvårdssystem. Spahn är vital, tar för sig när han har mikrofonen och får också ur sig flest one-liners. Om man över huvud taget kan tala om karisma bland tyska kristdemokrater, så är det han som i så fall gör anspråk på den.

Han är dock inte lika förtjust i den tajta Europapolitik som Macron längtar efter. Spahn vill varken ha gemensamt försvar eller utbyggd valutaunion. Han ser en förebild i Österrikes konservative förbundskansler Sebastian Kurz och det torde placera honom längst åt höger av de tre. Å andra sidan uttalar han sig mycket starkt mot populistiska krafter, då han av egen erfarenhet – som gift med en man – har fått känna på extremisternas homofobi. En utsatthet som synnerligen präglat hans blick på motstånd och medmänsklighet.

Det sägs att Merz inte kan vara i samma rum som Merkel längre än en minut.

En av dessa tre tar över efter Angela Merkel: Friedrich Merz, Annegret Kramp-Karrenbauer och Jens Spahn.
En av dessa tre tar över efter Angela Merkel: Friedrich Merz, Annegret Kramp-Karrenbauer och Jens Spahn. Foto: IBL

Från början stod det mellan AKK och Spahn, men så dök Friedrich Merz, 62, upp och ställde till det. Eller kompletterade bilden. Beroende på hur man ser det.

2002 hade Merz helt försvunnit som yrkespolitiker efter att ha förlorat kampen om partiledarposten mot Merkel. Det sägs att han inte kan vara i samma rum som hon längre än en minut. Kanske är han med ålderns rätt den mest vältalige retorikern. En lättantänd advokat som får ur sig flest syrligheter. När Merz talar är det som tystast. Då drar partiet efter andan. Han är därtill övertygad Europavän, så länge det inte är Tyskland som ska betala.

Annons
Annons

Merz återkomst såg först ut som ett segertåg. En frisk fläkt från näringslivet. Men när han i en finansdebatt förra veckan hävdade att han tillhör den övre medelklassen trampade han rejält i klaveret. Med en årsinkomst – inte förmögenhet, utan inkomst – på 1 miljon euro om året (drygt 10 miljoner kronor) kan man faktiskt inte hävda att man tillhör medelklassen.

Där kan Merz ha satt sin sista potatis. FÖR CDU är ett folkparti som vädjar till mitten och medelskiktet i Tyskland. Ett parti som nu behöver vinna tillbaka tjänstemän, pensionärer och småföretagare. De som förlorat på en skattepolitik där dessa grupper överbeskattats och därför gått till AfD. Eller till De gröna.

Med Merkel kunde de identifiera sig. Inte med den tyska styrelseordföranden för Black Rock, världens största förmögenhetsförvaltare.

Man ska minnas att folk ville ha Merkel, hon som lagade potatissoppa, semestrade i samma jumper år efter år i Sydtyrolen och handlade till extrapris på Edeka (tyska Ica ungefär). Med henne kunde de identifiera sig. Inte med den tyska styrelseordföranden för Black Rock, världens största förmögenhetsförvaltare.

Vad är det mer CDU:s väljare behöver tänka på innan de gör sitt val om vem som ska leda dem? Alla tre kandidaterna är katoliker och födda i det som var Västtyskland och kommer att dra partiet åt höger.

Homoäktenskap var länge en svår fråga, men inte längre. Lagen har redan gått igenom, även om AKK personligen är emot och Merz har undvikit frågan.

Die Willkommenskultur – välkomstkulturen – som flyktingkrisen också kallas, skiljer dem inte heller märkbart åt. Alla har fattat att man inte lämnar hundratusentals människor på en krutdurk som Balkan eller i Orbáns Ungern utan att det kostar riktigt blod – inte bara politiskt. Bara Tyskland kunde fånga upp dem som inte hade någon annanstans att ta vägen.

Annons
Annons

Därom är man enig. Men beträffande integrationspolitiken som sedan följde är ingen av dem nådig gentemot Merkel. Och därmed snuddar de alla vid olika tabun. Wir schaffen das (ungefär: Det klarar vi) var en fatal kontrollförlust. AKK säger att alla asylsökande kriminella ska kastas ut ur Schengen. Merz säger att den invandrare som inte kan tänka sig ta emot ett diplom från en kvinnlig universitetsrektors hand heller inte ska ha något tyskt examensbevis. Spahn säger att med okontrollerad muslimsk invandring kommer också antisemitismen att växa.

Alla vill de halvera högerextrema AfD:s väljare – men vem vill inte det?

Den som lyssnar noga kan höra Konrad Adenauer, Västtysklands förste förbundskansler, hicka till i sin grav.

Och vem kan bäst fortsätta samarbetet i Den stora koalitionen med Socialdemokraterna? En allt för skarp högersväng skulle förmodligen leda till att SPD hellre går i opposition – och då stundar nyval. Något som bekant bara AfD skulle tjäna på.

När debatten går så hög som nu tvingas tyskarna urskilja nyanser. Det har aldrig skadat något folk.

Den som lyssnar noga kan höra Konrad Adenauer, Västtysklands förste förbundskansler, hicka till i sin grav. Han skulle inte vända sig – han hade blick för det moderna – men de tre kandidaterna är nästan ett slags karikatyrer av vad han absolut inte drömde om när han bildade CDU efter kriget.

Ett parti för det fattiga, traditionella och växande konservativa medelskiktet står nu inför valet mellan en kvinna, en homosexuell eller en representant för den ekonomiska gräddan.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons