Annons

MidwayMissade möjligheter i patriotisk krigsaction

Nick Jonas i ”Midway”.
Nick Jonas i ”Midway”. Foto: Reiner Bajo/Noble Entertainment

Maffiga actionscener och hisnande snygga berg och dal-bane-upplevelser tyngs av ett fragmentariskt manus. I ”Midway” gör undergångsskildraren Roland Emmerich mastodontfilm av Stillahavskriget.

Under strecket
Publicerad

Midway

Regi
Roland Emmerich
Genre
Action
Manus
Wes Tooke
Medverkande
Ed Skrein, Patrick Wilson, Woody Harrelson, Nick Jonas, Dennis Quaid
Längd
2 tim 18 min

Från 15 år.

Betyg: 2 av 6

Undergångsskildraren Roland Emmerich har laddat i decennier för att göra mastodontfilm av slaget om Midway. Det är inte svårt att förstå varför. Uppgörelsen mellan USA och Japan i Stilla havet i juni 1942, ett halvår efter Pearl Harbor, var ett fyra dygn långt armageddon av dånande bombflygplan, brinnande hangarfartyg och detonerande torpeder. För att citera förtexterna ”det största sjöslaget i USA:s historia”, som en försvagad amerikansk flotta vann mot alla odds. Den enda spelfilmen om händelsen fram tills i år har varit Jack Smights småputtriga ”Slaget om Midway” från 1976, vars stridsscener är ett hopkok av dokumentärt material och överblivna bilder från ”Tora! Tora! Tora!” (1970). 

Emmerich, mest känd för ”Independence day” (1996) och ”Day after tomorrow” (2004), försökte göra ”Midway” vid millennieskiftet. Men efter ”Pearl Harbor” (2001) blev marknaden för patriotiska stridsskildringar till havs mättad. Och kanske är den fortfarande det – när den tyskfödde regissörens dröm nu blir verklighet sker det utan support från någon av de stora Hollywoodstudiorna. 

Emmerich rivstartar med en bombastisk men plastig Pearl Harbor-scen. Amerikanska soldater bränns skrikande till döds i det eldinferno som uppstår vid japanernas blixtkrig. Under den första timmen betas även USA:s hämndattack på Marshallöarna, Doolittleräden mot Tokyo samt slaget om Korallhavet av. Flygbombning av en liten kinesisk by hinns också med. 

Annons

Trots att den rent tekniskt är en independentfilm har ”Midway” enligt sin upphovsman haft en budget på bortemot 100 miljoner dollar. Vilket märks. Man får ge Emmerich att han bjuder på hisnande snygga berg och dal-bane-upplevelser när vi störtdyker tillsammans med flygarna och i bästa fall lyckas gira bort från målet för deras attacker. Skickligast på detta är den tuggummituggande rockstjärnepiloten Dick Best (Ed Skrein) som i likhet med alla andra rollfigurer är för stereotypt skissad för att det ska gå att investera några som helst känslor i honom. 

Det är lätt att föreställa sig att Emmerich spånat fram ett gäng maffiga actionscener, och sedan låtit den begränsade Wes Tooke tvinna dem till ett fragmentariskt manus. Som ibland upprepar helt meningslösa detaljer från Jack Smights film. Här finns ett pärlband av missade dramatiska möjligheter, och scener som tar slut innan de hinner börja. Skickliga skådespelare passerar revy i verklighetsbaserade roller och levererar betydelsebärande oneliners. Man behöver inte ha googlat hur kriget i Stilla havet avlöpte efter Pearl Harbor för att fatta att japanerna är körda när man hör den olycksbådande repliken: ”Vi har väckt en sovande jätte. Och fyllt honom med ohygglig beslutsamhet.”

Efter reklamen visas:
Midway

Alla – utom några veka rookies – är dödsföraktande. Japaner såväl som amerikaner. Alla gnabbas mer eller mindre kamratligt. Mandy Moore som Dick Bests fru är filmens enda sporadiskt framskymtande kvinnliga alibi. 

En lite charmig detalj är att filmregissören John Ford har skrivits in i en biroll, eftersom legendaren var på plats och dokumentärfilmade på Midway. Även han är dödsföraktande: ”Fortsätt filma!”

Emmerich har sagt att högernationalismens utbredning är ett argument för att åter berätta om andra världskriget. Jag är tveksam till att kopplingen kommer att göras av så värst många som går och ser ”Midway”, vars premiär förlagts till helgen före Veteran Day, som hedrar dem som har tjänstgjort inom USA:s väpnade styrkor.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons