Annons

Karl Sigfrid:Migrationen sänke både för Löfven och Johansson

Ylva Johansson har fåt den omöjliga uppgiften att samordna EU:s migrationspolitik.
Ylva Johansson har fåt den omöjliga uppgiften att samordna EU:s migrationspolitik. Foto: Maja Suslin/TT

Socialdemokraterna har i åratal väntat på att EU ska lösa Sveriges migrationsproblem genom att omfördela bördorna. Nu är Ylva Johansson ansvarig, och det är en omöjlig uppgift som hon har fått.

Under strecket
Publicerad

Brottsbekämpning, terror-bekämpning, yttre gränskontroller och migration får Sveriges nya EU-kommissionär på sitt bord. ”Ylva Johansson får blytung portfölj”, skriver socialdemokratiska Aktuellt i politiken, och en tung portfölj är förstås bra. Om man orkar bära den. I Ylva Johanssons fall blir det svårt att hantera migrationsfrågan. Hon kommer närmast från en regering som år efter år har skjutit ifrån sig migrationsproblemen med hänvisning till att vi inväntar gemensamma EU-lösningar.

Inför det senaste riksdagsvalet var Socialdemokraternas linje att det kommer för många asylsökande till Sverige (SvD 4/5-18). Men utöver en tuffare behandling av dem som fått avslag på sin asylansökan hade S inte många konkreta förslag på hur det skulle gå till att minska trycket. När Löfven pressas om flyktingpolitiken brukar han framhålla EU-solidaritet som en universallösning. ”Det kan inte vara en eller två eller tre länder som landar i ett gemensamt ansvarstagande utan det måste vi hjälpas åt med”, sa han i våras med udden riktad främst mot Polen och Ungern (Expressen 14/4).

Annons
Annons

Socialdemokraterna pressas från ena hållet av idealistiska regeringskollegor från Miljöpartiet och från andra hållet av LO-medlemmar som vill slippa konkurrens från lågutbildade migranter. Utvägen är att fly det egna ansvaret och i stället peka mot Bryssel. Någon EU-representant där borta ska lösa Sveriges migrationsproblem. Den strategin blir mer komplicerad när EU-representanten där borta heter Ylva Johansson och har skickats dit av Stefan Löfven.

Om Ylva Johansson tar med sig regeringens asylagenda till Bryssel kommer hon att misslyckas. Inte för att hon skulle vara mindre effektiv än någon annan, utan för att målet helt enkelt är omöjligt att förverkliga. Det går inte att tvinga in andra europeiska länder på den väg som Sverige en gång valde.
I de politiska rummen tycks det finnas en uppfattning om att administratörer kan flytta flyktingar mellan länder enligt en fördelningsnyckel, ungefär som skatteutjämningssystemet flyttar pengar mellan kommuner.

I verkligheten är det de asylsökande som styr. Människor söker sig till länder där de har goda möjligheter att få stanna och där de ekonomiska villkoren är generösa. Försök att omdirigera asylsökande kommer att motarbetas inte bara av länder som valt en restriktiv flyktingpolitik utan också av de människor som söker ett nytt liv. EU:s uppgift blir då att matcha länder som inte vill ta emot flyktingar med flyktingar som inte vill dit.

EU kan inte heller utjämna olika europeiska länders så kallade pullfaktor – den attraktivitet som ett land har för asylsökande. Även med gemensamma kriterier för uppehållstillstånd kommer Sverige att vara mer attraktivt än Polen på grund av en stark ekonomi och en generös socialpolitik. Socialpolitiken är en nationell angelägenhet, och det står det varje land fritt att utforma sina ersättningssystem.

I den omskrivna mottagarkommunen Filipstad sägs arbetslösheten bland personer födda utanför Europa vara 80 procent (Aftonbladet 28/8). Många som kommer saknar en utbildning som arbetsmarknaden efterfrågar. De offentliga ersättningssystemen blir därmed en förutsättning för att leva här. Om det ska gå att påtvinga europeiska länder en öppnare migrationspolitik måste de i praktiken också påtvingas en socialpolitik som möjliggör bidragsförsörjning för nyanlända.

Om Socialdemokraterna framhärdar i att övriga Europa ska anpassa sig till Sverige skapar de en förväntan på sin egen kommissionär som hon omöjligt kan leva upp till.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons