Annons

”Sverige har blundat för handel med pass”

Frågan om missbruket av svenska pass är bara ett av flera exempel inom migrationsområdet som hanterats slappt. Summan av bristerna hotar det politiska systemet, skriver Anders Jörle.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

I ett fall har en person fått 18 pass under perioden 2009–2013, skriver ­Anders Jörle.

Foto: Hasse Holmberg/TTBild 1 av 2

Anders Jörle

Foto: PrivatBild 2 av 2

I ett fall har en person fått 18 pass under perioden 2009–2013, skriver ­Anders Jörle.

Foto: Hasse Holmberg/TTBild 1 av 1
I ett fall har en person fått 18 pass under perioden 2009–2013, skriver ­Anders Jörle.
I ett fall har en person fått 18 pass under perioden 2009–2013, skriver ­Anders Jörle. Foto: Hasse Holmberg/TT

DEBATT | MIGRATION

Nästan femtusen personer lyckades tappa bort sitt pass fyra gånger.

Den svenska politiska senfärdigheten att förstå och agera på missbruket av svenska pass är, och har genom åren varit, häpnadsväckande.

Det var under alla mina fem år i utrikesdepartementet uppenbart för alla tjänstemän att människor avsiktligt förlustanmälde pass som de egentligen sålt, oftast i Mellan­östern. Det fanns enstaka exempel på personer som förlustanmälde pass från samma plats i Turkiet omkring ett dussin gånger. Det fanns ingen anledning för dem att besvära sig med några nya för­klaringar till varför passet var borta eftersom lagen omöjliggjorde för myndigheterna att stoppa missbruket.

**Av en SOU-utredning **i frågan framgår att 56 personer under perioden 2009–2013 kunnat hämta ut minst åtta pass var. Nästan femtusen personer lyckades tappa bort sitt pass fyra gånger. I ett fall har en person fått 18 pass under perioden!

Annons
Annons

Nu har regeringen lagt ett förslag om skärpning som avses träda i kraft om sju månader. Hur kan denna häpnadsväckande eftergivenhet vara möjlig?

Det ska omedelbart sägas att den förra rege­ringen, Alliansen, är än mer delaktig i försummelserna eftersom man regerade i åtta år utan att röra ett finger i frågan (utredningen ovan tillsattes 2014). Man kan spekulera om varför, och behövdes det verkligen en utredning?

Tjänstemän på utrikesdepartementet, de som i stor utsträckning haft kännedom om saken, har i huvud­sak livstidsanställningar i statsförvalt­ningen och deras benägenhet att utsätta det politiska systemet för förlägenheter är följaktligen ­ganska begränsad. I den mån man försöker ändra på något blir det därför i interna kanaler. Trots att passfrågan var en välkänd problematik i hela utrikes­förvaltningen blev den aldrig en öppen diskussionsfråga i samhälls­debatten.

Om vi sedan ser till det politiska systemet så fanns det alltid något eller några partier som gärna satte sig på tvären i frågor som inte var så kost­samma för regeringen som helhet. Omsorg om det egna partiets lyskraft, oftare hos journalister än väljarna, gjorde att vissa frågor sorterades bort med tanke på risken för en debatt som man inte ville ha. Och man spräcker inte ett regeringssamarbete på att skärpa passlagar.

Journalister är å sin sida generiskt ointresserade av att driva frågor om illegal eller problematisk migration. Om inte annat för att rapportering om denna verklighet riskerar att ge SD vind i seglen – vilket visat sig vara en alldeles korrekt analys.

Annons
Annons

Anders Jörle

Foto: PrivatBild 1 av 1

Frågan om pass kan tyckas trivial i ljuset av de helheter vi nu ser. Tänk då så här:

Tyskland och Sverige är två länder som i den globala ”folktron” anses ha god ordning på sina samhällen. I bägge länderna åtnjuter samhället, byråkratierna om man så vill, ett högt förtroende (i synnerhet i Sverige). Och just dessa två länder tillhör de mest öppna beträffande migration. Kan det senare bero på det förtroende som svenskarna (och tyskarna) ändå känner för sina samhällsystem och att man litar på att politikerna har förmågan att klara besvärliga situationer?

**Ju mer som **migrationspolitiken, i synnerhet flyktingpolitiken, framstår som ett oorganiserat misch-masch utan rimliga prioriteringar så undergrävs medborgarnas förtroende för politiker och i förlängningen myndigheterna.

Slappheten i passfrågan är bara ett av flera exem­pel inom migrationsområdet där summan av bristerna på beslut och ledning hotar hela det politiska systemet som vi nu känner det, och tilliten till samhället.

För sent och för lite är kännetecknande för allt som händer i Sverige nu.

Anders Jörle

presschef i UD 2008–2012

Anders Jörle
Anders Jörle Foto: Privat
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons