Annons

”M:s högskolepolitik håller inte måttet”

Adam Danieli.
Adam Danieli. Foto: Markus Konow

Moderaterna måste visa vilja att åtgärda den högre utbildningens devalvering, ovilja att ställa krav och fullständiga politiska styrning. Det skriver Adam Danieli, Fria moderata studentförbundet.

Under strecket
Publicerad

DEBATT | HÖGRE STUDIER

En ny termin har börjat för Sveriges universitets- och högskolestudenter. 187 000 personer beräknas i vår bedriva studier vid något av Sveriges 47 lärosäten, vilket skulle innebära att 2020 blir ytterligare ett år då antagningen slår rekord. I övrigt är det få överraskningar att vänta. Landets studenter välkomnas in i en sedan länge oreformerad verksamhet.

Sveriges välstånd har alltid byggt på kunskap, och vi har fortfarande det mest kunskapsintensiva näringslivet i hela Europa. Vår högre utbildning är därför helt avgörande för vår framtida konkurrenskraft. Den avgör vår förmåga till kompetensförsörjning, attraktiva forskningsmiljöer och innovationer.

De politiska reformambitionerna på området reflekterar inte denna insikt. Det gäller inte minst Moderaterna, som har ett särskilt ansvar att erbjuda ett gediget och genomtänkt alternativ till den valhänta, socialdemokratiska linje som präglat den svenska högre utbildningen i decennier. Tyvärr, kan vi konstatera, håller inte partiets politik måttet.

Från ett liberalkonservativt perspektiv är den högre utbildningen central i samhället. Högre lärosäten är långsiktiga, kunskapsbärande institutioner som låter oss sluta band med tidigare generationers lärdomar, men också platser som främjar diskussion, kritik och nytänk. Frihetsideal förenas med en vilja att förstå vår civilisation. Det är en utgångspunkt som förpliktigar. Den högre utbildningens devalvering, ovilja att ställa krav och fullständiga politiska styrning är inte förenliga med dessa högt ställda ideal. Här behöver Moderaterna driva på för en annan utveckling.

Annons
Annons

För det första måste en moderat högskolepolitik adressera antalet platser. Den ständiga ökningen av antalet studieplatser har ätit upp de ökningar av anslagen som beslutats i budgetar av olika färg. Den högre utbildningen värderas i dag lika mycket som arbetsmarknads- eller regionalpolitisk åtgärd som källa till bildning, klassresor och konkurrenskraft. Sedan 1990-talet har antalet inskrivna fördubblats, samtidigt som genomströmningen minskat betydligt och antagningskraven kollapsat. Lärare på ett flertal lärosäten har pekat på hur allt fler studenter inte klarar av sina studier och halkar efter, vilket vittnar om allt sämre förberedda nyantagna.

Moderaterna kritiserar inte denna utveckling – varken i årets budget eller i sina utbildningspolitiska initiativ. I sin budgetmotion 2019 nämner Moderaterna den högre utbildningen enbart i två meningar. De berör hur ytterligare utbildningsplatser kan skapas – inte hur kvaliteten ska kunna höjas. Det är att starta i fel ände. Att upprätthålla god kvalitet innebär att ställa krav. Intagningen, inte ambitionerna, måste minska.

För det andra är minskad politisk styrning ett måste. Sverige är unikt i världen med att nästan uteslutande organisera sin högre utbildning som myndigheter. Regeringens regleringsbrev – inte akademiska avvägningar, studenters efterfrågan eller forskningsresultat – är i slutändan vad som styr det svenska universitetsväsendet. Detta gör svenska lärosäten kraftigt politiserade, toppstyrda och beroende av politikens gunst. Detta kan knappast anses vara i linje med idén om en stark, fristående akademi som förutsättningslöst söker kunskap och inte räds att kritisera.

Annons
Annons

1990-talets borgerliga regering genomförde en mindre reform där två lärosäten ombildades till stiftelser – med den klara ambitionen att minska den politiska styrningen som myndighetsformen innebär. Erfarenheterna har varit mycket positiva. Politik för den akademiska friheten bör innebära att samtliga svenska lärosäten ombildas och görs fristående från regeringen.

Avslutningsvis måste en borgerlig reformagenda syfta till att ändra högskolans finansiering. Möjligheten till lånefinansiering har länge varit framgångsrik vad gäller att bredda antagningen av studenter. En utbildning innebär dock en investering från det offentligas sida. Ett motsvarande åtagande från den enskilde studenten skulle garantera att denna investering nyttjas med respekt.

Mindre avgifter till högskolans kurser och program skulle skapa en tröskel för att ta upp en plats, på samma sätt som patientavgifter gör i vård och omsorg. Det ger också den enskilda studenten incitament att avsluta sina studier i tid och ställa krav på sin utbildning. Det borde vara en självklarhet för den som förfäktar studentens ansvar. På samma sätt bör studiebidragen ersättas med lån. Att utbilda sig är en stor möjlighet, men bör i största möjliga mån bygga på självförsörjning.

Gångna decenniers konsensuspolitik har varit negativ för såväl studenter som lärosäten.

För det är Socialdemokraterna skyldiga, men ansvaret för att erbjuda ett alternativ faller på Moderaterna. Då måste politiken vässas ordentligt. Som moderat studentförbund efterfrågar vi gedigna borgerliga reformförslag, där kvalitet sätts framför kvantitet, lärosätenas beroende till staten minskas och finansieringen blir mer individualiserad. Mindre än så är inte seriöst för ett parti som förvaltar och företräder ett liberalkonservativt arv.

Adam Danieli
viceordförande, Fria moderata studentförbundet

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons