Annons
Kommentar

Jesper Sundén:Min invändning om drömlandet Sverige möts av gapskratt

Vad fan får vi för pengarna? Det är något som libaneserna har all anledning att fråga sig. 30 år efter avtalet som gjorde slut på inbördeskriget kräver de nu ett slut för ett korrupt politiskt system.

Under strecket
Publicerad

Miljoner libaneser har demonstrerat den senaste månaden för att få slut på korruptionen och det politiska system som gynnar under den.

Foto: Bilal Hussein/TT Bild 1 av 1

Miljoner libaneser har demonstrerat den senaste månaden för att få slut på korruptionen och det politiska system som gynnar under den.

Foto: Bilal Hussein/TT Bild 1 av 1
Miljoner libaneser har demonstrerat den senaste månaden för att få slut på korruptionen och det politiska system som gynnar under den.
Miljoner libaneser har demonstrerat den senaste månaden för att få slut på korruptionen och det politiska system som gynnar under den. Foto: Bilal Hussein/TT

Vad får libaneserna för pengarna? Det är inte något man funderar på när man som tillfällig besökare i Libanon njuter av god mat, historiska miljöer och intressanta samtal. Men efter några veckors vistelse där i våras kunde jag inte låta bli att undra varför så många libaneser hela tiden talade om att flytta någon annanstans.

De som mest av allt ville iväg var dessutom de som borde ha de bästa framtidsutsikterna – smarta, välutbildade personer mellan 25 och 40 år. Men de drömde om USA, Kanada, Europa och Australien. De såg inte någon framtid för sig själva i Libanon.

Även Sverige utpekades som ett drömland med gratis utbildning, fungerande infrastruktur, sophämtning och politiker som inte bara gynnade sig själva.

Alla invändningar om skjutningar, ökad främlingsfientlighet och utbrändhet viftades undan. Ett påpekande om att ingen offentlig service är gratis utan betalas med relativt höga skatter möttes av ett gapskratt.

Annons
Annons

– Låt oss jämföra våra intäkter och utgifter, utmanade Ahmed, en 27-årig heltidsarbetande lärare, som drömde om att ha råd att gifta sig och bilda familj.

Jag drog upp två spalter i mitt block och så fyllde vi båda på med våra löner, skatter och diverse utgifter.

Ganska snart såg jag att något var galet med de siffror som han skrev upp. Intäkterna var inte i närheten av utgifterna. Hade han missat nåt?

Inte alls, förklarade han. Utan pengar från hans föräldrar skulle hans liv aldrig gå ihop. Och föräldrarnas ekonomi var beroende av lån och stöd från släktingar.

Okej, men elkostnaden kunde väl inte stämma – den äter ju upp halva lönen? Jodå, intygade han. Detta trots att det varje dag förekom elavbrott, som kunde vara i timmar.

Protesterna som lamslagit Libanon sedan den 17 oktober utlöstes av planerade skattehöjningar på bland annat mobilsamtal via internet, vilket alla libaneser föredrar eftersom det är så dyrt att ringa via mobilnätet. Skattehöjningarna skrotades, men protesterna fortsatte.

Nu kräver demonstranterna reformer för att göra slut på korruptionen och det sekteristiska politiska systemet. Dessa två hänger ihop.

Libanons 15 år långa inbördeskrig avslutades i och med det så kallade Taif-avtalet 1989, som delade upp makten mellan olika religiösa grupper – så kallade ”sekter”. Detta system var tänkt som en övergångsfas, men någon tidsram sattes aldrig och i dag, 30 år senare, består systemet.

Sekterismen genomsyrar samhället och kritiker pekar på att följden blivit att eliten berikar sig själva och godtyckligt fördelar förmåner inom sin sekt. Personliga kontakter är avgörande för vilka möjligheter man har i livet.

Det har lett till enorma klyftor. Exempelvis tjänar Libanons 3 000 rikaste varje år lika mycket som den fattigare halvan av landets befolkning tjänar tillsammans. Och precis som för Ahmed får dessa det allt svårare att få ekonomin att gå ihop.

Om protesterna kan ändra på det återstår att se.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons