Resa

Mysterium att inte fler är trafikrädda

En tankeövning (välj ett av följande två alternativ): Om du bodde i London, skulle du då föredra att ditt barn vid 15 års ålder:

1. Dagligen cyklar genom stadens centrala delar.

Annons

2. Röker ett halvt paket cigg om dagen.

Ta den tid du behöver. Klar? Rätt, eller åtminstone det du borde svara, är alternativ 2. Någon klyftig statistiker har nämligen räknat ut att alternativ 1 innebär betydligt högre risk för hälsa och livslängd.

Personligen svarar jag – utan minsta tvekan – alternativ 2. Jag har största respekt för trafik och det är för mig ett mysterium att inte fler tänkande individer känner likadant. Flygrädsla hör vi om hela tiden, men det är trafikrädda vi borde vara – trots att statistiken i Sverige ser bättre ut än någon annanstans i världen.

Jag känner många familjer som har alla möjliga hemmasnickrade strategier för att undvika flygtragedier: de flyger inte utan sina barn, de flyger inte med sina barn, de flyger olika dagar, de flyger olika flygbolag. Eller så flyger de inte alls. Många känner exempelvis obehag av att flyga över Atlanten – men väl framme åker de taxi fram och tillbaka över Manhattan i ilfart, utan säkerhetsbälte, med någon knappt könsmogen indier vid ratten som dessutom pratar i telefon med sin brorsa i Bombay under hela resan. Inget ont om Indien, de har gott sällskap av stora delar av Sydamerika, Afrika och Mellanöstern när det kommer till att vara vårdslösa bilförare.

Argentinarna kör som idioter, utan säkerhetsbälte och ofta i dåliga bilar.

Samma flygrädda människor ser heller inga problem i att bila ner till Europa. Sträckkörning – 200 knyck på autobahn i dimma och snöslask. Snabb kisspaus, bratwurst och kaffe på någon bensinstation. Sedan hastigt vidare. Gasen i botten – ingen hastighetsbegränsning. Underbart. Fortare pappa! Övernatta på hotell? Onödigt och tidsineffektivt. Det går ju bra att slagga någon timme i bilen när ögonlocken blir tunga. Hur var det nu med alkohol och bilkörning i Tyskland? En eller ett par bärs kan man väl dricka, det är ju kontinenten.

Min fru och mina två barn flyger ett par gånger om året till Argentina, utan mig. Många frågar om tanken på dem högt där uppe i luften gör mig orolig. Inte det minsta. Däremot ger tanken på dem i Buenos Aires-trafiken både ångest och magont.

Argentinarna kör som idioter, utan säkerhetsbälte och ofta i dåliga bilar. Otaliga vänner och bekanta har fått men för livet och många har till och med omkommit – inklusive min frus egen bror (vila i frid). Det var dock över 20 år sedan och det har blivit bättre i trafiken sedan dess. De kör åtminstone inte fulla mellan olika barer och nattklubbar längre.

Jag läste nyligen något annat intressant på samma tema i New York Times. Föräldrar till barn som pluggar på stökiga platser i världen oroar sig för saker som våld, terrorattentat, övergrepp och droger. Fast vad de, rent statistiskt, borde oroa sig över är – just det – trafiken. Den enskilt vanligaste orsaken att utbytesstudenter skadas eller förolyckas.

Rädsla är en av människans mest irrationella känslor, helt frikopplad från fakta och rationellt tänkande. För olyckan lurar sällan på samma plats som vår oro och fruktan. Man går runt och nojar över cancer – sedan får man en istapp i huvudet eller blir påkörd av en bil eller cyklist (statistiskt det mest troliga).

Så kör försiktigt, eller ännu hellre, ta flyget om du vill ha oddsen på din sida.

Till Toppen