Annons

Stackars BirgerMontelius röst gör hämnd på kulturman djupt njutbar

Martina Montelius formuleringsglädje bärs fram av hennes egen röst.
Martina Montelius formuleringsglädje bärs fram av hennes egen röst. Foto: Niklas Hellgren

Det finns något djupt njutningsfyllt i att låta öronen fyllas av Giselas vrede och skoningslösa hämnd på det stora teatergeniet. Martina Montelius formuleringsglädje bärs fram av hennes egen röst i en ljudbok lagom till metoo-revolutionens ettårsdag.

Under strecket
Publicerad

Stackars Birger

Författare
Martina Montelius
Genre
Prosa
Förlag
Storytel
ISBN
9789188597519

Ett år efter att metoo drog igång har den så kommit, den svenska teatervärldens egen rape and revenge-berättelse om teatermannen som förgrep sig på fel kvinna. Martina Montelius ljudbok/e-bok ”Stackars Birger” är ett lustmord på de perversa hierarkier som tillåtits blomstra inom scenkonsten, men också en lika halsbrytande som sorgsen betraktelse av övergreppens dominoeffekter.

Birger är den ultimata metoo-mannen, som ett hopkok av alla de vittnesmål om övergrepp, fysiska och verbala, som skådespelerskor vittnat om i det svenska uppropet #tystnadtagning. Han är en geniförklarad regissör på Den Stora Teatern, han dricker för mycket, han får vredesutbrott. Han ligger runt, men framför allt kränker han människor, i sin ohotade position som teaterns alfahanne pissar han på folk lite som det faller honom in.

Tills han råkar våga mucka med Gisela. Teaterns sufflös, osynlig i sitt yrkesutövande, lika anonym i sin framtoning men en alldeles livsfarlig människa innanför sin grå mus-förklädnad. Detta blir Birger varse när hon lurar honom med sig till sitt för detta ändamål nyinköpta hus på landet mellan Norrtälje och Åkersberga och låser in honom i källaren.

Annons
Annons

Det är vindlande, knasigt, ibland krystat och putslustigt, ibland riktigt jävla roligt, ibland fasansfullt och sorgligt.

Vips så vart offret en förövare, men aldrig med samma stadiga plattform, aldrig med gänget i ryggen.

”Stackars Birger” är skriven direkt för ljudbok. Martina Montelius läser själv och hennes säregna språk, ömsom arkaiskt och omständligt, ömsom rått och brutalt, alltid drastiskt och med en hisnande humor, kommer till sin rätt med varje njutningsfyllt uttalat ord.

Inledningsvis kan den där formuleringsförtjusningen störa lite, men när väl den vallen har sprängts bjuder ”Stackars Birger” in en i mycket speciell monteliusk värld, där sker saker som inte är okej. Hon trasslar in sin Gisela i en osannolik härva av nyfikna grannar, fejkade bdsm-orgier, sammandrabbningar med Birgers youtuber-dotter Clotilda. Låter Gisela falla ned i minnen av djupt skadliga sexuella relationer och bit för bit avslöja vad som till sist knuffade henne över kanten och fick henne att kidnappa Birger och plåga honom lite, leka med makten hon givit sig.

Det är vindlande, knasigt, ibland krystat och putslustigt, ibland riktigt jävla roligt, ibland fasansfullt och sorgligt. Det är också emellanåt rätt så vidrigt, boken gojsar ner sig i motbjudande detaljer, ger en lite hicka. Rör sig hela tiden runt frågorna om sex, kropp, gränser – för vad som är acceptabelt att utsätta en annan människa för, och gränser mellan vad som är friskt och vad som är sjukt.

Grundtonen är mörk, tippande mot kolsvart. Utöver metoo-männens våldsamma självsvåldighet låter Montelius Gisela sopa rent med hela kulturvärlden, vår samtid, hela mänskligheten, och där kan hon vara underbart sarkastisk och träffsäker men också nöta på tålamodet. Det är lite för många infall och sidospår och drastiska vändningar för att ”Stackars Birger” ska hålla samma nivå som i sina bästa stunder hela vägen.

Ändå finns något djupt njutningsfyllt i att låta öronen fyllas av Giselas vrede, hennes iskalla blick och skoningslösa krav på hämnd.

Efter reklamen visas:
Så startade #metoo
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons