Annons

Lotta Lundberg:Min kapten lugnar mig: ”Nästan alla spyr – det går över”

Jag ska segla tvärs över Atlanten tillsammans med sex andra kvinnor. Jag är rädd för att trilla i vattnet, jag är rädd för att göra fel och jag är rädd för att spy. Det enda som kommer att hända är det sistnämnda, säger min skeppare. Så nu blickar jag ut mot horisonten och gör verklighet av en dröm.

Under strecket
Publicerad

Atlanten.

Foto: Holger Leue/IBLBild 1 av 1

Atlanten.

Foto: Holger Leue/IBLBild 1 av 1
Atlanten.
Atlanten. Foto: Holger Leue/IBL

Jag ska segla över Atlanten. 6 knop. Från Kapstaden i Sydafrika till Natal i Brasilien.

Det är ett äventyr som länge legat längst ner i skattkistan och viskat: världen är stor. Gör val som möjliggör drömmarna. Låt inga konventioner och avund stoppa dig. Om du avstår från bilar och ungar och gräsklippningsmaskiner kan det bli pengar över. Samma vinterkappa får duga. Köp ny mascara först när den gamla börjar lukta. Det måste gå.

Jag hittar en skeppare, Linda Lindenau, som jag litar på och börjar ladda. Hennes usp är att hon bara har kvinnor i besättningen.

Den som har stått mitt ute på Atlanten under stjärnorna med 14 ton båt att styra, navigerar säkrare i andra sammanhang. Betänk hur många sjötermer ledare inom både politik och näringsliv, svänger sig med. Att vara ny vid rodret. Hamna i blåsväder. Ta ut rätt kompassriktning.

Annons
Annons

Ta rodret, kvinna, säger Linda Lindenau.

Drömmar är sköra. Det gäller att tiga om dem tills de nästan går att ta på, annars kommer någon liten uppgiven typ och sticker hål på bubblan. Min längtan är inget undantag. Det är ömtåligt att väldigt gärna vilja.

När jag berättar om min plan händer det mysko grejer. Plötsligt står jag i en storm av synpunkter, förtäckta till omsorger.

När jag berättar om min plan händer det mysko grejer. Plötsligt står jag i en storm av synpunkter, förtäckta till omsorger.

Tänk dig att din bästis berättar att hon äntligen är gravid och det första du säger är: Men usch vad jobbigt, tänk om barnet får Downs syndrom.

Eller att du säger till henne som strax ska gå uppför kyrkogången klädd i vitt: Du är väl medveten om hur många äktenskap som går åt helvete. Att kvinnor inte får stryk på gatan utan i det egna köket. Vet du inte hur många män som är otrogna? Har du verkligen tänkt igenom det där?

Kan du verkligen segla?

Till saken hör att jag inte kan segla så värst, jag kan på min höjd ta en trissjolle från Öregrund till Gräsö. Men jag kan ju lära mig.

Ändå behöver jag prata om mina tre största rädslor med min skeppare.

Jag har lärt mig otroligt mycket, när man tänker efter. Köra bil, be på latin, sätta ihop en bokhylla, bråka med revisorer och hantverkare på flera moderna språk. Jag övar fortfarande på att använda GPS och OCR-nummer, byta rött snöre i en grästrimmer, ha sex på mina villkor och inte krocka med Gräsöfärjan. För att inte tala om den svåra konsten att säga: Stick och brinn.

Ändå behöver jag prata om mina tre största rädslor med min skeppare.

Annons
Annons

Jag är rädd för att trilla i, säger jag.

Det kommer du inte göra, säger hon. Kvinnor överskattar inte sig själv, du kommer inte ge dig ut och pinka över relingen. Det har hon naturligtvis helt rätt i.

Jag är rädd för att göra fel, är min andra oro. Sabba för gruppen, dra i fel snöre – jag vet att det heter tamp, men jag säger ändå snöre för att understryka min nybörjarstatus.

Då säger jag det läskigaste: Jag är rädd för att spy.

Även på den punkten lugnar hon mig. Du kommer inte dra i ett enda snöre utan att jag säger till, säger hon. På en båt finns det en kapten.

Då säger jag det läskigaste: Jag är rädd för att spy.

Det kommer du kanske göra, svarar hon. Det gör nästan alla, men det går över.

Lugnad avslutar jag oroslistan och börjar repetera scoutknopar. Det är som att cykla. Ändrar sig inte så mycket. En gång pålstek –alltid pålstek.

Tills en god, men inte så finkänslig, vän börjar tala om bläckfiskar. De största bor på 6 000 meters djup just i Södra Atlanten. Ögonen är stora som pizzor och armarna är 13 meter. Ibland simmar de upp och välter segelbåtar. Visste du det?

Nä, det visste jag inte. Jag vet inte om jag vill veta det heller.

Jag googlar hellre albatrosser, delfiner och passadvindar. Sju kvinnor i en ruff, vad är problemet?

Den länge närda dagdrömmen börjar så leta sig in bland nattdrömmarna. Där samsas diverse sjöodjur med gruppdynamiken. Instängd i en ruff mitt ute på Atlanten – bara kvinnor – åtta veckor, lycka till. Höhö!

Jag inser att jag borde inventera min vänkrets. Vem ska slängas ut och vem är på riktigt Fengshui i adressboken, den bestsellern borde någon skriva. Inte jag. Inte nu.

Annons
Annons

Jag googlar hellre albatrosser, delfiner och passadvindar. Sju kvinnor i en ruff, vad är problemet?

Är det den stora frågan astronauterna får när de skickas till månen? Tre gubbar ensamma i en rymdraket – i ett ljusår – höhö, hur ska det gå?

Nä, trodde inte det. Med manliga äventyrare pratar man om andra saker.

Jag vill prata om naturens krafter och om tankarna man får när man hela tiden ser horisonten. I alla bemärkelser. Vår död och litenheten, vår respekt och tacksamhet. Om soluppgångar och ensamhet – utan vilka jag inte hade orkat drömma en enda minut.

Jag vet att längtan växer vid horisonten. Just för att där anar man alltings slut. Och början.

Det sammetslena, det oförutsägbara och det bortskämda.

Jag vill utvärdera mitt credo: att försöka leva i enlighet med principen att aldrig behöva skylla ifrån mig.

Efter att långa perioder ha vistats i kloster har jag lärt mig hålla käften i flera veckor och bara gräva där jag står. Ta tankar hela vägen ut på konsekvensens trappa. Inte vakna och kolla Facebook och noppa ögonbrynen.

Jag vill sörja det sönderfallande Europa och fundera på det där att aggression inte bara handlar om att ge folk på käften. Utan en inre aggressor hade vi aldrig brytt oss om att lära oss att gå, då hade vi fortfarande krupit omkring och dreglat.

Jag vill hellre ta ställning till sjöodjur och gruppdynamik – än till Trump och regeringsbildning.

Jag vet att längtan växer vid horisonten. Just för att där anar man alltings slut. Och början.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons