Annons
Recension

Kungliga filharmonikerna.Mozarts fagott i skimrande glans

Fagottistens Emily Hultmark fick kvällens hjärtligaste bifall när hon framträdde som solist i Mozarts fagottkonsert.

Under strecket
Publicerad

Emily Hultmark på fagott.

Foto: Jan-Olav Wedin

Emily Hultmark på fagott.

Foto: Jan-Olav Wedin
Emily Hultmark på fagott.
Emily Hultmark på fagott. Foto: Jan-Olav Wedin

Kungliga filharmonikerna.

Genre
Konsert
Regi
Dirigent: Santtu-Matias Rouvali.
Medverkande
Solist: Emily Hultmark, fagott.
Var
Konserthuset

Det blev uppskattande applåder för svensken Albert Schnelzers nya orkesterverk ”Brain Damage” (2014), en ”konsert för orkester”. Entusiastiskt hyllades efter paus utförandet av Rimskij-Korsakovs ”Schéhérazade”, men kvällens hjärtligaste bifall fick orkesterns alternerande stämledare i fagottstämman, Emily Hultmark, när hon framträdde som solist i Mozarts fagottkonsert.

Uppvuxen och utbildad i England spelade hon i National Youth Orchestra, fick sedan vidareutbildning i Europa och Göteborg, och blev 2008 medlem av Göteborgs symfoniker.

En fagottist har inget överflöd av äldre solokonserter att välja mellan, förutom av Mozart finns sådana av Vivaldi, J C Bach och Weber. Men orkester- och kammarmusik ger utmaningar för fagotten. Och att fagottister kan vara utlevande exemplifierade holländaren Bram van Sambeek vid sommarens O/Modernt-festival.

Annons
Annons

”Själfull” skrev jag om Emily Hultmarks soloinsats för två år sedan i ”Schéhérazade” med Filharmonikerna. I Mozartkonserten var hennes spel virtuost och mjukt, med väl genomförda solokadenser i yttersatserna. Intimt, med skimrande pärlglans, klingade fagotten i andantet. Med den sordinerade och hyperkänsliga lilla ensemblen ur Filharmonikerna blev utförandet av denna sats drömmande och kammarlikt. Rondot följde avspänt och läckert.

Efter den första applådsalvan dröjde det innan Hultmark visade sig igen, ty hon förberedde fagotten för extranumret, en egen komposition med elektronik. Salongen släcktes ned och i den trolska musik som följde fick fagotten en modern, om än sagoliknande roll. Stycket mottogs varmt av publiken, som jublade när Hultmark förutom de sedvanliga blommorna fick tre ballonger, i guld, blått och vitt, den senare dekorerad med ett kattansikte. Charmant! Men dirigenten slängde ut sin blomsterkvast i publikhavet.

I Schnelzers konsert för orkester kunde vissa associationer gå till Lutoslawskis ”Concerto for Orchestra”, båda verken börjar med en knalleffekt och rymmer flöden av repetitiv motorik, mot vilken ofta något melodiöst ställs. Schnelzer adderar ett element av postmodernism när han i mittsatsen ”Folded faces” parafraserar ”Tristan och Isolde”.

Ödet med sinnessjukdom och narkomani som drabbade en av Pink Floyds grundare, Syd Barrett,ska ligga i botten på verket. Men musiken blir för smakligt underhållande, i stället för svärta och äkthet ett kontrastfullt spel med insmickrande melodik.

Slutligen blev det ett praktutförande av tondikten ”Schéhérazade” under den elektrifierande konstnärsdirigenten Santtu-Matias Rouvali. De många soloinsatserna, med berätterskan Schéhérazade själv i form av konsertmästaren Andrej Powers violinspel, var utsökta.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons