Annons

”Mina bilder vittnar om att det faktiskt var folkmord”

Hon fångade ett av världens värsta massmord på bild.

Nu är hon tillbaka i Rwanda 25 år senare för att överlämna de opublicerade bilderna från massakern, med bland annat regeringrepresentanter, militärer, överlevare och världspress som The New York Times på plats.

Under strecket
Publicerad

SvD:s Gunilla von Hall lämnar över de opublicerade bilderna till Genocide Memorial i Kigali.

Foto: Fabrice MusafiriBild 1 av 2

SvD:s utsända Gunilla von Hall på plats vid kyrkan i byn Nyarubuye 1994.

Foto: Gunilla von HallBild 2 av 2

SvD:s Gunilla von Hall lämnar över de opublicerade bilderna till Genocide Memorial i Kigali.

Foto: Fabrice MusafiriBild 1 av 1
SvD:s Gunilla von Hall lämnar över de opublicerade bilderna till Genocide Memorial i Kigali.
SvD:s Gunilla von Hall lämnar över de opublicerade bilderna till Genocide Memorial i Kigali. Foto: Fabrice Musafiri

Totalt dödades över 800 000 människor i Rwanda 1994. SvD:s korrespondent Gunilla von Hall var på plats kort efter massakern och rapporterade om högar med skjutna och halshuggna människor, blod och utspridda kroppsdelar. Mycket av detta fångade hon på bild, men ett hundratal foton förblev opublicerade.

På onsdagen stod hon på scenen vid folkmordcentrumet Genocide Memorial i hjärtat av Rwandas huvudstad Kigali – för att officiellt överlämna bilderna till landet där de först togs vid en ceremoni organiserad av svenska ambassaden i Kigali.

– Det känns viktigt och fint att få göra det här. Jag hoppas att bilderna kan hjälpa till med försoningsprocessen och rättvisan. Bilder är bilder och de ljuger inte, säger Gunilla von Hall inför ceremonin.

Annons
Annons

SvD:s utsända Gunilla von Hall på plats vid kyrkan i byn Nyarubuye 1994.

Foto: Gunilla von HallBild 1 av 1

Kvarlevor från över 250 000 personer finns begravda på platsen som smyckats med blommor och levande ljus. Rwandas chefsåklagare, regeringsrepresentanter, militärer och talesmän för armén, ansvariga för president Kagames kontor, jurister, forskare, diplomater, svenskar och några överlevande som von Hall tidigare intervjuat har slagit sig ned på stolar inne i minnesplatsens stora sal.

– Det är en väldigt värdig ceremoni. Lokalen är jättefin med utsikt över en fantastiskt, blomstrande, frodigt grön dal. Och man ser Kigalis hus på kullarna i bakgrunden. Omgivningen är en väldig kontrast till det jag pratar om, säger Gunilla von Hall.

På plats är även en hel del internationell press för att rapportera om massakerns 25-årsdag och von Halls erfarenheter. Hon har gett intervjuer till bland andra tyska och belgiska tidningar, Rwandas public servicebolag för tv och radio och inte minst till amerikanska The New York Times.

– Jag hade absolut inte väntat mig att det skulle bli så här stort. Jag visste ju inte ens att det skulle bli av för någon månad sedan. Det har verkligen vuxit.

SvD:s utsända Gunilla von Hall på plats vid kyrkan i byn Nyarubuye 1994.
SvD:s utsända Gunilla von Hall på plats vid kyrkan i byn Nyarubuye 1994. Foto: Gunilla von Hall

Efter en dokumentärvisning och ett tal överlämnade Gunilla von Hall en liten marmorfärgad ask till folkmordscentrumets chef. I asken låg en liten minnessticka som rymmer 112 bilder och hundratals människors sista ögonblick, bilder som är bevis för massakern för ett kvarts sekel sedan.

– Regeringen har många berättelser från folkmordet, men nästan inga bevis. Mina bilder är vittnesbörd för att det faktiskt var ett folkmord, vilket är viktigt nu när många folkmordsförnekare kommit fram, säger Gunilla von Hall.

Är det inte jobbigt att vara tillbaka och påminnas om folkmordet?

– Jo, men när jag var här för 25 år sedan var allt bara svart, död och tragiskt. Den här gången möts jag av ett spirande, välutvecklat och modernt land. Det är märkligt, men fint, att se.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons