Annons

Myt att äldre behöver mindre sömn

Internationella sömndagen den 15 mars i år:  The Mental Health Foundation i England uppmärksammar vikten av sömn för en god psykisk hälsa med att ställa ut en säng i en park i London. 
Internationella sömndagen den 15 mars i år: The Mental Health Foundation i England uppmärksammar vikten av sömn för en god psykisk hälsa med att ställa ut en säng i en park i London.  Foto: Frank Augstein/TT

Djupsömnen försämras betydligt hos äldre, men även om de sover mindre eller har en svagare sömnrekyl, innebär det inte att de har mindre behov av sömn.

Under strecket
Publicerad

Sömnkvaliteten hos äldre

Två av de tre vanligaste sömnproblemen hos äldre − att sömnen börjar och slutar för tidigt samt sömnens fragmentering − kan förklaras av den förändrade dygnsrytmen och av de allt tätare toalettbesöken. Dessa omständigheter förklarar emellertid inte den tredje viktiga förändringen av sömnmönstret som följer med hög ålder: försämringen av sömnens kvantitet och kvalitet. I många årtionden har forskningen känt till de skadliga följderna av sömnförlust hos äldre, men orsakerna har varit svårfångade. Vad är det med åldrandet som gör att hjärnan förlorar så mycket av denna livsviktiga sömn? Den vetenskapliga nyfikenheten vill gärna stillas, men framförallt är det här förstås ett trängande medicinskt spörsmål för många äldre, med tanke på hur viktig djupsömnen är för minnesförmågan, för att inte tala om dess betydelse för alla fysiska hälsoaspekter − från hjärt-kärlsystemet och andningen till ämnesomsättningen, energibalansen och immunförsvaret.

För åtskilliga år sedan försökte jag besvara den här frågan tillsammans med en grupp mycket begåvade unga forskare. Frågan vi ställde oss var om inte orsaken till den försämrade sömnen hos äldre kunde hänga samman med den invecklade tillbakabildning av hjärnans strukturer som följer med åldrandet. Som du kanske minns från kapitel 3 alstras den djupa, starka NREM-sömnen i hjärnans mellersta frontalregioner, några centimeter ovanför näsroten. Vi visste redan att hjärnan hos äldre genomgår ett slags tillbakabildning, men också att det inte sker likadant överallt i hela hjärnan. Vissa delar börjar tappa sina hjärnceller mycket tidigare och långt fortare än andra – en process som kallas atrofi. Efter att ha utfört hjärnscanning hundratals gånger och mätt upp nästan tusen timmar nattsömn, stod vi med ett tydligt svar som tecknade en berättelse i tre steg.

Annons
Annons

För det första − de delar av hjärnan som drabbas hårdast av den åldersrelaterade tillbakabildningen är samma delar som genererar djupsömn, alltså de nyss nämnda delarna ovanför näsroten. Då vi lade kartan över hjärnförsämringens mest utsatta områden över den karta som visade vilka delar av hjärnan som genererar djupsömn, så matchade de nästan helt. För det andra − och föga överraskande − lider äldre av en 70-procentig förlust i djupsömn, jämfört med likvärdiga yngre individer. För det tredje, och viktigast, så upptäckte vi att dessa förändringar inte var oberoende av varandra utan starkt sammankopplade: ju allvarligare tillbakagången var i just dessa områden mitt i pannloben, desto större blev djupsömnsförlusten. Det var en dyster bekräftelse på vår hypotes. De delar av hjärnan som alstrar den hälsogivande djupsömnen om natten är samma som har den tidigaste och mest långtgående tillbakagången, eller atrofin, då vi blir äldre.

De äldre glömde påfallande mycket mer under natten än de yngre vuxna – skillnaden var nästan 50 procent.

Under åren som föregick dessa undersökningar hade min forskargrupp och flera andra runtom i världen visat på hur viktig djupsömnen är för att unga vuxna ska kunna befästa nya minnen och hålla kvar nyvunna kunskaper. Utifrån det hade vi lagt till ett särskilt moment i de experiment vi genomförde på äldre. Flera timmar innan de gick till sängs hade de fått studera en lista på nya fakta (ordpar), vilket följdes av ett test som undersökte hur mycket ny kunskap de tillägnat sig. Nästa morgon, efter en natt då vi mätte hur de sov, prövade vi deras kunskaper igen. Vi kunde då bestämma hur mycket som räddats åt minnet hos varje individ under natten.

Annons
Annons

De äldre glömde påfallande mycket mer under natten än de yngre vuxna – skillnaden var nästan 50 procent. Och den värsta glömskan hade drabbat just de äldre vars djupsömn var som sämst. Dåligt minne och dålig sömn hos äldre var med andra ord ingen tillfällighet utan hängde tydligt samman. På det här viset började vi bättre förstå vad som orsakar den så vanliga åldersglömskan, som kan märkas på svårigheter med att minnas vad folk heter eller när man ska till läkaren.

Hjärnans tillbakabildning hos äldre kunde förklara ungefär 60 procent av deras djupsömnsförlust. Det var ett värdefullt resultat i sig. Men en lika viktig lärdom var egentligen att 40 procent av djupsömnsförlusten inte alls kunde förklaras av detta. För tillfället arbetar vi hårt med att försöka begripa vad som kan förklara den övriga nedgången. Vi har nyligen identifierat en faktor – ett toxiskt protein som byggs upp i hjärnan och som kallas beta-amyloid och som spelar en stor roll vid utveckling av alzheimer. Detta tas upp i flera av de kommande kapitlen.

På ett mer allmänt plan kan nämnas att dessa och liknande studier bekräftar att dålig sömn är en av de mest underskattade faktorerna bakom den ohälsa som följer med ålderdomen, inräknat sjukdomar och problem som diabetes, depression, kronisk smärta, stroke, hjärt-kärlsjukdomar och alzheimer.

Det finns med andra ord ett akut behov av att utveckla nya metoder för att förbättra sömnkvaliteten hos äldre. Ett lovande område innefattar olika metoder att stimulera hjärnan, bland annat kontrollerad elektrisk stimulans nattetid. Ungefär som en kör som ger stöd åt en trött solist är vårt mål att stämma in med elektrisk körsång (stimulans) bakom den äldres svaga stämma (hjärnvågor) för att på så vis förstärka kvaliteten på de djupa hjärnvågorna och stärka sömnens goda effekter för hälsa och minne.

Annons
Annons

Att använda prestation i reaktionstester som ett mått på sömnbehov är vanskligt när det kommer till äldre, eftersom de ofta har försämrad reaktionsförmåga.

Våra tidiga resultat ingjuter försiktig optimism, även om mycket, mycket arbete återstår. Om resultaten visar sig hålla kan de definitivt sticka hål på den långlivade myten om att äldre inte behöver så mycket sömn. Denna vandringssägen har sitt ursprung i observationer som vissa forskare gjorde och tog som tecken på att en 80-åring helt enkelt behöver mindre sömn än en 50-åring. Argumenten lyder som följer: Om du, för det första, berövar en äldre person hennes sömn, så får hon inte en lika drastiskt försämrad reaktionsförmåga som en yngre vuxen. Alltså torde hon klara sig på mindre sömn. För det andra alstrar äldre personer mindre sömn än unga vuxna, vilket har tagits som intäkt för att de också skulle behöva mindre. För det tredje har äldre inte en lika stark sömnrekyl efter en natt utan sömn som yngre vuxna. Och eftersom äldre har en svagare rekyl under återhämtningssömnen har man antagit att deras sömnbehov är mindre.

Det finns dock alternativa förklaringar. Att använda prestation i reaktionstester som ett mått på sömnbehov är vanskligt när det kommer till äldre, eftersom de ofta har försämrad reaktionsförmåga till att börja med. Elakt uttryckt så kan de inte bli så mycket sämre − den så kallade golveffekten slår till och gör det svårt att avgöra vilken påverkan sömnbristen egentligen har på deras prestationer.

Vidare − bara för att en äldre person sover mindre eller har en svagare sömnrekyl, innebär inte det att de har ett mindre behov av att sova. De kan också vara fysiskt oförmögna att alstra den sömn som de likafullt behöver. Man kan jämföra med bentäthet, som är lägre hos äldre jämfört med yngre vuxna. Vi antar ju inte att äldre personer skulle behöva svagare ben bara för att de har det. Inte heller tror vi att äldre har svagare ben bara för att de inte återfår en förlorad bentäthet eller läker lika fort som yngre vuxna efter en fraktur. Istället förstår vi att deras ben, precis som de centra i hjärnan som producerar sömn, försämras med åldern och att vi bara måste finna oss i att denna försämring orsakar en rad hälsoproblem. För att hålla de gamlas ben starka erbjuder vi kosttillskott, sjukgymnastik och mediciner. Jag tror att vi på motsvarande sätt bör inse att äldre behöver precis lika mycket sömn som alla andra vuxna, att vi måste erkänna de äldres sömnproblem så som de ser ut och behandla dem efter förmåga.

Äldre − i synnerhet vid olika former av demens − tycks lida av ett otillfredsställt sömnbehov som ställer krav på nya behandlingsmetoder.

Som en sista kommentar kan jag nämna att de preliminära resultaten av vår hjärnstimulansstudie tycks bekräfta att äldre personer behöver mer sömn än vad de själva kan alstra på ett naturligt sätt. Också när deras sömn förbättras på konstgjord väg förmår de dra nytta av det. Om de inte alls behövde mer djupsömn skulle de redan vara ”mätta” och inte kunna tillgodogöra sig några fler fördelar med de större mängderna sömn (som i det här fallet var artificiell). Ändå gör de det om man förstärker eller kanske mer korrekt återupprättar deras sömn. Med andra ord tycks äldre − i synnerhet vid olika former av demens − lida av ett otillfredsställt sömnbehov som ställer krav på nya behandlingsmetoder: ett ämne som vi snart ska återvända till.

ur ”Sömngåtan” av Matthew Walker, professor i neurovetenskap och psykologi vid Berkeley University i USA. Översättning: Nils Håkanson.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons