Michelle Obama skriver om vikten av att förlita sig på människor som tror på en för att kunna kämpa vidare mot sina mål.
Michelle Obama skriver om vikten av att förlita sig på människor som tror på en för att kunna kämpa vidare mot sina mål. Foto: Lawrence Jackson

Obama: ”Det enda jag tänkte just då var – jag ska visa er”

I sin nya bok ”Min historia” berättar Michelle Obama om sina rötter, hur hon hittade en egen röst och kom att bli den hon är. SvD publicerar här ett utdrag, där den tidigare presidenthustrun minns hur hon lyckades bli antagen på Princeton – trots att studievägledaren avrådde henne från detta.

Publicerad

När det blev dags att välja college var både Santita och jag mest intresserade av skolor på östkusten. Hon kollade upp Harvard men tappade lusten när en handläggare på ansökningsenheten uttryckligen trakasserade henne för pappans politik, fast det enda hon ville var att bli antagen på egna meriter. Jag gjorde en utflykt till Princeton en helg för att hälsa på Craig. Han verkade ha kommit in i ett produktivt flöde av basket, lektioner och socialt umgänge vid ett center på campus avsett för minoritetsstudenter.

Universitetsområdet var stort och vackert – ett Ivy League-college täckt med murgröna – och Craigs kompisar verkade rätt trevliga. Jag ägnade det inte mycket mer tanke än så. Ingen i den närmaste delen av min släkt hade särskilt stor direkt erfarenhet av college, så det fanns hur som helst inte mycket att diskutera eller utforska. Precis som vanligt antog jag att det som Craig gillade skulle duga även för mig, och allt som han åstadkom kunde jag också lyckas med. Och på så sätt blev Princeton mitt förstahandsval.

Tidigt under mitt sista år på Whitney Young gick jag på ett obligatoriskt möte hos den studievägledare som tilldelats mig.

Annons

Jag kan egentligen inte säga så mycket om den studievägledaren, för jag såg avsiktligt och nästan omedelbart till att förtränga upplevelsen. Jag minns inte hur gammal hon var eller vilken etnisk tillhörighet hon hade eller hur hon såg på mig den där dagen då jag dök upp i dörröppningen på hennes kontor, full av stolthet över att jag faktiskt var på väg att ta examen i den översta tiondelen av min klass på Whitney Young, att jag blivit utvald till kassör, fått utmärkelser som mönsterelev och lyckats göra mig av med så gott som vartenda tvivel jag anlänt med som nervös niondeklassare. Jag minns inte om hon tittade på mina betyg innan eller efter att jag hade förklarat att jag ville göra min bror sällskap och börja på Princeton nästa höst.

Michelle Obama som student.
Michelle Obama som student. Foto: Courtesy of the Obama-Robinson family

Möjligen var det till och med så att studievägledaren under vårt möte sa saker till mig som var positiva och hjälpsamma, men av det minns jag inget alls. För oavsett om det var rättvist eller inte hakade jag upp mig på en enda mening som den kvinnan yttrade.

Annons

”Jag är inte så säker på”, sa hon med ett mekaniskt, nedlåtande leende, ”att Princeton är något för dig.”

Annons

Hennes omdöme var lika snabbt som avfärdande, förmodligen grundat på en hastig blick på mina betyg och provresultat. Jag antar att det var någon sorts variant av det som den här kvinnan med invand effektivitet gjorde hela dagarna – att tala om för tredjeårselever var de hörde hemma och inte hörde hemma. Jag är säker på att hon trodde att hon bara var realistisk. Jag tvivlar på att hon någonsin ägnade en tanke åt vårt samtal igen.

Hon talade om för mig att jag borde spänna bågen lite lägre, vilket var den exakta motsatsen till vad mina föräldrar alltid hade sagt.

Annons

Men som sagt, misslyckande är en känsla långt innan det blir ett faktum. Och för mig kändes det som om det var precis det hon planterade – idén om misslyckande långt innan jag ens hade försökt lyckas. Hon talade om för mig att jag borde spänna bågen lite lägre, vilket var den exakta motsatsen till vad mina föräldrar alltid hade sagt.

Hade jag bestämt mig för att tro henne skulle uttalandet förmodligen ha vält mitt självförtroende över ända på nytt, väckt det gamla mantrat till liv: duger inte, duger inte.

Men efter att i tre år ha hållit jämna steg med de ambitiösa eleverna på Whitney High hade jag lärt mig att jag var någonting mer än så. Jag skulle inte låta en människas uppfattning förändra allt jag trodde att jag visste om mig själv. Så jag ändrade istället metod utan att ändra mitt mål. Jag skulle söka till Princeton och en lång rad andra skolor, men utan att lyssna på något studievägledaren sa. Istället bad jag en person som kände mig om råd. Mr Smith, rektorsassistenten och min granne, hade sett vad jag gick för som student och litade dessutom på mig så pass mycket att han anförtrodde sina barn till mig. Han gick med på att skriva ett rekommendationsbrev.

De mest framgångsrika människor jag känner har kommit på ett sätt att leva med det, att förlita sig på de människor som tror på dem och kämpa vidare mot sina mål.

Annons

Jag har haft turen att träffa massor av extraordinära och framgångsrika människor i mitt liv – världsledare, uppfinnare, musiker, astronauter, idrottsmän, professorer, entreprenörer, konstnärer, författare, läkare och forskare. Några (men inte många nog) är kvinnor. Några (men inte många nog) är svarta. Några föddes fattiga eller har levt liv som flera av oss skulle uppfatta som oförtjänt fyllda av motgångar, men trots det verkar de bete sig som om de har fått alla tänkbara fördelar i livet. Det jag har lärt mig är detta: Alla har haft sina tvivlare. Några har fortfarande vrålande, hela idrottsarenor av kritiker och nejsägare som skriker Vad var det jag sa vid varje litet felsteg eller misstag. Det där oljudet försvinner aldrig, men de mest framgångsrika människor jag känner har kommit på ett sätt att leva med det, att förlita sig på de människor som tror på dem och kämpa vidare mot sina mål.

Michelle Obama blev antagen till Princeton trots att hennes studievägledare inte trodde att det var något för henne.
Michelle Obama blev antagen till Princeton trots att hennes studievägledare inte trodde att det var något för henne. Foto: Photo courtesy of the Obama-Robinson family archives
Annons

När jag lämnade studievägledarens kontor på Whitney Young den dagen kokade jag inombords. Framför allt var det mitt ego som hade fått sig en törn. Det enda jag tänkte i det ögonblicket var: Jag ska visa er.

Ingen kunde ta ifrån mig att jag strävade. Med tanke på min bakgrund var sträva det enda jag egentligen kunde göra.

Men sedan lugnade jag mig och återgick till arbetet. Jag hade aldrig trott att det skulle bli en enkel sak att komma in på college, men jag lärde mig nu att fokusera och ha tilltro till min egen historia. Jag försökte berätta om det i det personliga brevet i min ansökan till college. Istället för att låtsas att jag var så vansinnigt intellektuell och trodde att jag skulle passa perfekt innanför murgrönorna på Princeton skrev jag om pappas MS och min familjs brist på erfarenhet av högre utbildning. Ingen kunde ta ifrån mig att jag strävade. Med tanke på min bakgrund var sträva det enda jag egentligen kunde göra.

Och till slut antar jag att jag faktiskt visade den där studievägledaren, för sex, sju månader senare damp ett brev ner i vår brevlåda på Euclid Avenue där det stod att jag var antagen till Princeton. Mina föräldrar och jag firade den kvällen med hemkörd pizza från Italian Fiesta. Jag ringde Craig och skrek ut den goda nyheten. Nästa dag knackade jag på mr Smiths dörr för att berätta att jag blivit antagen och tackade honom för all hjälp. Jag gick aldrig till studievägledaren för att tala om att hon haft fel – att Princeton faktiskt var någonting för mig ändå. Det skulle varken ha gjort till eller från för någon av oss. Och när allt kommer omkring hade jag aldrig behövt visa henne något. Jag behövde bara visa mig själv.

Michelle Obama

Bokförlaget Forum ger ut ”Min historia” i översättning av Manne Svensson.

Michelle Obama tillsammans med sin make Barack Obama.
Michelle Obama tillsammans med sin make Barack Obama. Foto: David Katz 2004

Michelle Obama som student.

Foto: Courtesy of the Obama-Robinson family Bild 1 av 3

Michelle Obama blev antagen till Princeton trots att hennes studievägledare inte trodde att det var något för henne.

Foto: Photo courtesy of the Obama-Robinson family archives Bild 2 av 3

Michelle Obama tillsammans med sin make Barack Obama.

Foto: David Katz 2004 Bild 3 av 3