Annons

Min historiaMichelle Obamas stab har skrivit en perfekt självbiografi

Michelle Obama med familjens hund på gräsmattan utanför Vita huset.
Michelle Obama med familjens hund på gräsmattan utanför Vita huset. Foto: Chuck Kennedy/Official White House Photo

Första kyssen, Baracks frieri, ämnena för parets gräl. Allt detta finns med, men huvudsakligen är Michelle Obamas ”Min historia” en berättelse om hur allt är möjligt och hårt arbete och hög moral lönar sig – också när vindarna viner som kallast.

Under strecket
Publicerad

Michelle Obama intervjuas av Tracee Ellis Ross.

Foto: Willy Sanjuan/TT Bild 1 av 1

Min historia

Författare
Michelle Obama
Genre
Biografier
Förlag
Forum

Översättning: Manne Svensson. 454 sidor.

När USA:s president färdas genom en stad är gatorna avspärrade och mer eller mindre tömda. Helikoptrar surrar i luften, krypskyttar är utplacerade på hustaken, amerikanska flaggor smattrar och kortegen av svarta, blanka bilar – med presidentens fordon ”The Beast” i mitten – är evighetslång.

Ungefär så bombastisk känns lanseringen av Michelle Obamas självbiografi ”Min historia”, med synkroniserad översättning och utgivning i 31 länder på samma datum, kommunicerad i all världens hittills kända medieformat.

Det är förutsättningar som får varje svensk journalist att med autopilot fastslå att boken är tillrättalagd, sockersöt, långtråkig och amerikanskt vulgär. Men en litteraturrecensents uppgift är inte att följa mediedramaturgin utan att vara ärlig, opportunt eller inte. Och därför skriver jag som det är: Michelle Obamas ”Min historia” är en perfekt självbiografi, effektivt berättad rakt igenom och med en med guldvåg avvägd balans mellan att varken göra bort sig eller att bli för tråkig.

Men så är ”Min historia” heller inte skriven av en före detta presidenthustru, utan (som framgår av ”författarens” tack och som känns på varje sida) av en hel stab av professionella researchers, författare, redaktörer och faktagranskare. Resultatet ger en vink till svenska förlag: försök att se till att de självbiografier ni ger ut är färdigskrivna. Och framför allt: tro inte att den kända artisten, politikern eller idrottsstjärnan ni har framför er kan skriva en text som blir en hel bok.

Annons
Annons

Michelle Obama intervjuas av Tracee Ellis Ross.

Foto: Willy Sanjuan/TT Bild 1 av 1

Så klart är ”Min historia” varken en ”Great American novel” eller nyskapande litteratur, men det är en ”Great American story” – om hur allt är möjligt och hårt arbete och hög moral lönar sig, också när vindarna viner som kallast.

Michelle Robinson är en flicka från Chicagos ”South Side”, dit slavättlingar från Södern flytt i hopp om ett bättre liv. Många har ambitionen att deras barn ska växa upp i ett blandat område, men vad händer när svarta lånar för att köpa hus i de vitas kvarter? Allt fler afroamerikaner flyttar in, vita säljer med vinst – och där står man med amorteringar och en fastighet vars värde sjunkit i botten.

Michelles och hennes storebrors Craigs föräldrar har inte ens råd att köpa hus, utan bor inhysta en trappa upp hos en gammelmoster. Den MS-sjuke, allt mer rörelsehindrade pappan står utan läkarvård och mamman har länge inget arbete, men de ger barnen sitt allt. Syskonen Robinsons hävstång blir de möjligheter som finns i USA: klasser för högpresterande elever, stipendier, mentorer och ett anställningsförfarande som värderar meriter högre än kontakter. Hos oss får elever på efterkälken stöd, men att ge resurser till högpresterande är bara accepterat om gäller idrott, eller möjligen musik. Och på andra sidan Atlanten är vägen till politiken inte att vara högljudd i ungdomsförbund, utan studier och akademiska examina. Är det Sverige eller USA som är ytligt?

Michelle Obama intervjuas av Tracee Ellis Ross.
Michelle Obama intervjuas av Tracee Ellis Ross. Foto: Willy Sanjuan/TT
Annons
Annons

”Becoming” heter Obamas bok i originalspråk, en finurlig titel som både betyder ”blivande”, ”klädsam/smickrande” och ”passande”. Allt som en presidentfru ska vara.

Man kan läsa boken för pikanta detaljer som första kyssen och Baracks frieri, hur Malia och Sasha blev till, vad paret har grälat om och tyckt om företrädare och efterträdare – men det är också en ”American story” som är intressant för att den både går fram- och baklänges. En gång hade de samma värderingar och båda höll brandtal för dem, men ju mer makt han får, desto mer nagelfars hon. Till slut är Barack vald till president och det manöverutrymme Michelle har är grönsaksodling i Vita husets park.

Det har uppmärksammats att Obama avslutar sin bok med att säga att hon inte vill bli president. Men refrängen är att för varje nytt uppdrag som Barack tar på sig säger Michelle spontant ”nej”. Och man vet ju hur det är – de som blir de bästa ledarna är inte de som räcker upp handen, utan de som säger ”nej”. ”Becoming” – det kanske finns fler sätt att tyda den titeln?

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons