Annons

Janerik Larsson:Misären i Venezuela

Hittills har ungefär 4 miljoner lämnat Venezuela för grannländerna
Hittills har ungefär 4 miljoner lämnat Venezuela för grannländerna Foto: Edu León

Det finns samtal som man kan komma ihåg decennier senare. Ett sådant som jag fortsatt minns därför att det etsat sig in i mitt minne som en illustration av hur världens elände kan se ut ägde rum i Perus huvudstad Lima för ungefär 40 år sedan.

Under strecket
Publicerad

Jag hade uppdrag från Världsbanken att resa runt om skriva reportage om biståndsprojekt som banken finansierade. Reportagen publicerades sedan på många språk i olika länder.

Den här dagen besökte jag bankens kontor i Lima och talade med en forskare som arbetade där.

Den jag fortsatt minns är hans berättelse om de blodiga motsättningarna mellan fattiga indianättlingar och storgodsägare på Bolivias landsbygd under det tidiga 50-talet.

Stora gods och deras skördar brändes ner vilket resulterade i att många av upprorsmakarna sedan svalt ihjäl.

Bolivias tragiska historia fortsätter än idag, men uppmärksamheten som riktas mot en socialistisk/kommunistisk eller - tror jag mera korrekt etiketterad - populistisk regim fokuserar idag på Venezuela.

Jag läser i Der Spiegel (engelska, internationella utgåvan) ett skakande reportage om misären i den en gång så välmående oljestaden Maracaibo:

Today, Maracaibo is a ghost town, a bona fide dystopia reminiscent of the apocalyptic film "Mad Max."

Berättelsen om denna spökstad som påminner om apokalypsen i ”Mad Max”-filmen handlar delvis om precis samma fenomen som jag hörde om i Lima en gång, nämligen om hur invånarna i desperation och förtvivlan förstör sin egen stad.

During the days of plundering, hundreds of people were injured by knives or gunfire and doctors were forced to operate by the lights of their mobile phones. (- - -)

Those most threatened by starvation live in the district of Alto del Milagro Norte, one of the city's most dangerous slums. In every third house, an elderly person is lying motionless on a bed, many of them hardly more than a skeleton. Babies with the distended bellies of hunger scream in their mothers' arms. Many undernourished residents of the slum have died recently.

Det är ett långt reportage fylld med skakande interiörer som dessa om läkare som opererar i ljuset från mobiltelefoner, om svältande åldringar som utan hjälp ligger och väntar på döden, hungerskrikande barn med utspända magar etc.

Anständiga samhällen kan inte styras av socialister eller populister. Det är den bistra sanningen.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons