Annons

Skapelse – förödelseMusik på absolut högsta nivå – fenomenalt

Stockholm Syndrome-ensemblen ger en helkväll på temat ”Skapelse – förödelse”.
Stockholm Syndrome-ensemblen ger en helkväll på temat ”Skapelse – förödelse”. Foto: Mattias de Frumerie

Fenomenala Stockholm Syndrome Ensemble gör en idéhistorisk exposé med skapelsen som tema. Det är musik på högsta nivå.

Under strecket
Publicerad

Skapelse – förödelse

Genre
Konsert
Medverkande
Stockholm Syndrome Ensemble (Malin Broman, Simon Crawford-Phillips, Malin William-Olsson, Rick Stotijn och Emma Nyman)
Var
Musikaliska, Nybrokajen

Verk av: J Haydn, R Hahn, D Milhaud, D Sjostakovitj. Videoprojektioner: Mattias de Frumerie

Den som är konstnär – särskilt musikern, som arbetar med tiden som primär enhet – lever i ett konstant flöde av skapande och förödelse. Det faller sig därför naturligt för Stockholm Syndrome Ensemble att bygga ett program kring existentiella funderingar i klimatångestens tidevarv. Och just den här kvällen levererar dessa fenomenala musiker en idéhistorisk exposé i toner på absolut högsta nivå, i vackert samspel med poesi, ljus och bild i Musikaliskas sal.

Det hela börjar och slutar i kaos, med John Miltons ”Paradise lost” som ingång till ett brottstycke ur Joseph Haydns oratorium ”Skapelsen”. Harmonier som tycks väl förankrade dras isär, glider och faller som stenblock i en lavaström. Övergången till Simon Crawford-Phillips gestaltning av de dimhöljda, lätt duggande ackorden i Reynaldo Hahns pianostycke på samma tema är nästan kuslig. Som om förnimmelsen av stabilitet och ordning inom det spann som markeras av i ena änden upplysningen, i andra änden första världskriget, bara var just detta: en illusion.

Annons
Annons

Stråkarnas magra, utsparade klangfärg tecknar kvävda snyftningar i skymningsgrått, och flammar upp som ilskna gnistor i en skogsbrand.

Ett svanhopp görs in i Darius Milhauds tolkning av skapelsen i musiken till baletten ”La création du monde”, som Svenska baletten iscensatte i Paris 1923 i samarbete med konstnären Fernand Léger. Här, förstås, i sättningen för pianokvintett istället för orkesterversionen. Men med en så musikaliskt fullödig ensemble saknar man faktiskt inte vare sig blåsare eller dansare. Ebb och flod böljar fram i bluesinspirerad gestalt, åtrån och tillfredsställelsen dansar i synkoperat pizzicato över strängarna, och den skapande gnistan glöder i ett motiv hos flygeln som mycket väl kan ha vandrat vidare till Gershwins ”Rhapsody in blue.”

Inför andra akten växlar ensemblen, bildligt talat, till begravningskostym. Dmitrij Sjostakovitjs Kammarsymfoni i c-moll presenteras med ett uppläst citat ur Kjell Espmarks diktverk ”Skapelsen”: ”Skapelsen är ofullbordad, och det är dig den hoppas på.” En uppmaning som talar direkt till mänskligheten i den situation vi befinner oss i, just nu. Sjostakovitj gestaltar en serie variationer över tonsättarens monogram, tonerna ”D S C H”. Stråkarnas magra, utsparade klangfärg tecknar kvävda snyftningar i skymningsgrått, och flammar upp som ilskna gnistor i en skogsbrand. I largo-satsen glesnar stämmorna, påminnande om skuggorna av trädstammar som anas när röken skingras.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons