Annons

Per Gudmundson:Migrationsverket har gått på grund

Flyktingfartyget Ocean Gala.
Flyktingfartyget Ocean Gala. Foto: Schrøder, Tor Erik / TT NYHETSBYRÅN
Under strecket
Publicerad

Den första fakturan skickades förra måndagen. Enligt avtalet som Floating Accomodations Sweden AB har med Migrationsverket kostar passagerarfartyget Ocean Gala 5,6 miljoner kronor per vecka. Det är 290 miljoner kronor per år, eller 800 000 kronor om dagen.

Ocean Gala, som ligger i Utansjö i Härnösands kommun, har plats för 1 790 asylsökande, men inte en enda har ännu inhysts.

”Migrationsverkets ombud kom tillbaka till oss och sade att man inte har någon flykting tillgänglig”, sade Kjell Tandberg, delägare i bolaget bakom Ocean Gala, till SVT, när han redogjorde för kostnaderna och förklarade varför fartyget stod tomt.

Ocean Gala är inte första gången Migrations­verket har gått på grund.

I december förra året misslyckades Migrationsverket med sin första upphandling av boendeplatser på fartyg och plattformar. Av tio företag var det bara ett som kunde sägas uppfylla kraven. Avtal ingicks med Accumul8or Invest AB om ett asylfartyg med cirka 1 260 platser, men affären förverkligades aldrig.

I januari försökte Migrationsverket igen. Den här gången gick verket vidare med fyra företag. Tore Ulff Chartering AB erbjöd bostadsplattformen Bibby Stockholm, med plats för drygt 500 personer, men den upphandlingen avbröts senare. Nicnac AB/Offshore Ltd skulle komma med ett fartyg med cirka 560 platser, men även den affären avbröts.

Annons
Annons

I mars tecknades slutligen avtal med två företag. Floating Accomodations, med Ocean Gala, var det ena. Det andra, TEC Farragon Ltd, skulle lägga kryssningsfartyget MS Delphin, med drygt 660 boplatser, i Norrsundets hamn i Gävle kommun.

Men precis som i fallet med Ocean Gala tycks Migrationsverket plötsligt ha tagit sin hand från projektet. Leverantören ville ha tydliga besked, men Migrationsverket kommunicerade genom en advokatbyrå. Förra veckan tvangs företaget häva avtalet.

Det är förstås lätt att känna sympati med ett kommunalråd som plötsligt får ett flytande höghus för tusen asylsökande i hamnen. Pressklippen vittnar om vrede och frustration inför asylbåtarnas ankomst. Man kan förstå att lokala företrädare kämpar med näbbar och klor för att undkomma helt oplanerad ytterligare belastning på redan pressade budgetar och ansträngda småorter.

Känslorna är dessutom minst sagt kluvna inför de entreprenörer som tänker sig håva in stora skattepengar på den flyktingkris som etablissemanget har tvingat på befolkningen.

Men ska en myndighet verkligen kunna bete sig så här?

I höstas bedömde Migrationsverket att det fanns enorma behov av boenden för asylsökande. Campingar, förläggningar och gymnastiksalar inventerades.

Det rådde förvisso hallelujastämning. Den politiska makten anordnade ”Sverige tillsammans” och medierna sjöng med i ”Hela Sverige skramlar”. Men Migrationsverket var knappast mindre aktivistiskt, och dess generaldirektör Anders Danielsson stod i främsta ledet.

I det klimatet lät det kanske vettigt att inhysa femtonhundra asylsökare i taget i kryssningsfartyg utanför småstäder, kosta vad det kosta ville.
Efterhand vände den politiska vinden, och därmed Migrationsverkets hållning.

Annons
Annons

Nu ifrågasätter Migrationsverket om asylbåts­företagen verkligen har uppfyllt avtalen. I Härnösand hänvisar man exempelvis till Länsstyrelsens synpunkter på den aktuella hamnen. Men hamnar styrs av internationella konventioner. En hamn knuten till detta internationella system kan knappast vägra ett fartyg att lägga till. Vad skulle i så fall hända om ett skepp vore i nöd?

Det kan förstås handla om inkompetens. Det vore i så fall inte första gången. I vintras kom lagrådet med unikt syrlig kritik mot hur verket agerar i sina upphandlingar i flyktingkrisen. ”En adekvat åtgärd kan [...] vara att utbilda dem som företräder Migrationsverket om de processuella förutsättningarna”, hette det. Översatt från juristspråk betyder det att Migrationsverket inte vet vad det håller på med.

Men mest får man intrycket att Migrationsverket har fått kalla fötter och nu letar efter en bakväg ut.

Migrationsverket har dock ett stort ansvar gentemot leverantörerna. Det rimliga vore, för det första, att erkänna att man handlade i panik och att man beställde något som inte behövdes. För det andra borde man på ett konstruktivt sätt komma fram till skäliga ersättningar för de leverantörer som nu ligger ute med stora belopp. För det tredje borde Migrationsverkets ledning granskas och ansvar utkrävas.

Det handlar inte om några småsummor, ska ­gudarna veta. En av leverantörerna uppskattar, mellan tummen och pekfingret, att det totalt skulle kosta mellan 500 och 800 miljoner kronor. Där någonstans hamnar prislappen för Migrationsverkets grundstötning.

Vad händer annars vid nästa samhällskris, om inte myndigheterna står vid sitt ord? Om vi plötsligt behöver rusta upp på grund av något hot, men leverantörerna inte tror att myndigheterna kommer att kännas vid ingångna avtal?

Det blir ännu dyrare.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons