Annons
Recension

På andra sidan förlåtelsenMotstridiga känslor när offret möter våldtäktsman

Thordis Elva.
Thordis Elva. Foto: Martin Stenmark

Thordis Elva flyger från Reykjavik till Australien för att möta och söka försoning med den man som våldtagit henne i tonåren. Trots sin unika och känsliga utgångspunkt är det en berättelse med problem.

Under strecket
Publicerad

På andra sidan förlåtelsen

Författare
Thordis Elva & Tom Stranger
Genre
Sakprosa
Förlag
Forum
ISBN
9789137148786

Översättning: Örjan Sjögren 308 sidor

Det är juldisco i Reykjavik. Thordis blir för full, kräks och förlorar nästan medvetandet. Hennes pojkvän, utbytesstudenten Tom från Australien, övertygar vakterna om att han ska ta hand om henne. Det slutar med ett två timmar långt övergrepp i Thordis tonårsrum.

Åtta år senare, 2005, skickar Thordis ett mejl till Tom i Australien. Det blir startskottet för en lång korrespondens om händelsen som visar sig ha trasat sönder bådas liv.

I mars 2013 träffas de i Kapstaden, lämpligt nog en stad i ett land där offer lever sida vid sida med förövare och dessutom kallats för världens våldtäktshuvudstad. De åker dit för att förlåta och ta emot förlåtelsen. ”På andra sidan förlåtelsen” är något så oväntat som en bok om den där resan och den där kvällen – skriven av den våldtagna och våldtäktsmannen tillsammans. 

Våldtäkt har varit ämnet i många böcker förut. För över 40 år sedan, 1976, kom Maria-Pia Boëthius debattbok ”Skylla sig själv”, om samhällets syn på våldtäkt. Många decennier senare får våldtäktsoffer fortfarande ofta skylla sig själva. Det visade Katarina Wennstam i sin redan klassiska reportagebok ”Flickan och skulden” (2002), med oförglömliga skildringar av hur kvinnor i rätten får höra att de burit för kort kjol, inte sagt ett tydligt nej eller varit för fulla.

Annons
Annons

Exemplen på skambördan som den våldtagna tvingas kånka på dyker upp i nyhetsrapporteringen titt som titt, som nyligen när två pojkar på en skola i Lund först fick stanna kvar medan flickan de hade våldfört sig på fick undervisning på annan plats.

Det finns ett fortsatt behov av att prata om våldtäkt. Men ska det göras som i ”På andra sidan förlåtelsen?” Nja. Boken har en del problem som bitvis gör den oengagerande att läsa, trots sin unika, känsliga utgångspunkt.

Isländska Thordis Elva är dramatiker och skribent och har tidigare gett ut en faktabok om sexuellt våld som fick stor uppmärksamhet i hemlandet. Det är hon som har skrivit själva huvudberättelsen, som varvas med utdrag ur Toms dagbok från deras vecka i Kapstaden. Kanske har hon medvetet ansträngt sig för att balansera det såriga och hårda hon och Tom diskuterar. Men mycket, som att Thordis och Toms hjärtan känns som heliumballonger efter ännu ett förlösande ögonblick eller att stormen upphör efter ett jobbigt samtal, blir för klichéartat och ljuvt. Att Toms delar kallas dagboksutdrag är mest komiskt. Det är de för tillrättalagda för. För att övertyga skulle texten behövt mer motstånd, varit mer obekväm, bestått av färre hurtiga visdomsord.

Med det sagt: det är en bok skriven med stor empati och författarnas mod är osannolikt, att de träder fram med namn och vidöppet skildrar sina erfarenheter.

Att Tom dessutom framställs som en blond, sjysst surfarkille från en trygg bakgrund är smart. Det manifesterar det som verkar kunna sägas hur många gånger som helst: att de flesta våldtäkter begås av någon som den drabbade känner, inte av ett främmande monster i en mörk gränd.

Annons
Annons

Att de här två lyckats gå vidare i sina liv kan nog inge hopp för andra i liknande situation. Men deras tillvägagångssätt ska inte ses som en mall för alla, det betonar de själva. Men kanske som att det mest läkande ibland är att förlåta och förlåtas? Fast, visst: Hur många vill förlåta?

”På andra sidan förlåtelsen” har redan fått mycket medieuppmärksamhet. Upplägget är säljande. Det är en grym ironi, att det behövs en förgripande man för att fler ska lyssna.

Upplägget har också redan provocerat. Förlaget har fått förtydliga att Tom Strangers förtjänst går till en kvinnojour i Reykjavik och en kvinnofestival i London ställde häromveckan in ett planerat samtal med författarna efter protester om att det kunde riva upp traumatiska minnen för deltagarna. Och Thordis Elva har tvingats försvara att hon har förlåtit sin förövare, förklarat att hon behövde det för att kunna gå vidare.

Elvas och Strangers TED-talk, som visats miljontals gånger, gör det mer slående hur bisarr konstellationen är, att Thordis Elva verkligen delar scen med killen som gjorde henne sådan skada när hon var 16 år att hon inte kunde gå utan att ha ont i flera dagar.

I föreläsningen blir budskapen tydligare, som när Tom Stranger stelt och nervöst berättar att han nu har förstått att han har påverkats av ideal där kvinnor är mindre värda, men att han även är medveten om att han inte kan skylla dem för vad han gjorde i det där rummet. Eller när Thordis Elva säger att det är på tiden att vi slutar behandla sexuellt våld som en kvinnofråga och får pausa för applåder. Här finns det viktigaste i deras projekt, att även män måste prata om mäns våld mot kvinnor.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons