Foto: Sami

”Mest misstänkt: ung muslimsk flykting i Sverige”

Sami lämnade Syrien efter belägringen av Homs. I Paris träffade han den svenska journalisten Eva. Nu ger de ut romanen ”De hemlösa katterna i Homs” tillsammans.

SvD:s Saeed AlNahhal, som själv lämnade Syrien 2014, har mött paret i Stockholm.

Publicerad

Får man lov att äta en katt?  Nej, inte ens om man är utsvulten. Det vore ju som att äta sin granne.

Det var en av de svåra frågorna som Sami var tvungen att fundera på när han befann sig i krigets Syrien.

Sami är huvudperson i den nya romanen ”De hemlösa katterna i Homs”, av Eva Nour.

Både författarens och huvudpersonens namn är pseudonymer för att skydda Samis familj i Syrien, berättar Eva Nour och Sami när SvD träffar dem i Stockholm. I vanliga fall bor de i Paris.

– Alla större händelser i romanen har hänt i verkligheten och skildras genom Samis ögon. Övriga karaktärer är fiktiva, säger Eva.

– Vi har också ändrat en del årtal och platser. Med fiktionens hjälp kan man skriva mer detaljerat.

Både författarens och huvudpersonens namn är pseudonymer för att skydda Samis familj i Syrien, berättar Eva Nour och Sami när SvD träffar dem i Stockholm.
Både författarens och huvudpersonens namn är pseudonymer för att skydda Samis familj i Syrien, berättar Eva Nour och Sami när SvD träffar dem i Stockholm. Foto: Tomas Oneborg

Sami betonar att han skulle kunna berätta om en del av sina erfarenheter till och med på facebook, men att det finns andra upplevelser, som till exempel dem från hans militärtjänst, som är svårare att vara öppen med.

– Militären är ett väldigt farligt och känsligt ämne. Men viktigt, för att förstå vad som händer nu, säger han.

Eva och Sami blev vänner hösten 2015. Sami hade nyss kommit till Paris som flykting och Eva var där för att rapportera om terrordåden i staden. I början pratade de om musik och mat de gillade – numer gillar Sami att lyssna på den svenska sångerskan Zara Larsson och Evas favoritmat är syriska kibbeh, bulgurbollar fyllda med kött och pinjenötter.

Annons

Vi ville ge en känsla för hur vardagslivet var innan kriget och under det

Ett år senare blev de ett par, och hon vågade fråga mer om hans historia, hon tyckte det var intressant att han kunde berätta om kriget ur så många perspektiv –  han hade erfarenhet från fängelset och militären, men också som aktivist, fotograf och lärare för barn i belägringen.

– Det var som om dina minnen blev mina minnen. Jag började skriva dagbok för att slippa ha bilderna i huvudet. De anteckningarna blev början på den här romanen, säger Eva.

Sami är i min ålder, några år yngre. Jag är 37 år. Att läsa romanen var omtumlande och många minnen väcktes till liv. Min barndom, uppväxt, mitt universitetsliv och militärtjänst liknar på så många sätt Samis. I mars 2014 lämnade jag Syrien via en olaglig väg över bergen till Libanon.

Homs, den gamla staden i mitten av västra Syrien, var centralort i upproret, och jag minns hur jag följde varje nyhet om Klocktornstorgets massaker i april 2011, och belägringen som varade till mitten av 2014.

Homs har en speciell plats i mitt hjärta. Ännu mer så efter att revolutionen började i Syrien, en revolution som avslutades väldigt blodigt. Vi var några kompisar som samlades nästan varje dag och kollade Homs-nyheter på Twitter och Facebook.

Annons

– Vi ville ge en känsla för hur vardagslivet var innan kriget och under det, säger Eva, som menar att det annars mest är våldet som skildras.

Foto: Sami

Den första delen av Eva och Samis roman handlar om Samis uppväxt. Han upplever frihetens betydelse när han, med hjälp av sin syster, räddar en sparv och befriar den efter att den fastnat i ett klister som var till för att fånga möss. 

Han blir retad av en granne, ramlar av cykeln, gör sådant som barn i fredstid gör. Han lär sig att ”man skulle visa tillförsikt till ödet och den högre viljan, Gud i första hand och landets ledare i andra hand. Eller om det var tvärtom? Hafez al-Assad först och Gud sedan”. 

När en lärare i skolan blev avskedad efter att en elev bytt ut propagandasångerna i skolans högtalare sa Samis klasskamrat Yasmin: ”De övervakar oss för att de älskar oss.”

Annons

–Jag greps av hur normal Samis barndom var trots att det var en diktatur, säger Eva.

Sex månader efter att han satt sin fot på universitetet för första gången blir Sami ihop med en syrisk tjej, Sarah. Han började studera till nätverksingenjör, mot sin pappas vilja.

En dag skickade hon ett sms till honom: ”De skjuter mot oss”.

Samis far tyckte att om sonen inte vill studera till läkare, borde han bli en ”riktig ingenjör”, en som bygger hus. Någon han kunde skryta över till sina vänner. Annars var det bra att bli militär, menade han med hopp om att familjen därigenom skulle få tillgång till nyttiga kontakter. Som en wasta – en person som kunde hjälpa till vid byråkratiska bekymmer. 

Men Sami ville gå sin egen väg och försökte fly från den obligatoriska militärtjänstgöringen genom att resa bort. Men när han skulle förnya sitt pass greps han av polisen.

Det var 2009. Han fängslades och hamnade i Boloni, ett av militärpolisens ökända fängelser utanför Homs. Han släpptes ett par veckor senare när de bestämt var han skulle göra sin militärtjänst. Sami utbildades till kartritare utanför Damaskus och stannade där tills revolutionen bröt ut 2011, då han mot sin vilja drogs in i våldet mot civilbefolkningen.

Annons

Samis dåvarande flickvän var en av alla som deltog i protesterna mot Assad. En dag skickade hon ett sms till honom: ”De skjuter mot oss”.

Sami lämnade militären till slut och gick med i demonstrationerna. Han, Sarah och deras vänner anordnade demonstrationer och startade en fotoblogg. Tills raketerna började regna över staden.

Homs, Syriens tredje största stad med drygt en miljon invånare, belägrades. Sami bodde under två år omringad av militärfordon. Det var ont om mat och vatten. Han kämpade för att överleva.

– Den svåraste delen att skriva var den som handlade om belägringen. Därför väntade jag med det, och skrev andra delar först, säger Eva.

Foto: Sami

På bokens baksida står citatet ”En katt har sju själar på arabiska, medan det på svenska heter att den har nio liv. Du har nog både nio liv och sju själar, för annars vet jag inte hur du har klarat dig så länge”.

Annons

Eva valde boktiteln på grund av den starka relationen mellan Sami och djuren, och som en symbol för medmänsklighet.

– Sami visade mig ett foto där han matade fem nyfödda kattungar. Det var när han kom för att se familjens hus efter att det bombades av regimens missiler, berättar hon.

Vi trodde att det bara skulle behövas några dagar för att befria oss. Vi väntade oss inte att belägringen skulle bli så hemsk och lång som den blev.

–Jag tyckte att det var otroligt, och funderade på vilken typ av person du är. Ditt hus har just förstörts och du sköter om katterna, säger Eva till Sami medan de ser in i varandras ögon och håller varandras händer.

Att lämna Homs med familjen, när bombningarna intensifierades, var inte ett alternativ för Sami. Han fick inte uppleva revolutionens start eftersom han var i militärtjänsten, och nu ville han inte gå miste om att dela segern med alla som ville få förändring i Syrien.

– Vi trodde att det bara skulle behövas några dagar för att befria oss. Vi väntade oss inte att belägringen skulle bli så hemsk och lång som den blev, berättar Sami.

Annons

– Nu tänker jag tyvärr på Homs som något förgånget, jag tänker på familjen, skolan, universitetet och vänner. Jag tror inte att jag kommer att kunna leva där igen i den nära framtiden.

Den som läser boken kommer att förstå mer om Syrien, inte bara om kriget, utan också om landet.

Han kan sakna detaljer, som jasminernas doft. Paret har köpt en jasminblomma till sin lägenhet och ramat in ett fotografi på Samis hemstad. Bokens femte och sista del handlar om exilen och att börja ett nytt liv i ett annat land.

Före kriget hade Sami tre katter. Under belägringen tog han hand om en katt från att den var unge till och med att den dog, några dagar innan belägringen var över och Sami lämnade Homs.

Omslagsbilden har Sami tagit. Man ser ett vanligt hus, tills man upptäcker dammet och de trasiga föremålen.

– Det kan vara någons hem. Det kan vara ett hus i Sverige. Vi ville inte ha en bild med svarta rökmoln och raketer, säger han.

– Den som läser boken kommer att förstå mer om Syrien, inte bara om kriget, utan också om landet, om kulturen och maten, hoppas Eva.

Annons

Sami lägger till att på så sätt kanske svenskarna förstår hur syrier i Sverige tänker och vad de har upplevt.

Eva grät många gånger medan hon skrev boken. 

– Mycket mer än du, säger hon och ser på Sami.

– När man skriver måste man leva sig in i alla känslor och upplevelser. Jag fick lära känna dig mycket bättre. När du blev stressad och nervös började du röka mycket och dricka kaffe, och dina ögon blev väldigt stora, säger hon.

I slutändan tog hon bort vissa partier.

– Det var mer död och våld i början. Men jag ändrade eftersom jag inte ville att läsarna skulle sluta läsa på grund att det är så fruktansvärt.

Foto: Sami

Som syrisk journalist och regimkritiker följde jag kontinuerligt hur situationen var i Homs under belägringen.

Den här svåra perioden sammanföll med regimens strid mot min stad, Yabroud, som ligger mellan Homs och Damaskus. Då var jag tvungen att flytta till Libanon, där jag sov i samma hus som två män som just överlevt belägringen.

Annons

I Sverige just nu känns det som att det mest misstänkta du kan vara är en ung muslimsk flykting.

Båda två var väldigt magra och svultna, och åt glupskt. Nästa dag blev de magsjuka på grund av den ”normala maten” de nu fick, som bestod av mycket kött.

Från Sami får jag höra samma historia.

– De omringade försökte hitta mat i övergivna hus fram till 2013. Sedan plockade vi gräs och blad och åt vad som helst vi fick tag på, tills vägarna öppnades igen i maj 2014, berättar Sami.

– Under de sista sex månaderna i Homs bodde jag ensam. Då hade jag levt i ett och ett halvt år med mina vänner och min lillebror, innan han dödades i en missilattack.

Många européer som aldrig varit i Syrien vet väldigt litet om varför flyktingar lämnar landet, och hur livet i Syrien var innan. Vilka normala liv många hade innan striderna började.

– I Sverige just nu känns det som att det mest misstänkta du kan vara är en ung muslimsk flykting. Kanske kan Samis berättelse göra det lättare att ta till sig och känna empati, säger Eva.

Foto: Tomas Oneborg
Annons

Det är i första hand diktatorn som attackerar befolkningen, för att stoppa dem som vill ha demokrati

Det finns människor i både Sverige och Syrien som säger att det är på grund av revolutionen det blev krig i Syrien. Sami och Eva menar att det är på grund av regimen.

–Det är i första hand diktatorn som attackerar befolkningen, för att stoppa dem som vill ha demokrati och mänskliga rättigheter, säger Sami.

– Blodbadet började inte med revolutionen. Syrien upplevde till exempel massakern i staden Hama redan på åttiotalet, där regimen dödade tiotusentals människor, säger Eva.

Nu skriver Assads regim sin historia, menar Eva och Sami, som ser boken som vittneslitteratur.

– I bokens slut skriver jag att jag hoppas att alla syrier delar med sig av sina historier. Jag tror att det är slags motstånd att berätta, dela med sig och läsa, säger hon.

Boken handlar om det syriska folkets lidande. Men det är också en bok om att vara människa, att göra svåra val, att överleva, älska, stanna i landet eller lämna.

– Det är svårt att veta hur jag hade agerat om jag varit i den här situationen. För man får fatta en massa moraliska beslut i krig. Det är liv eller död, säger Eva.

Både författarens och huvudpersonens namn är pseudonymer för att skydda Samis familj i Syrien, berättar Eva Nour och Sami när SvD träffar dem i Stockholm.

Foto: Tomas Oneborg Bild 1 av 5
Foto: Sami Bild 2 av 5
Foto: Sami Bild 3 av 5
Foto: Sami Bild 4 av 5
Foto: Tomas Oneborg Bild 5 av 5