Annons

Sofia Lilly Jönsson:Musikens big bang inträffade på 800-talet

Runt universitet i Paris och bygget av katedralen Notre Dame uppstod ett centrum för intellektuell och estetisk utveckling under hundra år från 1160, skriver Sofia Lilly Jönsson.
Runt universitet i Paris och bygget av katedralen Notre Dame uppstod ett centrum för intellektuell och estetisk utveckling under hundra år från 1160, skriver Sofia Lilly Jönsson. Foto: ANL/IBL

Vem var den första att lägga på en stämma på musiken? Sofia Lilly Jönsson undersöker den musikaliska big bang som inträffade på 800- eller 900-talet och som fortfarande styr vår uppfattning om musik.

Under strecket
Publicerad

Bach Walks.

Foto: BBC

Man lär sig regeln lättare där den spricker. När jag läste språkvetenskap och fick studera talare som hade svenska som andraspråk, såg jag ordföljden som vi infödda använder den. Skillnaden mellan ”vad heter det?” och ”vad det heter?” är självklar – när man vet.

När allt är som det ska, syns inte sömmarna.

Jag tänkte på det nyligen, när jag talade med någon om flerstämmighetens uppkomst. Därinne i vårt västerländska musikaliska big bang finns regler som fortfarande styr musikens grammatik.

Inuti flerstämmigheten ligger potentialen till dur och moll, men dit var det ännu många hundra år.

Det är nästan den intressantaste tidpunkten i hela musikhistorien, när det spricker upp. Vem var den första att lägga på en stämma? Först parallell med melodin, sedan så att stämman slingrade sig runt den, stämkors och tvärs, ännu inte fixerad i över- och understämmor. Inuti flerstämmigheten ligger potentialen till dur och moll, men dit var det ännu många hundra år.

Från 800- och 900-talet börjar det hända. Dittills är kyrkosången enstämmig, och det är i norra Frankrike och i England som flerstämmigheten utvecklas. Wulfstan, kantor av Winchester, lämnar efter sig nedskriven musik, en flerstämmig organum. I efterhand framstår den tidigaste stämmusiken som stilprov. Beroende på texten behövde en del ordrika passager rabblas med en ton per stavelse, och andra dras ut i melismer. Detta blev grundstenar i kompositionstekniken.

Annons
Annons

Runt universitet i Paris och bygget av den magnifika katedralen Notre Dame uppstod ett centrum för intellektuell och estetisk utveckling från 1160 och hundra år framåt, ett sådant där kluster som regiondirektörer drömmer om. Här utvecklades en helt ny repertoar. Kanske skrevs nu den första musiken som komponerades och framfördes från bladet snarare än improviserades fram för att sedan skrivas ner.

Tänkandet kring det möjliga gick hand i hand med praktiken. Stämmorna löper som dekorationerna på de gotiska kyrkobyggena.

Notre Dame-skolan noterade tid i musiken, rytm, för första gången sedan antiken. Som i skolastiken i övrigt var teorin viktig för musikens utveckling. Tänkandet kring det möjliga gick hand i hand med praktiken. Stämmorna löper som dekorationerna på de gotiska kyrkobyggena. ”En musikalisk gotik”, säger Jeanson och Rabe i sin klassiska lärobok ”Musiken genom tiderna” från 1927 om 1200-talsmusiken.

Där fanns tonsättarna Léoninus och Pérotinus, beskrivna i text av en engelsk student som är känd i musikhistorien som en viss Anonymous IV, som befann sig vid Notre Dame senare under 1200-talet.

Pérotinus är den första att komponera organum quadruplum – fyrstämmig polyfoni. En gregoriansk melodi drogs ut och blev långa toner – som vi idag skulle känna igen som understämmor – med rytmiska variationer dansande ovanpå. Understämman behöll sina latinska ord, som ”dominus” eller ”sanctus”. Överstämmorna sjöngs så småningom gärna på folkspråken. I Notre Dame uppkom en tidig motett. Med tiden förlorade den sin liturgiska förankring och blev en populär sångstil utanför kyrkan.

Annons
Annons

Före år 1000 innebar nästan all komposition att skriva en melodi. Runt år 1300 var flerstämmigheten regel. ”Rå och trevande” skriver Jeanson och Rabe om den ars antiqua som förkastades när 1300-talets mjukare ars nova kom in i bilden. Men jag tycker nästan bäst om den där märkliga, första flerstämmigheten som prövade reglerna. Som i universums big bang då naturlagarna föll på plats.

För många senare tiders tonsättare har det gällt att söka sig tillbaka till de där sprickorna och lösa upp sömmarna som deras egen tids täta harmonik sytt med sådan perfektion. Debussy, Pärt och Glass går alla tillbaka till den tidigaste musiken. Men också i en enkel popsång hörs samma slutfall, kadens, som i 800-talets gregorianska kyrkosång. Vilken låt som helst slutar på en grundton. Det låter konstigt annars. Det gör det därför att vi som infödda lyssnare i den västerländska musiken behärskar regeln.

Lyssna! Sofia Lilly Jönssons musiktips

1. Amarcord – Tenebrae (Apollon)

Vokalensemblen Amarcord, sprungen ur Thomaskyrkan i Leipzig, firar 25 år med en ny best of-skiva. Här finns bland annat flera intressanta tyska, mindre kända tonsättare från tiden runt reformationen: Sixt Dietrich, Thomas Stoltzer, Johan Stahel. Men också verk av ars novas främste och Chaucers idol: Guillaume de Machaut, den förste tonsättare vi har goda biografiska uppgifter om.

Annons
Annons

2. BBC Scottish Symphony Orchestra, Martyn Brabbins – Tippett: Symphonies Nos. 1 & 2 (Hyperion)

And now to something completely different: Martyn Brabbins och BBC:s skotska symfoniorkester har spelat in tonsättaren och folkbildaren Sir Michael Tippetts första två symfonier – kanske en trevlig ny bekantskap för den som gillar 1900-talsmusik med ett medvetet mörker men lika mycket en engelsk lätthet. Härligt symfoniskt!

Annons
Annons

Bach Walks.

Foto: BBC

3. Stephen Hough – Debussy: Piano music (Hyperion)

2018 är det hundra år sedan Debussy dog (25 mars) vilket bådar för mer uppmärksamhet än vanligt. Inte för att Claude Debussy någonsin fallit i glömska. Pianisten Stephen Hough tar sig här an kända stycken som ”La plus que lsente” och ”Children's Corner”. Jag tycker att kännare ska provlyssna först – finns det inte något barskt över tolkningarna?

4. Seattle Symphony, Thomas Dausgaard – Nielsen: Symphonies Nos. 3 & 4 (Seattle Symphony Media)

Thomas Dausgaard är känd hos oss som chefsdirigent för Svenska Kammarorkestern i Örebro. I september 2019 går han till Seattlesymfonin medan Martin Fröst tar över i Örebro, ett spännande byte på pulten. Här följer Dausgaard upp förra succén Mahlers tia med två verk av landsmannen Carl Nielsen. Lyssna till en orkester och en dirigent med självförtroende.

Bach Walks.
Bach Walks. Foto: BBC

5. Bach Walks – BBC3 (radio)

Jag följer den flåsige walesaren Horatio Clare i hälarna på hans fotvandring från Arnstadt till Lübeck, samma väg som den 20-årige Johann Sebastian Bach företog år 1705 för att höra den omtalade Dietrich Buxtehude. Bach blev hänförd. Clare menar att vandringen gjorde Bach till den han var. Lite mer än en vecka till finns programmen att höra på nätet.

Bach Walks - BBC Radio 3bbc.co.uk
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons