Annons

”Min dotter är i princip alltid arg på mig”

22-åriga dottern gillar inte mammans sambo. Är det därför dottern numer jämt är arg på sin mamma? Från att ha haft en nära relation upplever mamman att allt hon gör är fel. Nu ber hon Idagsidans psykolog om råd.

Under strecket
Publicerad

FRÅGA: Jag bor med min sambo sedan fyra år och har två barn, en son 19 år och en dotter, 22 år. Jag är skild sedan länge. Min son bor hemma, dottern bor med sin pojkvän sedan några månader.

Min dotter är i princip alltid arg på mig och känner sig jämt orättvist behandlad. Det spelar ingen roll vad jag gör eller vad jag erbjuder henne – allt blir bara fel. Köper jag sushi är det för lite eller från fel ställe, får hon en present är det något fel på den, föreslår jag att vi ska göra något ihop tycker hon alla mina förslag är dåliga.

Hon tycker att hennes bror som bor hemma får allt – och hon ingenting.

Så här har det varit i flera år men det har blivit värre och värre.

Vi stod varandra så nära förut. Jag anar att det handlar om min sambo på något vis. Hon gillar honom inte och är avog mot honom. Min sambo och jag blev blixtförälskade och flyttade snabbt ihop.

Mot andra människor är min dotter fin, mjuk och omtänksam.

Har du något förslag hur jag kan tänka?

Ledsen mamma

SVAR: Kära du! Tack för din fråga. Det är en, för er båda, smärtsam situation du beskriver. Du vill din dotter allt gott och bra och gör det du kan för att få henne att ta emot dina uttryck för din kärlek. Hon avvisar dig varje gång. Säkert märker hon att du blir ledsen.

Annons
Annons

På en nivå vill hon nog att du inte ska kunna nå fram till henne utan bli ledsen och känna dig avvisad. På en annan nivå längtar hon förstås efter dig och din kärlek men kan inte förmå sig att ta emot den. Hon blir som ett litet barn som i ilska och/eller ledsenhet inte kan ta emot förälderns tröst.

Gör hon samma sak mot dig, det vill säga avvisar dig, som hon kanske tycker du gör mot henne?

Är det så att hon är avundsjuk på din sambo som får vara med dig och som hon tycker får allt av dig? Hur var starten på sambons deltagande i familjen? Var den intensiv, gick du mycket upp i din kärlek till honom och fick han ta mycket plats direkt i familjen? Kan det vara så att hon kände sig utanför och att du mer fanns för din nya kärlek och mindre för henne?

Det blir en del spekulationer men eftersom du skriver att du anar att det handlar om din sambo och att din dotter inte gillar honom finns det anledning att tänka i ovanstående banor.

Det är säkert viktigt att försöka förstå, bakom hennes fasad av hårdhet, hur hon tänker och känner och vad som orsakat den situation ni har att tampas med. Det gäller att inta ett öppet förhållningssätt där du verkligen är beredd att ta in det hon bär på.

I förälskelsefaser kan vi lätt bli passionerade och helt gå upp i den vi just mött. I hettan och intensiteten kan vi glömma andras behov – exempelvis barns behov. Våra egna behov av närhet och kärlek tar över just då. Kanske bär vi inom oss ett litet barn som längtar efter att få glida in ett ett nära kärleksförhållande. Då kan andra närstående, som varit vana vid att vara de som stod närmast, känna sig åsidosatta.

Annons
Annons

Din dotter var visserligen 18 år då men kanske var det ändå svårt för henne om det var så att du "försvann" in i en stark förälskelse.

Din dotter var visserligen 18 år då men kanske var det ändå svårt för henne om det var så att du "försvann" in i en stark förälskelse. Om ni stod varandra mycket nära innan du träffade din sambo kan hon ha känt sig utanför och bortvald när du blev mycket förälskad.

Skulle du kunna prata med henne om detta? Om hur du tänkt att det skulle kunna vara, hur du kände då och hur du kan förstå att det upplevts från hennes håll? Skulle du kunna tala om att du är ledsen för hur det blev – om det är så här hon upplevt det? Att du gjorde så gott du kunde då, för att finnas för alla, men att dina egna behov var stora och att du först nu förstår hennes reaktioner.

Det kanske tar ett tag innan du kommer bakom hennes försvar av att vara kall, hård och arg. Försvar är det då hon egentligen känner sig ledsen men hellre visar dig sin hårda sida.

Ge inte upp utan försök hjälpa henne att sakta lämna sin förskansning. Det kan ta tid men visa henne att du är beslutsam att nå fram till henne. Säkert längtar hon outsägligt mycket efter att få vara nära dig igen.

Du kanske kan föreslå henne en helg tillsammans då ni kan prata länge och under ett par dagar då det bara är ni två. Även om hon är motsträvig kan du stå på dig och säga att det är jätteviktigt för dig att ni båda kommer iväg.

Skulle du inte lyckas med att komma din dotter nära igen så sök hjälp.  Du kan då söka en psykolog eller psykoterapeut.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons