Annons

Mette: ”Svarar eleverna att jag bara är lite lagom tjock”

Mette Fischer.
Mette Fischer. Foto: Lars Dareberg

Under uppväxten blev hon mobbad för att hennes kropp var för stor. Kroppsaktivismen har stärkt Mette Fischer men hon tror inte att den kan hjälpa dagens unga med övervikt på samma sätt.

Under strecket
Publicerad

För Mette Fischer var det framförallt i butikernas omklädningsrum som hennes kropp blev ett problem.

Foto: Lars Dareberg

Inom syntmusiken kände sig Mette Fischer sig hemma: ”Jag hamnade i ett sammanhang där jag kände mig sedd inte på grund av min utsida utan för den jag var.”

Foto: Lars Dareberg

”Det har hänt att mina elever frågar om jag är gravid, och jag svarar dem med ett ’Nej, jag är bara lite lagom tjock’. Då tittar de storögt på mig”, säger Mette Fischer.

Foto: Lars Dareberg

Ett av Mette Fischers tips: ”Våga säg ’Stopp – det här är inte ok!’ om någon behandlar dig kränkande.”

Foto: Lars Dareberg

Mette minns inte exakt när hon förstod att hennes kropp kom i en större storlek än många andras. Däremot minns hon mycket väl den gången i mellanstadiet hos skolsköterskan, som efter genomförd mätning och vägning hasplade ur sig att Mette väl ”kunde låta blir den där extra mackan”.

Eller den gången då hela klassen skulle mätas och vägas en och en inne hos skolsköterskan, hur alla skulle jämföra sin vikt med de andra efteråt, och hur en klasskompis vände sig till Mette med ett: ”Jag vägde så här lite, men det gjorde väl inte du?”.

– Jag minns att jag blev ledsen och arg. Det var något jag inte ville säga inför hela klassen utan bara till mina vänner. Hade jag själv fått bestämma hade jag helst sluppit, men på den tiden gjorde barn oftast som de vuxna sa. Jag hoppas att alla viktkontroller inom dagens elevhälsovård är frivilliga och sker i samråd med vårdnadshavare. Och om inte så borde det vara så, säger Mette.

Övervikt och fetma hos barn kan leda till att barn mår väldigt dåligt psykiskt och det finns en stor risk att detta leder till ätstörningar. För Mette Fischer var det andra personers åsikter om hennes kropp som fick henne att må dåligt. Hon växte upp i ett litet samhälle i den skånska myllan, med sin mamma, pappa och yngre bror.

Annons
Annons

För Mette Fischer var det framförallt i butikernas omklädningsrum som hennes kropp blev ett problem.

Foto: Lars Dareberg
Efter reklamen visas:
"Våga säga stopp om någon är taskig mot ditt barn"

Under uppväxten var hon störst i klassen och sköt dessutom i höjden i tredje klass så under en tid var hon också längst. Från mellanstadiet till högstadiet blev hon mobbad.

– Rasterna på mellanstadiet tillbringade jag instängd på toaletten, medan en kille slog och sparkade utanför och jag höll för öronen och rabblade mantran för att slippa höra. En gång när jag väl kommit ut och kom för sent till lektionen, jätteledsen över det som hänt och försökte förklara för läraren, klappade han mig på axeln och sa ”Det där går över när du blir gift”. Det där har jag med mig i mitt arbete som lärare i dag, att alltid ta mig tid när någon kommer till mig och är så ledsen, säger Mette.

Men för Mette var det framförallt i butikernas omklädningsrum som hennes kropp blev till ett problem.

För Mette Fischer var det framförallt i butikernas omklädningsrum som hennes kropp blev ett problem.
För Mette Fischer var det framförallt i butikernas omklädningsrum som hennes kropp blev ett problem. Foto: Lars Dareberg

– Att vara längst av alla tjejer, och dessutom ha alla kurvor på fel ställe. Jag kunde gråta floder över hur midjan inte passade, eller att byxorna var för långa fast resten passade, och minns hur jag frågade mamma varför kläderna var gjorda på det sättet. För mig låg inte felet hos mig själv utan i kläderna. Men det gjorde det inte desto mindre jobbigt, säger Mette.

Under 80-talet då Mette växte upp gjorde gympinggurun Susanne Lanefeldt entré i svenska tv-apparater, och snart lanserades också en rad lightprodukter som moderna och hälsosamma alternativ. Mettes mamma hakade som så många andra på hälsotrenden, och dukade fram minimjölk och Lätta till hela familjen.

Annons
Annons

Inom syntmusiken kände sig Mette Fischer sig hemma: ”Jag hamnade i ett sammanhang där jag kände mig sedd inte på grund av min utsida utan för den jag var.”

Foto: Lars Dareberg

– Dock lades det inga särskilda värderingar i det, mer än att det var trendigt och något som låg i tiden, minns Mette.

Mamman jobbade själv som skolsköterska, och Mette tror att hennes egen skolsköterska därför inte tordes ge några direktiv vad gäller maten hemma.

– Min mamma har aldrig uttryckt sig nedlåtande om min vikt, och jag minns heller inte att vi hade några särskilda restriktioner vid matbordet. Jag älskade och älskar fortfarande mat – att få laga, klämma, smaka, dofta och välja. Den glädjen försöker jag själv att överföra till min egen dotter, säger Mette.

Inom syntmusiken kände sig Mette Fischer sig hemma: ”Jag hamnade i ett sammanhang där jag kände mig sedd inte på grund av min utsida utan för den jag var.”
Inom syntmusiken kände sig Mette Fischer sig hemma: ”Jag hamnade i ett sammanhang där jag kände mig sedd inte på grund av min utsida utan för den jag var.” Foto: Lars Dareberg

Det krävdes en flytt hemifrån för att Mette skulle våga blomma ut som den hon egentligen var – en fullfjädrad syntare. I gymnasiet hade hon börjat lyssna på hård syntmusik genom en klasskompis vars bror var medlem i ett känt syntband. Mette började gå på spelningar och åka på festivaler, och genom nätcommunities fick hon kontakt med andra likasinnade.

– Med syntmusiken hamnade jag i ett sammanhang där jag kände mig sedd inte på grund av min utsida utan för den jag var. Jag minns så väl när jag flyttade, och på rälsbussen mot Malmö drog ner fönstret för att ge fingret åt hela bygden – jag tror att den platsen helt enkelt var för liten för min person.

När Mette väl hade flyttat hemifrån vågade hon äntligen färga håret i alla regnbågens färger, bära höga Dr. Martens-kängor och klä sig i svart. Då kände hon att hon kunde ta plats och synas på ett sätt som inte varit möjligt på uppväxtorten.

Annons
Annons

”Det har hänt att mina elever frågar om jag är gravid, och jag svarar dem med ett ’Nej, jag är bara lite lagom tjock’. Då tittar de storögt på mig”, säger Mette Fischer.

Foto: Lars Dareberg

Min tioåring tycker att min förebild Stina Wollter är en gapig tant.

– Visst har min kroppsliga självkänsla gått i vågor, det är inte alltid man är superstark. Men sedan jag börjat följa kroppspositiva konton på Instagram har jag känt mig som del i en sund helhet vad gäller kroppsuppfattningen. Pinnsmal kan inte vara den enda acceptabla formen när andra kommer som timglas eller äggformade. Varför ska just jag skämmas och dölja mig för att jag inte passar in i ”rätt” form?

Hon är dock osäker på om den kroppsaktivism som stärkt henne själv kan nå ut till och peppa unga med övervikt på samma sätt.

– Min tioåring där hemma tycker att min förebild Stina Wollter är en gapig tant, och de flesta kroppsaktivister finns heller inte på ungas sociala medier som Tiktok. Ibland kan jag också känna att en del av dagens kroppsaktivism är väldigt avklädd på ett sätt som kanske inte känns bekvämt för alla unga.

”Det har hänt att mina elever frågar om jag är gravid, och jag svarar dem med ett ’Nej, jag är bara lite lagom tjock’. Då tittar de storögt på mig”, säger Mette Fischer.
”Det har hänt att mina elever frågar om jag är gravid, och jag svarar dem med ett ’Nej, jag är bara lite lagom tjock’. Då tittar de storögt på mig”, säger Mette Fischer. Foto: Lars Dareberg

Resan till kroppsacceptans har också inneburit några bantningsmetoder, som Viktväktarna och lchf-kost. Men Mette har alltid hållit sig från alla former av jojobantning, betonar hon.

– När jag gick med i Viktväktarna hade jag precis kommit ur en relation, behövde en nystart och kände att min kropp behövdes tas omhand. Lchf-kost provade jag efter graviditeten, men insåg till slut att mitt matsmältningssystem inte mådde bra av det. Viktväktarna var väl det jag trivdes bäst med, där man får äta ”vanlig” mat.

Annons
Annons

Ett av Mette Fischers tips: ”Våga säg ’Stopp – det här är inte ok!’ om någon behandlar dig kränkande.”

Foto: Lars Dareberg

I dag beskriver Mette relationen till sin kropp som sund, även om det går i vågor.

– Visst har jag fått pikar om att jag tar plats genom åren. Och blickar. Men jag har haft och har fortfarande väldigt mycket skinn på näsan. Det går att trycka ner mig på olika sätt, men rent kroppsligt har jag ändå alltid upplevt mig som stark i mig själv, säger Mette.

I sitt jobb som lärare har det också hänt att det kommer kommentarer från eleverna.

– Det har hänt att mina elever frågar om jag är gravid, barn kan ju vara så direkta, och jag svarar dem med ett ”Nej, jag är bara lite lagom tjock”. Då tittar de storögt på mig. Men jag tycker det är viktigt att vinna tillbaka ordet tjock som ett ord som alla andra. Som förälder har jag också ansträngt mig för att aldrig kommentera eller värdesätta min dotter, eller hålla på onödigt mycket med mitt eget utseende. Samtidigt är det inte alltid enkelt, och jag får bita mig i tungan ibland för att inte säga något dumt.

Ett av Mette Fischers tips: ”Våga säg ’Stopp – det här är inte ok!’ om någon behandlar dig kränkande.”
Ett av Mette Fischers tips: ”Våga säg ’Stopp – det här är inte ok!’ om någon behandlar dig kränkande.” Foto: Lars Dareberg
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons