Annons

Saeed Alnahhal:Mina barn är både syrier och svenskar

Att överge hemlandets kultur eller en naturlig och nödvändig process för den som flyttar till ett nytt land? Mellan religiösa fanatiker som ser integration som ett hot och de som kräver att nyanlända beter sig helt ”svenskt” finns ett brett spektrum. Jag ser mina barn både som syrier och svenskar.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Mohammad 5, Limar 8, Miral 4, Lujain 7 sitter och leker i korridoren på Vintertullens flyktingboende. Bilden är från ett tidigare reportage SvD:s Saeed Alnahhal och Magnus Hjalmarson Neideman gjorde i april.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 1 av 1

Mohammad 5, Limar 8, Miral 4, Lujain 7 sitter och leker i korridoren på Vintertullens flyktingboende. Bilden är från ett tidigare reportage SvD:s Saeed Alnahhal och Magnus Hjalmarson Neideman gjorde i april.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 1 av 1
Mohammad 5, Limar 8, Miral 4, Lujain 7 sitter och leker i korridoren på Vintertullens flyktingboende. Bilden är från ett tidigare reportage SvD:s Saeed Alnahhal och Magnus Hjalmarson Neideman gjorde i april.
Mohammad 5, Limar 8, Miral 4, Lujain 7 sitter och leker i korridoren på Vintertullens flyktingboende. Bilden är från ett tidigare reportage SvD:s Saeed Alnahhal och Magnus Hjalmarson Neideman gjorde i april. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

”Har du redan börjat integrera dig?!” Det är en vanlig fråga som nyanlända syrier i Sverige får höra från andra syrier, inte minst de som är kvar i hemlandet – de som tycker att det är skam att ”överge egna traditioner och vanor”.

Går en man som kom från ett konservativt samhälle på gympa eller om ungdomar umgås med kompisar av ett annat kön, så får man sannolikt höra det. Även om det sägs på skämt, så ligger det allvar bakom.

Etniskt och religiöst fanatiska människor ser integrationen som en allvarlig fara. De vill bibehålla sin livsstil och uppfostra sina barn på samma sätt som de själva uppfostrades på, trots att de nu lever i en annorlunda tid och på en annan plats.

Sverige som ett mångkulturellt land kräver inte att man smälter in i samhället.

Annons
Annons

Till exempel vägrar flera som tillhör etniska grupper som araber, assyrier/syrianer och kurder att en av dem gifter sig eller blir sambo med någon utanför gruppen, även om båda i paret tillhör samma religion. Det gäller såväl muslimer som kristna från Mellanöstern.

På den motsatta sidan kräver en del svenskar att nyanlända ska bete sig helt ”svenskt” för att bli accepterade. De vill till och med att det som de kallar ”religiösa och medeltida värderingar” förbjuds.

Men mellan de båda sidorna finns det ett brett spektrum
nyanlända som bara vill leva sina liv i sitt nytt land lyckligt och utan att någon pressar dem att följa värderingar som de inte delar.

Jag anser att integration är ”ett nödvändigt gott” – för att göra en ordlek. Integration är att bli en del av samhället. Det är något självklart. Det behövde jag ingen etableringsplan eller kurser hos Arbetsförmedlingen för att förstå.

Så i en intervju i tidningen Stockholm Direkt med mig och min familj strax efter att vi hade flyttat till Stockholm, berättade vi att vi "inte känt oss som främlingar". Den känslan, att vi genast hörde till, underlättade för oss att trivas och gav oss nycklarna till vad som verkar bli en blomstrande framtid.

Jag pressar inte mina barn att följa ”syriska” värderingar, men inte heller svenska – om vi nu kan tala om sådana. De är syrier men även svenskar, och kan få det bästa av båda världar, med frihet att välja.

Inte heller i skolan pressas de att bete sig på ett viss sätt. Den svenska skolan respekterar elevernas olika bakgrund, och låter de som inte äter gris istället välja nötkött. De tvingas inte att enbart prata svenska, utan får möjlighet att även prata arabiska i hemspråksundervisning.

Annons
Annons

Under min tid i Sverige har jag spelat innebandy och golf, åkt skidor, gympat, firat midsommar och valborgsmässoafton (...) smakat glögg, semla och varmrökt laxfilé.

Jämfört med syriska familjer som bor i andra europeiska och i arabiska länder fungerar det otroligt bra för oss som bor i Sverige. Vi tillåts att både bli en del av samhället, men samtidigt bevara vår identitet och vårt språk.

Sverige som ett mångkulturellt land kräver inte att man smälter in i samhället. Man kan även få medborgarskap utan att kunna ett enda svenskt ord − något som är unikt i hela världen, tror jag. Trots det strävar flyktingar som tycker att de har blivit en del av sitt nya land efter att behärska språket och förstå samhället.

Under min tid i Sverige har jag spelat innebandy och golf, åkt skidor, gympat, firat midsommar och valborgsmässoafton, gjort en tur i kungliga slottet på nationaldagen, besökt svenskar med familjen och tagit emot dem hemma, gått på födelsedagsfester, smakat glögg, semla och varmrökt laxfilé, bidragit till ideella föreningars arbete, semestrat på Öland, varit i Almedalen, lärt mig språket och fått arbete i mitt gamla yrke – journalist.

Räknas det som att jag är integrerad?

Jag har gjort det utan att tänka på om det är integration. Jag har gjort det för att det är något som man bör göra när man flyttar till ett nytt land, speciellt ett som man har för avsikt att tillbringa hela sitt liv i.

Efter reklamen visas:
3 migrationsfrågor nästa regering måste ta itu med
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons