Annons

”Missledande om kunskap och konstruktivism”

Att konstruktivismen skulle leda till någon slags ensidig ”egeninlärning” och ”elevcentrering” är en grov missuppfattning, skriver Christina Björn i en replik om kunskaper och skolan.
Att konstruktivismen skulle leda till någon slags ensidig ”egeninlärning” och ”elevcentrering” är en grov missuppfattning, skriver Christina Björn i en replik om kunskaper och skolan. Foto: Lars Pehrson
Publicerad

REPLIK | SKOLAN

I den artikel om behovet av en ny kunskapssyn i skolan, som presenterats i på SvD Debatt 20/10, efterlyses en ny läroplan baserad på en vetenskapligt grundad syn på kunskap och inlärning. Debattörerna menar att man bör ”göra upp med det skolparadigm som präglas av en konstruktivistisk, postmodern kunskapssyn och en elevcentrerad pedagogik”. Det tycks här som om konstruktivism och postmodernism skulle gå hand i hand, vilket är en grov missuppfattning.

Konstruktivismen är en seriös och vetenskapligt grundad kunskapsteori med rötter hos Jean Piaget och vidareutvecklad av andra forskare som intresserat sig för människors kognitiva utveckling och lärande. Den sätter fokus på hur vi lär och konstruerar/bygger upp alltmer sofistikerade begrepp inom olika områden under vår utveckling. Detta är relevant kunskap för lärare som ju ska bistå den lärande i att uppnå de kunskapsmål, som kan vara aktuella i de enskilda fallen. Läraren är den som på avgörande sätt kan skapa goda eller sämre villkor för den lärande i att uppnå dessa mål genom sitt sätt att planera undervisningen utifrån sin bedömning dels av elevgruppens förkunskaper och dels av undervisningens innehåll och mål.

Det radikala med Piaget var att han menade att den lärande själv alltid är aktiv i sitt eget lärande genom de båda samverkande processerna ackommodation och assimilation. Men detta sker också i interaktion med andra. I skolan med läraren och andra elever som också försöker att lära sig ett innehåll. Det är svårt att förstå hur debattörerna ser på den lärande, då de menar att konstruktivismen skulle leda till någon slags ensidig ”egeninlärning” och ”elevcentrering”. Om de menar att detta skulle vara konsekvenser av konstruktivistisk lärandeteori har de grov grovt missuppfattat denna vetenskapliga teori.

Annons

Att det önskvärda utifrån denna kunskapssyn vore att den lärande mer eller mindre skulle lämnas åt sitt öde i skolsammanhanget utan att få någon hjälp i att få grepp om den kunskap som ska uppnås låter helt orimligt i mina öron.

Postmodernismen som debattörerna av olyckliga skäl tycks likställa med konstruktivismen är å sin sida inte en vetenskaplig teori om lärande och kunskap utan snarare en kritisk teori som startade som en reaktion mot modernismen främst inom kulturområdet. Den kan tåla kritik men bör hur som helst inte sammanblandas med konstruktivistisk kunskapsteori. Särskilt inte sedan postmodernism kommit att legitimera olika relativistiska påståenden om verkligheten. Inom pedagogisk skolforskning av idag kompletteras snarare konstruktivistisk teori med den sociokulturella teorin (med rötter hos Lev S. Vygotskij); en kompletterande vetenskaplig ansats med fokus på mötet och dialogen mellan läroplanens/lärarens vetenskapliga och elevens mer vardagliga begreppsvärldar, allt i mening att underlätta för eleven att utveckla sitt tänkande i linje med vetenskapens nuvarande ståndpunkter.

Man kan undra vilken vetenskapligt grundad kunskapssyn eller kanske snarare lärandesyn som debattörerna skulle vilja se istället för de konstruktivistiska och sociokulturella teorier som fortfarande i allra högsta prövas och vidareutvecklas av pedagogiska forskare runt om i världen. Rubriken ”Ny kunskapssyn avgörande för Sveriges framtid” är därför minst sagt alarmistisk. Kanske till och med populistisk.

Christina Björn
pensionerad lektor i pedagogik och lärarutbildare

Christina Björn. Foto: Privat
Annons
Annons
Annons

Christina Björn.

Foto: Privat Bild 1 av 1
Annons
Annons
Annons
Annons