Annons
Recension

Kristen manlighet. Ideal och verklighet 1830–1940Modern teologi utmanar kristna mansideal

Under strecket
Publicerad

Kristen manlighet. Ideal och verklighet 1830–1940

Författare
Yvonne Maria Werner (red.)
Genre
Sakprosa
Förlag
Nordic Academic Press

303 s.

När den amerikanska teologen Mary Daly 1973 gjorde det krassa konstaterandet att “if God is male, then male is God” reste hon något av en milstolpe i teologins historia. Orden har kommit att markera början på den med tiden livaktiga feministiska teologin, vilken lyft fram och kritiserat främst de abrahamitiska religionernas patriarkala drag.

Under senare år har diskussionen befruktats med en något annorlunda infallsvinkel. När allt kommer omkring, hur kul är det egentligen att vara manlig undersåte till en Gud som stundom bär alla drag av en antik patriark, som svartsjukt vakar över sin ”otrogna hustru” och kräver ovillkorlig lydnad? Blotta tanken borde ge kastrationsångest.

Anlägger man ett mer sociologiskt synsätt kan man också ställa frågan vad det innebär att vara man och religiös i en epok då manlighet alltmer kommer att tydas i termer av rationalitet och autonomi, samtidigt som religionen trängs tillbaka och av många börjar ses som något irrationellt och fruntimmersaktigt.

Den senare frågan är ledstjärna i den gedigna studien Kristen manlighet. Ideal och verklighet 1830–1940, redigerad av Yvonne Maria Werner. Antologin, som samlar både historiker, mansforskare och litteraturvetare, är ett av de första avtrycken på svensk mark av den expanderande forskning som idag äger rum i tvärsnittet mellan religion och mansforskning.

Annons
Annons

Trots spännvidden i de sammanlagt tio bidragen ligger fokus tydligt vid den kristna nordeuropeiska kontexten under tiden 1830–1940. Denna snäva avgränsning är möjligen en svaghet i den mån man önskar appellera till en vidare publik.

Samtidigt är studien en presentation av pågående forskning, och som sådan är den onekligen full av förtjänster. En av dessa är att den nyanserar den idag vitt omhuldade tesen om religionens feminisering under moderniteten.

Inte så att det saknas stöd för denna tes. Statistiskt sett ökar andelen kvinnor i gudstjänstlivet liksom antalet kvinnliga ordnar. På det symboliska planet blomstrar Mariakulten och änglarna antar allt kvinnligare drag. Vad författarna lyfter fram ur en rad olika perspektiv är emellertid hur det parallellt med – möjligen som en reaktion mot – denna utveckling sker en påtaglig remaskulinisering av kristendomen.

Denna process tar sig uttryck i både medvetna och omedvetna strategier. Exempelvis kunde man, som Olaf Blaschke visar, lyfta ut drag i det normerande sekulära mansidealet och länka dem till den kristna tron. Sålunda kunde den ideale kristne arbetaren i en tysk katolsk tidskrift 1914 beskrivas som ”plikttrogen” och med en karaktär ”hård som stål”. En god katolsk ledare kunde senare lyftas fram som en Führer – men därigenom också ställas upp som motbild till vad man uppfattade som den sekulära kulturens perverterade dito.

Samtidigt fanns det ”sekulära” mansidealet naturligtvis inte i singularis. I Anna Prestjans mikrostudie över landsbyggdsprästen Erik E:son Hammar är det framför allt det arbetarromantiska idealet om den oförvanskade allmogemannen som ekar. I sina memoarer från 1930- och 40-talen bemödar sig Hammar om att framstå som en karlakarl till präst som ingalunda viker för fysiska strapatser.

Annorlunda är det med biskop JA Eklund. Här är det, som David Tjeder framhåller, snarare den intellektuella kampen som gör honom till man: ”Det går ej för en vekling att vara en Kristi bekännare”, varför en karl värd sin prästrock måste vara kapabel att anta samtidens intellektuella utmaningar.

Ständigt detta behov av att manifestera styrka, sålunda. Ständigt denna rädsla att befläckas med det svaga, emotionella eller irrationella. Med det kvinnliga, kort sagt.

Boken får en tankeväckande avslutning när Inger Littberger leder oss tillbaka till ett mer ambivalent stråk i modernitetens förhållande till kön, representerat av Almqvists gäckande gestalt Tintomara i ”Drottningens juvelsmycke”. En varelse som provocerar och utmanar könens fastslagna kategorier – inte helt olikt Jesus från Nasaret. Prototypen för den nya människan, som det var tänkt.

Jayne Svenungsson

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons