Annons
Ledare

Per Gudmundson:Muslimska Brödraskapet ett udda val av kyrkan

Mahmoud Khalfi, ordförande i Sveriges imamråd.
Mahmoud Khalfi, ordförande i Sveriges imamråd. Foto: Tomas Oneborg / Svenska Dagbladet
Under strecket
Publicerad
Foto: Marcus Ericsson/TT / TT NYHETSBYRÅN

Att svara på terrorhot med upprop till kulturkamp vore ödesdigert, heter det i en artikel på DN Debatt, skriven av en rad religiösa företrädare, bland dem ärkebiskopen. Artikeln lär möta en del kritik, men en detalj förvånar särskilt.

En av undertecknarna är Mahmoud Khalfi, ordförande i Sveriges imamråd.

Han är nämligen också enligt uppgift en av de högsta ledarna för Muslimska Brödraskapet i Sverige.

Det har beskrivits av Mahmoud Aldebe – som kallar sig en av grundarna för den svenska grenen av Muslimska Brödraskapet men som har hoppat av. Han har berättat hur Brödraskapet ”är etablerat i Sverige under namnet Islamiska förbundet i Sverige”, som i sin tur dominerar en rad organisationer såsom Förenade islamiska föreningar i Sverige, studieförbundet Ibn Rushd, Sveriges Unga Muslimer (SUM), Stockholms moské och Göteborgs moské.

Aldebe karaktäriserade den svenska grenen av Brödraskapet som en elitstyrd verksamhet med målet att ”skydda Sveriges muslimer från att ’gå vilse’ i det västerländska samhället, som betraktas som både syndigt och ogudaktigt”. Aldebe menade vidare att man har en linje utåt, och en inåt. ”Man driver dialog med kristna och judiska grupper i offentliga forum, men internt sprider man farhågor om dem. Man talar demokrati, men gör motsatsen. Förbundet lyckades lura alla som vill ha dialog med islam i Sverige.”

Annons
Annons

Aldebe pekade också ut ledarskapet, däribland Khalfi, debattartikelns undertecknare. (Aldebe går att läsa i sin helhet här).

Mahmoud Khalfi förnekar i alla fall inte ett ideologiskt släktskap till Muslimska Brödraskapet. Han har tvärtom i intervjuer bekräftat influenserna. ”Ja, det är ingen hemlighet att vi har kopplingar till Brödraskapet, vi väljer det som riktning. Men det är inte så att vi får direktiv från Marocko eller Egypten vad vi ska göra, vi är en självständig organisation i Sverige”, sade han exempelvis till ETC (14/6-2013).

Kopplingarna framstår lite annorlunda när Khalfi uttalar sig i utländsk press. Religionsforskaren Sameh Egyptson påpekade i april hur Khalfi skrivit i en artikel i Tunisnews 2013, när Khalfi beskrev ett ”genombrott för islamisterna i svensk politik”. Där hette det att Sverige ”har normaliserat relationerna med Islamiska Förbundet som är kända för sin tillhörighet till Muslimska Brödraskapet”. (Egyptsons översättning)

Brödraskapets karaktär av globalt nätverk – som har beskrivits av bland andra terrorismforskaren Lorenzo Vidini – gör förstås att det vid behov alltid går att förneka att en viss organisation är underställd Brödraskapet.

Men som det brukar heta när pressen undersöker saken: ”Alla vet att de är Muslimska brödraskapet i Sverige.”

Den svenske terrorismforskaren Magnus Norell beskrev i en artikel i juli nätverksstrukturen och hur den har kunnat bli så framgångsrik.

”Det är ingen överdrift att säga att muslimska brödraskapet är pappa till de islamistiska nätverk och organisationer som idag dominerar politisk islam i Väst, inklusive Sverige”, summerade Norell.

Annons
Annons
Foto: Marcus Ericsson/TT / TT NYHETSBYRÅN

Varför intresserar sig då så många för Muslimska Brödraskapet?

Brödraskapets aktiviteter här i Europa är fredliga. I Sverige kan man närmast betrakta nämnda organisationer som idealiska samarbetspartners i olika demokratiska sammanhang. De engagerar sig politiskt, är välorganiserade i rena folkrörelsetermer.

Men för den som, likt några av debattartikelns författare, vill förhindra en kulturkamp, borde även Brödraskapets politiska idé vara intressant.

Magnus Norell har beskrivit den som att ”i Sverige och Europa generellt handlar det om leda den muslimska minoriteten och att se till att den ’skyddas’ från att förlora sin religiösa identitet och tillhörighet. I detta ligger också vikten av kollektiva rättigheter och ett särskiljande gentemot majoritetssamhället.”

Den socialdemokratiska politikern Nalin Pekgul beskrev agendan med andra ord: ”Deras mål är att muslimer i Sverige ska leva i ett parallellt samhälle med egna skolor, egna vårdcentraler, egen äktenskapslagstiftning, egen arvsrätt och en total underordning av kvinnan”.

Muslimska Brödraskapet i Mellanöstern har också en historia av politiskt våld. Brödraskapet i Syrien bedriver just nu krig i islams namn. Palestinska Hamas är en avknoppning från Brödraskapet.

För delar av Brödraskapet är organisationens berömda motto således högst konkret: ”Allah är vårt mål; Profeten är vår ledare; Koranen är vår lag; Jihad är vår väg; och Döden för Allahs ära är vår högsta strävan”.

Folk intresserar sig dock också i förhoppningen att Brödraskapet ska ha en demokratisk potential. Dessa förhoppningar grusades dock till viss del när Brödraskapets framgång i Egypten höll på att sluta i teokrati, varefter det demokratiska experimentet föll offer för en militärkupp.

Värt att notera är dock att tunisiska Ennahda, som just nu förvånar världen genom att förespråka en separation mellan politisk och religiös makt, grundades med inspiration från Brödraskapet.

Om man i en debattartikel vill förhindra ”kulturkamp” och ta avstånd från våld i religionens namn, är Muslimska Brödraskapets representant hur som helst ett udda val av medundertecknare.

Foto: Marcus Ericsson/TT / TT NYHETSBYRÅN
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons