En ung man som nyligen släppts från fängelset efter tio år.
En ung man som nyligen släppts från fängelset efter tio år. Foto: James Forde

Mödrar bränner sina barns läppar i laglösa landet

Hans jobb: Skipa fred mellan grannar där polisen är portad. SvD har träffat en lokal fredsmäklare som försöker dämpa våldet i Venezuela, där desperata mödrar bränner sina barns läppar och de flesta poliser och soldater antingen är maktlösa eller korrumperade.

Publicerad

SOCOPÓ, BARINAS Flyktplanen var klar. Manuel Hernandez hade sparat ihop 1 800 dollar och skulle till Peru om två veckor för att starta ett nytt liv långt från kaoset i Venezuela. Han saknade bara att övertala sin flickvän, annars fick det bli utan henne.

Men så spreds rykten om den 20-årige servitörens plan och någon bröt sig in i hans hem och stal alla pengarna.

– Nu är jag fast. Nu får jag aldrig råd att resa igen, konstaterar han några dagar senare på parkeringen bakom den sportbar där han just slutat. Hans lön på 35 kronor i månaden är dubbelt så hög som minimilönen, men räcker endast till tre mål om dagen. Värdet på pengarna halveras varje månad på grund av hyperinflationen som enligt Internationella valutafonden, IMF, landar på 13 000 procent i år.

Den rastlöse mannen från den dammiga genomfartsorten Socopó hade under lång tid försökt ändra sitt land, innan han slutligen försökte lämna det. Det har redan över fyra miljoner av hans landsmän gjort, enligt den senaste uppskattningen från analysinstitutet Consultores 21. Han har hungerstrejkat framför amerikanska ambassaden, suttit i fängelse i två veckor för att ha kastat sten mot nationalgardet och gått med i protesttåg ända till huvudstaden Caracas för att kräva en ny regering. Han visar videor av det på en sprucken mobilskärm. Nu vet han inte vad han ska göra.

La Urbina barrio i Petare, ett av de största och farligaste kvarteren i Latinamerika.
La Urbina barrio i Petare, ett av de största och farligaste kvarteren i Latinamerika. Foto: James Forde
Annons

Den alltmer diktatorlika presidenten, Nicolás Maduro, har fängslat sina starkaste motståndare eller bannlyst dem från politiken och han ligger bra till med att fuska sig till en seger vid presidentvalet den 20 maj. Ett val som inte erkänns av omvärlden.

Under tiden är landet på väg in i kriminell anarki. Det är chavisternas fel, anser killarna som kyparen hänger med på parkeringsplatsen i de långa eftermiddagsskuggorna från Anderna, som den olagliga skogshuggningen här omkring har lämnat grå och nakna.

Killarna tittar länge efter en orange Ford Mustang 2017 års modell som kör förbi. Det finns pengar i stan, men inte mycket av det ärliga slaget. Det krävs en licens för att driva affär – och mutor för att få en licens, så helt laglig kan ingen vara.

Maduros idol och föregångare, Hugo Chávez, är härifrån delstaten Barinas, där guvernören sedan 1998 har varit en Chávez. Först fadern, sedan storebrodern och nu lillebrodern.

Deras löften om jämställdhet och social rättvisa får man leta länge efter. Faderns finca, en lantegendom, växte från 30 till 600 hektar under hans tid vid makten. Och inte heller bröderna har rykte om sig att ha rena händer. Här finns rostiga lantbruksmaskiner och ouppodlad mark överallt. Regimen har exproprierat över fyra miljoner hektar lantbruksjord här på slätten och i övriga landet, vilken endast bidragit till svält, nöd och laglöshet.

Annons

Hugo Chávez sade en gång att om han varit en pappa som inte kunde ge sina barn mat så skulle han råna. Sådana pappor har landet aldrig haft fler av än nu – 68 procent av alla barn är undernärda enligt den icke-statliga organisationen Caritas. Enligt en ny rapport från tre lokala universitet har venezolanerna i genomsnitt tappat elva kilo under det senaste året. 87 procent lever nu i fattigdom mot 48 procent för endast fyra år sedan.

Rättvisa får man själv skaffa. Om jag hittar tjuven, dödar jag honom kanske.

Chávez barndomshem i Sabaneta i Barinas brändes ner förra året av demonstranter och statyer av honom angrips ofta. Samtidigt sprider tjuvaktiga soldater, narkotikabaroner, landsvägsrövare och boskapstjuvar fruktan – speciellt bland de fattigaste som inte har råd att köpa sig skydd från dem.

Annons

– Rättvisa får man själv skaffa. Om jag hittar tjuven, dödar jag honom kanske, säger unge Manuel Hernandez utan att röra en min.

Den lösningen är populär. Traktens många mord på lokala aktivister klaras sällan upp och de magra soldaterna som står överallt har så dålig lön att många måste leta efter mat bland soporna. De är ofta antingen maktlösa eller arbetar i praktiken för rika män, smuggelkungar och korrupta generaler. Nyligen fördrev soldater 100 småbönder från ett område som storbonden Manuel Edgardo Mansilla gör anspråk på och förstörde samtidigt hus, maskiner och en grundskola.

Våldet och laglösheten slår för tillfället rekord i Venezuela, visar den icke-statliga organisationen Observatorio Venezolano de Violencias sammanställning för 2017. Desperationen driver mödrar att lägga sina döttrars händer på kokplattan som straff för att de ätit sina syskons mat, eller att bränna deras läppar för att lära dem att inte smyga upp under natten för att leta efter mat.

Beväpnade män tränger sig in först i de långa köerna till butiker där mat säljs till av regeringen subventionerade priser. Många gömmer dagligvaror i tygpåsar för att undvika överfall. Enligt rapporten begås i genomsnitt ett beställningsmord per dag och 2,4 lynchningar med döden som följd varje vecka.

Annons
Foto: James Forde

Det nya är att lynchningarna inte bara sker på landsbygden och i slumkvarteren, utan till stor del även bland de bättre ställda i städerna.

Vi män smyger in och tar tjuven på bar gärning. Det är en ur tjänstefolket.

En rik bekant som vill vara anonym var nyligen med om att slå en tjuv halvt ihjäl.

– Vi är i sommarstugan där 15 vänner festar ute vid poolen när ljuset plötsligt släcks inomhus, minns han.

– Vi män smyger in och tar tjuven på bar gärning. Det är en ur tjänstefolket. Vi ställer upp honom mot en vägg och bankar loss på honom. Vid en tidpunkt tror jag att han ska dö om vi inte slutar. ”Din idiot, vi har alltid behandlat dig väl”, säger jag till honom och låter honom sedan gå.

Senare kom polisen, men varken tjuven eller den självutnämnde rättsskiparen hamnade i fängelse.

Annons

Även våldsförebyggandet privatiseras. Många grannar har larmgrupper på Whatsapp, där de varnar varandra när de ser något misstänkt. Livvakter och skottsäkra bilar har blivit en vardagssyn. Och i Caracas medelklasskvarter spärras många offentliga vägar av med metallstängsel. Ofta sker det utan myndigheternas tillstånd, men med deras stillatigande godkännande.

Chávez satte direkt igång att upplösa rättsstaten efter att han fick makten 1999.

Endast omkring en fjärdedel stödjer Maduro, men det är fortfarande vanligt att man hör folk säga att Chávez ”han var ok”.

– Där har de fel, insisterar chefen för den icke-statliga organisationen Acceso a la Justicias, Laura Louza, som jag träffar på en libanesisk restaurang. Chávez satte direkt igång att upplösa rättsstaten efter att han fick makten 1999. Bara under de sista månaderna av hans första år vid makten, väcktes åtal mot över 300 domare och flera drog sig tillbaka i protest.

Högsta domstolen översvämmades av Chávez-lojalister och prominenta domare fängslades bara för att ha dömt mot regentens intressen. Det fanns en viss folklig uppbackning: många ansåg det nödvändigt att vara hårdhänt för att skapa en ”riktigt” demokrati, som också är till för de fattiga.

Annons

Chávez formaliserade maktkoncentrationen med en ny författning, men tänjde alltid på reglerna. 1998, precis innan han tillträdde, ansåg 28 procent att Venezuela var en rättsstat, enligt Världsbankens parametrar (på nivå med Ukraina och Bosnien-Hercegovina). Redan 2012 – året innan han dog – hamnade siffran på 0 procent (i nivå med Somalia). Där har den legat sedan dess.

I juli gav Maduro det oppositionsdominerade parlaments makt i gåva till en ny nationalförsamling, där endast de som stödde honom kunde väljas. En skröplig demokratisk rättsstat har förvandlats till en tvättäkta bananrepublik.

1/2

Hugo Chávez sade en gång att om han varit en pappa som inte kunde ge sina barn mat så skulle han råna. Sådana pappor har landet aldrig haft fler av än nu.

Foto: James Forde
2/2

Tomma hyllor i matbutikerna är en vanlig syn i Venezuela. Värdet på pengarna halveras varje månad på grund av hyperinflationen som enligt Internationella valutafonden, IMF, landar på 13 000 procent i år.

Foto: James Forde

Laglösheten går ända upp i toppskiktet. Det finns starka indicier på att presidentens betrodda ministrar Diosdado Cabello och Tareck El Aissami är i maskopi med narkotikabrottslingar. Armens högsta generaler tömmer systematiskt landet på rikedomar genom att smuggla mat, olja och vapen. Tillsammans med regimtrogna spekulanter suger de ut pengar ur statskassan med hjälp av priviligierad tillgång till att växla pengar till landets officiella växelkurs, där bolívares tills nyligen var 23 000 gånger mer värda än på svarta börsen vilket reflekterar det reella marknadsvärdet.

Annons

Kursen justerades i januari, men vem som helst kan fortfarande snabbt spekulera sig rik. En pengaväxlare visade mig nyligen bevis på att han fortfarande, ganska regelbundet, växlar femsiffriga dollarbelopp för män i uniform. Bara under 2012 stals motsvarande 200 miljarder svenska kronor på grund av detta växlingsfiffel, har den dåvarande centralbanksdirektören uppskattat. Siffran har knappast gått ner sedan dess.

Inte ens landets högsta domare i Högsta domstolen verkar stå över brottsligheten. Han har suttit arresterad för mordet på en tonåring och har fångats på band med att pressa en kollega till att släppa en känd vapen- och narkotikahandlare, skrev Reuters i november. I gengäld är han ärkechavista och har ett utmärkt politiskt gehör.

Tomrummet efter rättsstatens kollaps fylls av ett virrvarr av ligor och milisstyrkor. Det är el mandamás som gäller, alltså att den starkaste bestämmer. Venezuela har varken internationella förbrytarkarteller som Mexiko eller mellanstora megaligor som Brasilien och Colombia. Ändå styrs en större del av landet av kriminella än någon annanstans i Latinamerika.

Annons
Protestanter försöker komma undan vattenkanoner på  motorvägen Francisco Fajardo.
Protestanter försöker komma undan vattenkanoner på motorvägen Francisco Fajardo. Foto: James Forde

Rika kvarter härjas särskilt av rån, utpressning och kidnappningar. 25-årige Raymond Sanchéz har upplevt hur en vän blir mördad i ett mobilrån, har själv rånats nio gånger och kidnappats två gånger, berättar han för mig under en promenad i det annars ganska lugna Los Palos Grandes i närheten av där det hände.

Han tjänar 24 kronor i månaden som jurist vid Högsta domstolen och påstår att fem av sex kollegor är korrumperade.

Hans kidnappare som släppte honom samma dag, var i båda fallen en duo bestående av en lugn polis och en våldsam gangster. Denna modell är ganska utbredd, förklarar Miquel Dao, som startade polisens anti-kidnappningsspecialenhet och idag är en respekterad privat gisslanförhandlare. Han har ett dött öga, två ständigt vibrerande telefoner och har eget sötningsmedel med till cafékaffet. Han uppskattar att 10 000 venezolaner kidnappas varje år.

Annons

I fattigkvarteren behöver ligorna inte polisens hjälp.

– Här är skurkens ord lag, erkänner Francisco Hernandez som jag träffar första gången i december på en polisstation i slumkvarteret Petare i de västra delarna av Caracas.

Francisco Hernandez är fredsdomare – en sorts grannskapsmedlare som infördes 1994 och som bär polisbricka. De arbetar dock främst kreativt och informellt och har ett ganska fritt mandat från chavisterna att kompromissa med rättsprinciperna för att minska våldet. 2013 ingick Maduro en pakt med en rad gängledare: de lovade att skona civila mot att endast fredsdomarna, i stället för den vanliga polisen, fick gå in i ”deras” kvarter.

En del av gängledarna överlämnade sina vapen, men köpte sedan i stället kraftigare vapen som kompensation och våldet och laglösheten förvärrades ytterligare.

Enstaka fredsdomare prisas dock för en viss framgång lokalt. Flera experter framhäver Francisco Hernandez. Den kraftigt byggda mannen tar vänligt emot folk på sitt lilla kontor med hänglås på de bruna lådorna. En sliten Playboy-tidning ligger på sekreterarens bord.

Annons

De respekterar mig, för att jag är ärlig och inte korrumperad.

Fallen som fredsdomaren får ta hand om varierar kraftigt. En äldre dam som kommit dit berättar att hon inte kan få tillbaka ett kylskåp som hon lånat ut. En annan har fråntagits sitt hus av sin son och ex–maken. Ett par med brasiliansk accent väcks alltid av grannens höga musik.

Det förekommer dock även fall med hårt kriminella och här gäller samma sak: man kan komma långt genom att lyssna, anser Francisco Hernandez.

Han hjälpte en gång en kvinna som klagat över att en regeringstrogen milisstyrka, Colectivo Sombra, dominerade statens utdelning av gratis matkassar i hennes område. Tjugo ur milisen kom därefter i samlad tropp upp till honom med vapen för att hota honom. Han ringde inte polisen, för i så fall skulle händelsen ha slutat i skottväxling. Han gick i stället ut obeväpnad och pratade med deras ledare, som till sist lugnade ner sig.

– De respekterar mig, för att jag är ärlig och inte korrumperad. Men det fungerar endast för att denna kommun styrs av oppositionspolitiker som inte motarbetar mig, säger Francisco Hernandez.

Annons

Kort därefter vann regeringspartiet borgmästarposten. När jag träffade fredsdomaren i januari 2018 hade han samma dag träffat den nya polischefen och borgmästaren för första gången.

– Jag är allt lite bekymrad, säger han om mötet till sin sekreterare, som sitter och skriver protokoll på en ålderstigen dator.

Plötsligt störtar alla ut ur rummet. Det ryktas att bagaren mitt emot har fått bröd igen.

1/2

En stor andel av alla patienter på Venezuelas sjukhus har råkat ut för gängrelaterat våld. Den knivskurne mannen på bilden får vård på en bänk i akutrummet, eftersom alla sjuksängar var upptagna.

Foto: James Forde
2/2
Foto: James Forde

Fredsdomaren har tidigare twittrat kritiskt om Maduro. Är det slut med det nu?

– Jag kommer att vara mer diskret med mina åsikter. Men om de bara en gång försöker lägga lock på mina fall, liksom de gör i resten av stan, så säger jag upp mig, svarar han.

Han fruktar speciellt att de ärenden som rör lynchningar och så kallad ”självtäkt”, att ett brottsoffer själv skipar rättvisa, ska mörkläggas. All denna anarki är nämligen pinsam för de styrande, eftersom deras sanning för tillfället är att de har skapat ”fred”.

Att laglösheten är utbredd är dock ett faktum. På dagen för kommunalvalet brändes en man levande som misstänktes för stöld. Samma sak hände en våldtäktmisstänkt nyligen i en annan del av stan. Några förbipasserande krossade för en tid sedan skallen på en pojke som stal majsmjöl från en gammal dam i marknaden Supermercado Central Madeirense. Det samma gjorde en busschaufför mot en passagerare som stal telefoner från hans passagerare. Nu är han på flykt från tjuvens kumpaner. Ingen av de många ögonvittnena vill dock vittna mot honom.

Annons

91 procent av venezolanerna misstror på polis eller domstolar, enligt opinionsundersökningar.

Jag överväger att göra något riktigt otäckt mot honom för att rädda min mor och far.

Den välklädda Roxana Jose Salazar kommer in på fredsdomarens kontor. Hennes schizofrena bror Johny använder droger hemma hos föräldrarna, slår dem och stack nyligen deras hus i brand.

– Polisen kom inte dit. Så jag överväger att göra något riktigt otäckt mot honom för att rädda min mor och far, snyftar den lite generade kvinnan.

Fredsdomaren ringer direkt till en vän högre upp i systemet som lovar att göra allt han kan för att få brodern omhändertagen omgående. Hon tackar. Han ger henne en lång kram.

När hon har gått får han ett mobilfoto om ett annat fall. Bilden kommer från en kvinna som var här för ett tag sedan med sin ständigt otrogne man. Nu har hon som straff skurit av hälften av hans lem, kan man se på bilden.

Det är inte så konstigt att fredsdomaren tar medicin för nerverna för att kunna sova om natten.

Han har även fått vidareförmedlat en video från några poliser där en 13-årig pojke med en trasa i munnen får först ett öra och sedan hela huvudet avskuret. Det tar lång tid med en machete. Pojken hade stulit från den kände gangstern Willy Melean, vars bödlar själva filmat det hela.

Annons

Polisen har talat om för gangsterledaren att de nu kommer att leta upp och slå ihjäl mördaren. Det är knappast ett tomt hot. Venezolanska säkerhetsstyrkor utförde 5 535 mord förra året, enligt Observatorio Venezolano de Violencia, ofta på slumpmässigt utvalda fattiga. Målen ska ju uppnås.

Den 15 januari avrättade de upprorsmannan Óscar Pérez, som i juni kastade granater mot landets Högsta domstol från en stulen helikopter och uppmanade till krig mot regeringen. En läckt polisinspelning dokumenterar att han dessförinnan försökte överlämna sig. Den regeringstrogna colectivo-milisen Tres Raices deltog helt omaskerad i avrättningen.

1/2

En ung man som precis har blivit misshandlad av en folkmassa efter att han försökte stjäla en mobiltelefon.

Foto: James Forde
2/2
Foto: James Forde

I veckor har det varit oklart exakt vad som hände i ett annat fall: en 22-årig man kallad ”El Morocho” (den mörke) halshöggs och styckades runt nyår i Ocumare del Tuy i utkanten av Caracas av sitt eget gäng, ”Tren de Aragua”, som han bråkat med.

Ligan var ursprungligen en fackförening för läderarbetare på den tågförbindelse mellan Aragua och Carabobo, som Hugo Chávez för 15 år sidan beordrat bygget av. Det var ett av hans riktigt stora prestigeprojekt, men det blev aldrig klart. Cementblocken övermålade med revolutionära slagord längs huvudvägen Caracas-Carabobo har i stället blivit en symbol för chavisternas korruption och oförmåga.

Denna före detta fackförening har sedan dess blivit en av landets mest fruktade ligor med en lukrativ verksamhet runt droger, utpressningar, beställningsmord och kidnappningar och där halshuggning blivit dess signatur. Fredsdomaren hade lovat skaffa uppgifter om mordet och svar på om polisen hade dödat de misstänkta utan rättegång, som de i vanlig ordning lovat göra.

Flera medlemmar i ligan har sedan dess dödats i konfrontation med polisen, enligt lokaltidningarna. Men några officiella uppgifter lyckades ingen skaffa fram.

De nya cheferna mörklägger fallet, hävdar fredsdomaren.

Hur länge orkar han med jobbet? Är han på väg att säga upp sig?

– Det gör jag nog snart. Men folk behöver mig.

La Urbina barrio i Petare, ett av de största och farligaste kvarteren i Latinamerika.

Foto: James Forde Bild 1 av 9
Foto: James Forde Bild 2 av 9

Hugo Chávez sade en gång att om han varit en pappa som inte kunde ge sina barn mat så skulle han råna. Sådana pappor har landet aldrig haft fler av än nu.

Foto: James Forde Bild 3 av 9

Tomma hyllor i matbutikerna är en vanlig syn i Venezuela. Värdet på pengarna halveras varje månad på grund av hyperinflationen som enligt Internationella valutafonden, IMF, landar på 13 000 procent i år.

Foto: James Forde Bild 4 av 9

Protestanter försöker komma undan vattenkanoner på motorvägen Francisco Fajardo.

Foto: James Forde Bild 5 av 9

En stor andel av alla patienter på Venezuelas sjukhus har råkat ut för gängrelaterat våld. Den knivskurne mannen på bilden får vård på en bänk i akutrummet, eftersom alla sjuksängar var upptagna.

Foto: James Forde Bild 6 av 9
Foto: James Forde Bild 7 av 9

En ung man som precis har blivit misshandlad av en folkmassa efter att han försökte stjäla en mobiltelefon.

Foto: James Forde Bild 8 av 9
Foto: James Forde Bild 9 av 9