Annons

Per Wästberg:Muslimen som slåss för västliga värderingar

Går islam att kombinera med liberalism och feminism? Det menar i varje fall den algerisk-franska debattören Lydia Guirous, som dock gärna stigmatiseras som islamofob när hon hävdar upplysningens värderingar och att Frankrikes muslimer borde anstränga sig att assimilera sitt mottagarlands kultur.

Under strecket
Publicerad

Lydia Guirous.

Foto: Bruno KleinBild 1 av 1

Lydia Guirous.

Foto: Bruno KleinBild 1 av 1
Lydia Guirous.
Lydia Guirous. Foto: Bruno Klein

Lydia Guirous, engagerad feminist och politiker, har gett ut fyra lidelsefulla och uppmärk­sammade debattböcker, ”Allah est grand, la république aussi” (2015), ”#Je suis Marianne” (2016), ”Ça n’a rien à voir avec l’islam?” (2017) och ”Le suicide féministe” (2018). 

Hon är född 1984 av outbildade föräldrar i en berberby i Algeriet, Hon gick i skola i Frankrike och mötte tidigt ­litteraturen, konsten, historien, allt som hennes hemtrakt förnekade. Att få läsa Racine och Baudelaire och se reproduktioner av impressionisterna överväldigade henne och gjorde henne politiskt aktiv. 

Hon har förespråkat en kravskola: skoluniform de ­första åren för att inte ruinera föräldrarna på senaste t-shirts, betyg från tredje klass, kvarsittning som rutin, stödlektioner för de svagare. Skriva med pennor, inte trycka på knappar. Skolan en fristad för viktiga ämnen, inte för debatt om nuet som ändå uppslukar de uppkopplade barnen. Kvalificerade och respekterade lärare. ­Annars gynnar man dem som från bildade hem siktar på elituniversiteten. Utan krav blir skolan tråkig, eleverna okoncentrerade och illa rustade att möta konkurrens, ­utslagning, risk för arbetslöshet.

Annons
Annons

Som liberal muslim förfäras Guirous över att stigmatiseras som islamofob när hon hävdar upplysningens ­värderingar. Hon önskar att franska muslimer ifråga­sätter förbuden i mat, mode, musik, sport, barnuppfost­ran, sexualitet, hygien, skilsmässa. I stället läser hon att ­tamponger spränger mödomshinnan och att små flickors solande påskyndar puberteten. 

Hennes tes är att man inte kan avskilja religionen från terrorn med dess rötter i islam, ty den har som mål att erövra makten snarare än leda till individuell tro och själens vila. Att hata den västliga civilisationen är islamisternas motor. Imamen i moskén i Nice förklarade dagen efter de 86 döda på Promenade des Anglais 2016 att skulden låg hos fransmännens sekularitet (laïcité).

Om kristendomen får man säga vad som helst. Västs akilleshäl är den judisk-kristna skuldkänslan för sitt koloniala förflutna. I Koranen finner man suror om fred och kärlek, men de som dödar i islams namn hittar mycket stöd. Muslimers tystnad blir ett stöd åt salafisterna och Muslimska brödraskapet. Med få undantag (som nämns) tiger de om de hundratals attentaten under 2000-talet. Om inte demokratiska muslimer vågar höras förskingrar islam sin trovärdighet. 

Åren 2004-2015 ökade antalet moskéer i Frankrike från 1600 till 2500. Det finns omkring 3000 kultplatser, bland dem ingen liberal moské som i Berlin, Köpenhamn och Kapstaden. Flertalet är uppförda med pengar från Saudiarabien. En moské behöver inte invigas, konsekreras, som en kyrka. En muslimsk förening förvandlar en tom fabrikslokal till en plats där de trogna visar sin underkastelse (islam) under Allah. 

Annons
Annons

Guirous får höra att hon förnekar sitt muslimska ursprung, hon svarar att religion är inget ursprung som kan utgöra en nation. Hon konstaterar att turkarna inte vill be med nordafrikanerna som inte vill be med malierna som inte vill be med dem från Komorerna etcetera. I förstäderna viftar man med flaggor, algeriska, tunisiska, vid bröllop och fotbollsmatcher. Ingen signalerar med trikoloren i Alger eller Istanbul. 

Enligt Turkiets Erdoğan är kvinnan bara hälften av mannen och skapad för fortplantning. Den store syriske skalden Adonis skriver om kvinnors utsatthet i sin dialogbok ”Våld och islam”: ”Hos islam existerar ingen kvinna, bara ett kön eller en vålnad som kallas kvinnan. /---/ En självständig kvinna utan slöja ses som det värsta tänkbara hotet mot mannen. Ett hot om kastration. Men en människa utan den kvinnliga dimensionen blir till en maskin.”

För Adonis förmedlar islam inte ett budskap om befrielse utan ett om underkastelse och evigt krig i syfte att omvända hela mänskligheten. Det finns ej två islam, ett extremt och ett moderat, bara ett som konfiskerats av den politiska makten. Dess främsta måltavla är yttringar av mångfald. Därför finner man i den arabisk-muslimska världen ingen stor troende poet såsom Paul Claudel var en stor kristen skald. Arabiska poeter är likt Adonis areligiösa snarare än agnostiker eller ateister vilket är religiösa benämningar. Eftersom de tävlat med profeterna och hotat deras allmakt, har genom seklerna de troende av­färdat poesin som dårskap och förvillelse.

Flera arabiska skribenter har brännmärkt en i­slamofascism som förutom antisemitism övertagit nazismens kult av ett herrefolk med ­terrorn som vapen, dess dragning till döden, föresatsen att göra om historien. Förstörelsen av kulturen i Mossul och Palmyra påminner om nazisternas bokbål.

Annons
Annons

Den marockanske romanförfattaren Tahar Ben Jalloun påpekar att Bibeln och Koranen inte är texter från himlen utan skrivna av människor. Därför vore båda religionerna möjliga att reformera. Ingen lag tvingar en våldtagen flicka att gifta sig med förövaren, men i flera arabländer ”befinner sig hedern på vaginans nivå”. Utan utbildning och en icke doktrinär skola lär man sig ingen respekt för den enskilda människan. ”Jag har i laïcité upptäckt ett frihetens fält som inte finns i något muslimskt land, och utan den ges ingen kritik, inget tvivel, ingen debatt”, skrev Jalloun 2015.

Islamisterna har enligt Guirous installerat religiös och etnisk apartheid och systematiskt förhindrat varje samboende med dem som inte delar deras vision av islam och dess kvinnosyn. I ”de ockuperade zonerna” – förstäderna – är det inte tillrådligt att vara vit, asiatisk, katolsk, judisk eller ens moderat muslim. Där tror – enligt opinionsinstitutet Montaigne – bara åtta procent på Darwins utvecklingslära och 68 procent anser de religiösa reglerna står över landets lagar. Av 5,6 miljoner tar 1,7 miljoner helt avstånd från väst.

Statistiken fick utbildningsminister Jean-Michel Blanquer att kalla till samtal om civilisation och laïcité. Ska man – som skett vid några amerikanska universitet – ge vika för olika gruppers känslighet: ut med Balthus tavlor och Mark Twains romaner? Ska man tänka på att inte såra dem som tror att jorden är platt och kvinnor underlägsna? Ska unga människor få fastna i sekter och familjetraditioner och hindras från att växa som individer? 

Annons
Annons

Filosofen Chantal Delsol, grundare av Hannah Arendt-institutet, menar att problemet inte är islamofobi utan ”occidentofobi”, avsky för det västerländska. Islamisterna hatar ateism, sekularisering, jämställdhet mellan könen, livsnjutning i alla former. De vill se vår kultur ge upp och försvinna. Många i väst har naivt trott på ideologiernas död sedan både helvetet och kommunismen avskaffats. Vi ursäktar muslimerna som en förtryckt minoritet, vi är ovana vid att försvara vår kultur, för vi ser hur den betett sig: Förintelsen, sovjetiska slavläger, kolonialt förtryck. Att kritisera dem som verkar utsatta ger oss dåligt samvete. Många intellektuella blir servila av medkänsla. De som försvarar individens rätt till integritet och oberoende riskerar att lynchas i sociala media, bland dem kämpar som Kamel Daoud och Alain Finkielkraut. Ändå är det hatet mot väst som livsform som vållat terrorns hundratals döda. 

Lydia Guirous besöker förorter där kvinnorna bär niqab och burka och de små flickorna är beslöjade, där barnen går i koranskola och undervisas i islamism och bokhandlarna ersatts med religiösa sådana och där kvinnor hålls borta från kaféer och restauranger. Hon hör elever protestera mot Darwin, Förintelsen och feminismen. Många lärare ger upp. Men – säger filosofen Elisabeth Badinter – ”i Frankrike styr inte Gud staten. Glömmer man det är republiken död och med den våra individuella friheter”. 

Som nordafrikansk kvinna vill Guirous agera för franska muslimer. Frankrike värnar vår frihet, skyddar kvinnorna och barnens skolgång, tar ansvar för de svagaste, vårdar oss på sjukhus oavsett inkomst och sexuell, politisk och religiös orientering. ”Låt oss då anstränga oss att assimilera vårt mottagarlands kultur och värden. Men idag märker vi hur det mottagande landet självt underkastar sig det kulturella tyranniet från sina gamla invandrare och deras efterkommande. /---/ Att åberopa en social ursäkt, eller en psykiatrisk, innebär underförstått att inom varje muslim slumrar en obalanserad terrorist! Är det vad franska muslimer önskar? Det tror jag inte. Men det är vilsammare att betrakta sig som offer än vara sitt livs aktör. Offer för allting, ansvarig för ingenting.”

Annons
Annons

Några vittnar (Le Point 4/1 2018) om hur de blev ateister först när de på allvar läste Koranen. Ty läst efter bokstav, poängterar Guirous, tillåter den polygami, mannens rätt att aga sina omyndiga kvinnor, antisemitism, jihad. Att byta religion eller gifta sig över religionsgränsen medför svåra straff. Homosexualitet straffas i Koranen med ”ett regn av stenar”.

Den modige algeriske författaren Kamel Daoud skriver: ”Islamisterna iscensätter det mest livsfientliga narrspel man kan föreställa sig. Man beter sig som om sex inte ­existerar och ändå bestämmer det allt som är outsagt. På sommaren går salafistbrigader runt och kollar kvinnliga kroppar, särskilt på stränderna, och förföljer även de gifta. En man får vara ensam med en kvinnlig kollega bara om hon varit hans amma.” I marockanska Leïla Slimanis ”Sex och lögner” (recenserad i SvD 14/11 2018) läser vi en motsvarande uppgörelse med ett samhälle som fått sex på hjärnan. 

Islamismen är inte islams hjärtpunkt utan snarare vad en gång inkvisitionen var för kristendomen: en galen och vidrig karikatyr. Men det stannar inte vid det. Muslimska brödraskapets grundare Hassan al-Banna definierade ­islam som en organisation kring livets alla aspekter, på en gång stat och nation, regering och samhälle: ett totalitärt projekt. Att avfalla betyder än idag fängelse och piskrapp, i tolv länder dödsstraff.  

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons