Annons

Ivar Arpi:Metoo gör alla kvinnor till offer

I Frankrike har ett hundratal kvinnor – däribland skådespelerskan Catherine Deneuve – skrivit under ett upprop mot #metoo som de menar uppmuntrar till en ”obehaglig angivarkultur”.
I Frankrike har ett hundratal kvinnor – däribland skådespelerskan Catherine Deneuve – skrivit under ett upprop mot #metoo som de menar uppmuntrar till en ”obehaglig angivarkultur”. Foto: Markus Schreibe/AP
Under strecket
Publicerad

Alla som har följt amerikansk utrikespolitik är bekanta med hur mission creep fungerar. Det börjar som en välavgränsad militär operation. Man ska bara straffa talibanerna och al-Qaida. Det slutar med det längsta kriget i USA:s historia. Och det pågår fortfarande – så sent som sommaren 2016 skickade Storbritannien fler trupper till Afghanistan.

Något som liknar mission creep sker även begrepp. Sexuellt utnyttjande, till exempel. För några år sedan startade nätkampanjen #prataomdet, som bestod av vittnesmål om sexuella övergrepp. Något som många kritiker påtalade var att berättelser om regelrätta övergrepp blandades med förvisso olyckliga, men inte brottsliga eller särskilt grova, händelser. Uppropet #metoo följer tyvärr samma mönster.

I Aftonbladet Kultur skriver Åsa Linderborg om ett par nyutkomna böcker om #metoo som klumpar ihop alla sorters erfarenheter i en och samma kategori: ”Tränaren som kryper upp i tolvåringens säng på ett idrottsläger begår tveklöst en brottslig handling mot ett värnlöst barn. Samma sak med koranläraren som 'gjorde ett hål i min fitta med sitt tjocka pekfinger' och sa att det var Guds hand. Men kollegan som på krogen säger 'Jag vill ligga med dig', vad gör han sig skyldig till? Tydligen tillräckligt mycket för att bli föremål för en text bland de andra.” (8/1)

Annons
Annons

Och i Frankrike har ett hundratal kvinnor – däribland skådespelerskan Catherine Deneuve – skrivit under ett upprop mot #metoo som de menar uppmuntrar till en ”obehaglig angivarkultur”. I brevet, som publicerades i Le Monde i går, skriver kvinnorna bland annat: ”Våldtäkt är ett brott, men att försöka förföra någon, även ihärdigt eller klumpigt, är inte det.”

Man kan tydligt se hur begrepp som våldtäkt och sexuellt utnyttjande successivt har bytt innebörd över tid för att omfatta allt fler beteenden, åsikter och människor

Upplevelserna som beskrivs av både Linderborg och kvinnouppropet i Frankrike är väsensskilda. Det finns alltså två delar i det här: å ena sidan tendensen att inkludera relativt sett oskyldiga beteenden i begrepp som tidigare varit reserverade för grova brott, å andra sidan ett outtalat krav på att kvinnor som har utsatts ska uppleva sig själva som traumatiserade, oavsett hur allvarlig händelsen varit.

Ytterligare en aspekt är den samtidiga tillväxten av antalet förövare. I #metoo framhävs kvinnors oskuldsfullhet, för att i motsvarande grad framhäva mäns förtappade och perverterade kultur. Det krävs en föreställning om ett allomfattande patriarkat, där män tilldelas rollen som förövare och kvinnor ständigt är offer, för att man ska kunna placera våldtäkt och klumpiga raggningsförsök i samma kategori.

Man kan tydligt se hur begrepp som våldtäkt och sexuellt utnyttjande successivt har bytt innebörd över tid för att omfatta allt fler beteenden, åsikter och människor. Detta är begreppens mission creep, och vad psykologen Nick Haslam i stället döpt till "concept creep" (Psychological Inquiry, 12/2-16). Concept creep innebär att ett begrepp med tiden omfattar allt fler fenomen. Haslam skriver särskilt om trauma, mobbning, beroende, fördomar, psykiska störningar och missbruk. Begrepp expanderar både utåt, för att omfatta nya fenomen som tidigare inte ingick, och nedåt, för att omfatta mindre extrema, mindre allvarliga, former av fenomenet. Haslam menar att detta är tecken på att vår kultur blir alltmer känslig för både patologi och skada. Allt mer av sådant som tidigare sågs som alldagliga och normala upplevelser ses på grund av den här processen som något patologiskt eller traumatiskt. Allt fler ser sig själva som offer, som definieras av sin sårbarhet, sin oskyldighet och sitt lidande.

Annons
Annons

Dramaturgin i #metoo gör också att berättelser som avviker inte får plats. En kvinna jag känner var på gymmet. En man strök runt utan att träna. Plötsligt grabbade han tag i kvinnans rumpa. Hon hade lagt märke till hans avvikande beteende och var därför förberedd när han närmade sig. I samma rörelse som hon vände sig om knuffade hon honom så hårt att han ramlade. Samtidigt sade hon med hög röst: “Vafan gör du?!“. Flera andra män kom genast till hennes undsättning.

En sådan berättelse får inte plats i dramaturgin i #metoo. Min vän var för stark och blev för arg, männen i hennes närhet för hjälpsamma. Den chockade och övermannade förövaren visade sig vara patetisk och svag, snarare än ett hot.

Styrkan i #metoo är att strålkastarljuset riktats mot tidigare skyddade verkstäder, mot oacceptabla beteenden i framförallt arbetssituationer. Om #metoo leder till att färre män i maktposition utnyttjar underställda, är det ett framsteg för alla. Men precis som i tidigare revolutioner tycks man vara lite väl entusiastisk med giljotinerna.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons