Annons

Catarina Kärkkäinen:Mot sämre tider med Andersson

Foto: Henrik Montgomery/TT

Menade finansministern allvar när hon för två år sedan kallade ekonomin för urstark?

Under strecket
Publicerad

Svensk ekonomi går som tåget en decembermorgon med snö på rälsen och överlastade godsvagnar. Därför var det i sin ordning att Magdalena Andersson på sin presskonferens på Harpsund om det ekonomiska läget gav uttryck för att viss försiktighet fordras inför färden.
Frågan är om de långtgående insikterna om svensk ekonomi, och idéer på lösningar, finns.

Menade Magdalena Andersson allvar när hon för två år sedan kallade ekonomin för urstark samtidigt som Sveriges tillväxt i BNP per capita var den lägsta av samtliga 28 EU-länder? Har insikten kommit till henne nu? Eller väljer finansministern att betrakta våra ekonomiska skeenden lite selektivt?

Det är hon och Socialdemokraterna i så fall alls inte ensamma om. Stundom verkar politiker (vid regeringsmakten), analytiker och skribenter tävla om vem som med störst formuleringsglädje och levande liknelser med teslor och tåg kan beskriva Sveriges stora ekonomiska framgång.

Det har under lång tid varit sanningar med mycket modifikation.
Mellan år 1900 och 2000 var Sveriges tillväxt i BNP per capita omkring 2,3 procent per år, ungefär som USA och övriga Västeuropa. Tillväxttakten sjönk aningen de sista decennierna, men fortsatte fram till mitten av 2000-talet på knappt 2 procent. Sedan dess av har tillväxttakten i BNP per capita varit närmare 1 procent per år. Och Sverige har inte stuckit ut.

Annons
Annons

Tillväxten per capita år 2007–2021 ser ut att hamna under nivån år 1973–1993. Lägre än under perioden som ledde fram till 1990-talskrisen. Det påpekade professor John Hassler redan i början av 2018. Det är vad finansministern beskriver som ”från höga till mer normala tillväxtnivåer”. Än värre är att dessa nivåer och prognoser sker i ett läge när den svenska ekonomin redan är dopad. Tåget körs på lånat bränsle i form av skulder och minusränta.

Sverige har den lägsta statsskulden sedan år 1977, påpekades på presskonferensen. Det är riktigt, men enligt SCB uppgick kommunsektorns totala låneskulder vid utgången av 2017 till 600 miljarder kronor. Sedan 2010 hade den då ökat med drygt 200 miljarder kronor, vilket innebär en årlig ökningstakt på i genomsnitt 6 procent. Och ändå saknas miljarder och åter miljarder kronor de kommande åren.

Hushållens skulder uppgår till över 10 000 miljarder kronor, och ökar snabbare än tillväxten. Minusräntan spär på problemet, och delar av den privata sektorn hade antagligen inte klarat sig utan den. Det låga ränteläget i världen, i vilket Sverige i princip är värst, beskrev finansministern som ”lite bekymmersamt”.

Om dessa problem inte framgår med all önskvärd tydlighet nu, kommer de att göra det när konjunkturen nu vänder. Andersson bedömer reformutrymmet till cirka 25 miljarder kronor år 2020, och menar att regeringen kommer att driva en neutral finanspolitik. Det är förvisso riktigt att inte försöka satsa sig ur den kommande nedgången – ett stimulanspaket kommer på intet sätt lösa Sveriges problem.

Riktiga reformer för utbildning och företagande hade kunnat göra det, men det utrymmet kommer inte att finnas. Januariöverenskommelsens kompromisser i vilka fyra partier alla ska få sitt förbrukar resurserna. Något stort politiskt projekt kommer det inte att finnas utrymme för, men väl en familjevecka och miljöpartistisk utvecklingstid.

Finansministern blickade mot Österrike, Spanien och Italien, och beklagade den politiska instabiliteten. ”I Sverige har vi en stabil regering byggd på fyra partier, och det är väldigt glädjande i en tid av svårare ekonomi.” Eller så kan det bli vad som snabbt tar oss dit.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons