Annons
Krönika

Ivar Arpi:Min bäste vän kallar mig Greta

Kalvar på bete vid Roxen utanför Linköping.
Kalvar på bete vid Roxen utanför Linköping. Foto: Göran Billeson/TT

Vad man än äter blir det fel. Antingen förstör man miljön eller klimatet, eller både och. Men kan verkligen enskilda konsumenter göra skillnaden som krävs?

Under strecket
Publicerad

Grisar hos ekobonden Rolf Axel Nordström på Ängavallen utanför Malmö.

Foto: John Alexander Sahlin / TT Bild 1 av 2

Fläskkött i Hötorgshallen, Stockholm.

Foto: Tomas Oneborg Bild 2 av 2

Jag har börjat äta mer etiskt. Eller jag har börjat försöka. Men ärligt talat är det lätt att misströsta lite. Att strunta i alltihop känns ibland som en rimlig utväg.

Varför ens försöka? Försöker ni? När jag ställde frågan på Facebook och Twitter fick jag en mängd olika svar. Svenskt, ekologiskt, icke-ekologiskt, vegetarian, vegan, vegan plus jakt, jägare minus annat kött, pescetarian, allt kravmärkt, allt ska vara gott, och så vidare. Alla med goda argument, eller åtminstone argument. Min bäste vän hånskrattar bara åt mig och kallar mig Greta.

Okej, så nu har jag skövlat regnskogen igen.

Köttätande, har man ju förstått, är dåligt för klimatet och sällan snällt mot djuren. De blir trots allt uppätna. Okej, jag börjar med köttet. Djuren måste få vara ute på bete. Utrymme att vandra runt. När kossorna och fåren betar så håller man landskapet öppet. Under de senaste hundra åren har skog – odlad och därför kusligt jämngammal skog – ätit upp mycket av ängsmarkerna runtom i landet. Med de försvinnande ängsmarkerna försvinner också biologisk mångfald. Där finns prästkrage och gullviva, men också brudbröd, väddklint, höskallra och vårbrodd. Jag kan inte namnge dessa blommor när jag ser dem i naturen, men nu googlade jag fram lite namn. Köper man naturbeteskött så betar kossorna i gamla ängs- och betesmarker. Utan kossornas betande tar gräs och sly över. Kanske inget att sörja över i det långa loppet, men tråkigt att en sorts landskap försvinner. Hur ska man ens förstå Evert Taube om ängarna försvinner?

Annons
Annons

Grisar hos ekobonden Rolf Axel Nordström på Ängavallen utanför Malmö.

Foto: John Alexander Sahlin / TT Bild 1 av 1

Läste vidare. Det visar sig att gårdar med naturbete ofta låter djuren leva längre. Det ingår i att behandla dem bättre. Men det innebär att varje djur hinner släppa ut mer koldioxid under sin livstid. Att föda upp djuren industriellt är trist för djuren som ska bli kött, men bättre för klimatet. Allra sämst är kött från Sydamerikas grässlätter. Ofta huggs djungel ned för att bereda plats till betesmarkerna, ofta är djuren av långsamväxande ras och hinner därför släppa sig fler gånger, för att inte tala om transporten över Atlanten. Men det smakar hemskt gott.

Grisar hos ekobonden Rolf Axel Nordström på Ängavallen utanför Malmö.
Grisar hos ekobonden Rolf Axel Nordström på Ängavallen utanför Malmö. Foto: John Alexander Sahlin / TT

Gris då? Fläskkött innebär mindre utsläpp än nöt. Så kravmärkt gris borde vara bra. Då får svinen böka och rulla runt i lera och ha sig. Grisa ned sig ordentligt innan de blir mat. Det visar sig dock att många av de ekologiska svinen, på grund av långvarig avel, har svårt att klara motionen utomhus. De får ont i leder och klövar. Ont i knäna och ryggen, alltså, precis som vilken medelålders kontorsråtta som helst som försöker sig på att springa ett maraton. Antingen har de ett miserabelt liv i spiltan, eller så står de och grymtar av smärta ute i gyttjan. Lösningen är andra grisraser, men då får man inte lika mycket kött per gris. Och så vidare. Idel problem.

Annons
Annons

Fisk! Fisk måste väl ändå vara vägen framåt. Lax innehåller såna där fettsyror man måste äta för att inte bli (mer) dement i förtid. Så läser man tidningen och får reda på att odlad norsk lax – som är det jag främst har ätit – har det fruktansvärt. Som det stod i ingressen till artikeln i SvD: ”Ekosystemet slås ut, miljoner fiskar får sjukdomar och trängs ihjäl – och barn och gravida varnas. […] Nu larmar norska forskare om både miljögifter och forskningsfusk.” (10/7)

De odlade laxarna är täckta med laxlöss, parasiter som sedan sprider sig till vilda laxar. Får de fler än tre lusar på sig dör de. Bilderna som hörde till artikeln, och tagits av aktivisten och journalisten Mikael Frödin, gav mig kväljningar. Inte ens hälsoeffekterna verkar stämma. Gravida, barn och ungdomar borde inte äta odlad lax från Norge, enligt Anne Lise Bjørke Monsen, som forskar om miljögifter. Demens, here I come!

Inte ens veganerna kommer undan helt. D e röva, som Glenn Hysén sade.

Eftersom människor är simpla djur har vi svårare att känna sympati för fiskar än för däggdjur. Det har att göra med ögonfransarna. Fiskar har inga. Vilket är anledningen till att Disney alltid har lagt till ögonfransar på fiskar som tittarna ska sympatisera med. Men trots detta empatiunderskott bestämde jag mig för att börja äta fisk som inte odlats eller fiskats på något destruktivt sätt (jag tittar på dig, bottentrålning!). Torsk som fiskas med lina lever upp till dessa krav. Det var dyrt, men mitt samvete kändes plötsligt rent som kallt havsvatten. Pepparrot till det. Tittade på tuben och upptäckte att det var palmolja i pepparrotsblandningen. Okej, så nu har jag skövlat regnskogen igen.

Annons
Annons

Fläskkött i Hötorgshallen, Stockholm.

Foto: Tomas Oneborg Bild 1 av 1

Dessutom visade en fransk dokumentär i France 5 nyligen att torsken som fångas i Norge fraktas till Kina för att processas. Där fylls den med kemikalier och vatten, för att öka vikten och kunna säljas för ett högre pris. Sedan fraktas den tillbaka till Europa igen. Oklart om detta gäller all norsk torsk, men jag tappade sugen.

I juli såg jag en tabell flimra förbi på Twitter, denna outsinliga källa till kunskap, där man jämförde förskrivningen av antibiotika inom Europa. Det visade sig att man inte bara ska vara orolig för djurhälsa, klimatet och miljön, utan även för antibiotikaresistens. Den ökar hela tiden och kan medföra ett gigantiskt bakslag för folkhälsan. Cypern toppade listan. Halloumi måste man alltså bojkotta, tänkte jag, och sprang bokstavligt talat och köpte eldost i stället. Så heter det svenska – lika delikata som svindyra – alternativet. Men det var fel, det visade sig att mjölkdjuren inte är de som systematiskt behandlas med antibiotika. Allt enligt Elina Åsbjer, Lotta Berg, Johan Lindsjö och Margareta Steen på Sveriges lantbruksuniversitet (DN 5/7). De har säkert rätt. De menar att man främst ska undvika charkprodukter och kött från länder med hög antibiotikaförskrivning.

Ingen mer parmaskinka, ingen serrano, ingen mer glädje! Men eldost är förstås gott. Måste vinet vara ekologiskt också förresten?

Fläskkött i Hötorgshallen, Stockholm.
Fläskkött i Hötorgshallen, Stockholm. Foto: Tomas Oneborg
Annons
Annons

Jag började bojkotta Arla eftersom de inte betalar svenska mjölkbönder tillräckligt mycket. I stället köper jag alla mejeriprodukter från en liten ekonomisk förening som heter Sju gårdar, som låter mer av pengarna gå tillbaka till bönderna och tänker mer på djurvälfärd. Kravmärkt! Närproducerat! Klimatcertifierad! Tyvärr gör de inte smör, så jag köpte från Valio i stället. Läste sedan att mjölkbönder lämnat Valio för att gå med i Arla i stället. Tydligen ger Valio ännu mindre till sina bönder. Jag får väl gå tillbaka till Arla, jag.

Sedan skulle jag ge min hund mat. Visste ni att mellan 25 och 30 procent av allt kött som produceras i USA äts upp av hundar och katter? Min mops är en klimatbov. Jag är en klimatbov. Vi är alla klimatbovar, så länge vi lever. Kollektivt självmord känns inte som någon lösning för mänskligheten dock.

Nu är utrymmet snart slut och jag har inte skrivit något om grönsaker. Ekologiskt, närodlat, i säsong? Inte ens veganerna kommer undan helt. D e röva, som Glenn Hysén sade.

Att försöka äta mer etiskt har främst gjort mig tröttare. Oklart om det har någon effekt. Jag är ju bara en enda liten konsument. Är det då ens rimligt att hålla på som jag gör? Ska varje människa bli något slags hobbyforskare med stenkoll på vad varje innehållsförteckning betyder? Det måste finnas ett bättre sätt. Annars slutar det med att jag tröstäter en varmkorv, oavsett hur eller var den har tillverkats.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons