Annons

Annah Björk:Något är märkligt med Pharrells pudel

Pharrell Williams gjorde en pudel.
Pharrell Williams gjorde en pudel. Foto: Kento Nara/TT

Förr avfärdades diskussioner om sexism bryskt. I dag synar många artister sina karriärer och ber om ursäkt för gamla övertramp. Men somligas omvändelser kommer lite väl sent för att kunna tas på allvar.

Under strecket
Publicerad

Frank Ocean.

Foto: Gregory Pace/TT Bild 1 av 4

Selena Gomez.

Foto: Xinhua/TT Bild 2 av 4

Miniatyr av Axel Östberg.

Foto: Postmuseum Bild 3 av 4
Bild 4 av 4

I musikvärlden lever vi i pudlarnas tid. Inte de fluffiga små fyrbenta vännernas, utan jag syftar på pudel som i att be om ursäkt. Artister, producenter, låtskrivare börjar ta avstånd från verk och uttalanden som inte längre passerar som politiskt korrekta.

Pharrell Williams frontar magasinet GQ:s senaste nummer om ”den nya maskuliniteten”, klädd i vad som ser ut att vara en sovsäcksvariant av Sara Danius berömda Pär Engsheden-kreation från Nobelgalan 2018 (men som i själva verket är ett resultat av Pierpaolo Piccioli samarbete med jackmärket Moncler).

I den påföljande intervjun tar han tillbaka sina tidigare uttalanden om låten ”Blurred lines” som han skrivit och framfört tillsammans med artisten Robin Thicke och T.I. När låten släpptes 2013, ackompanjerad av en video med nakna och halvnakna tjejer men med artisterna i full kostym, kritiserades den hårt för att normalisera våldtäkt i sångtext.

Brittiska universitet förbjöd sången, Lily Allen gjorde en parodi på den och den svenska rapartisten Cleo, engagerad i organisationen Fatta!, tog avstånd:

Annons
Annons

”Hur i helvete kan sånt här få existera, få släppas och bli en av de mest spelade låtarna i världen? Det är en form av hjärntvätt att gå och höra de här jävla våldtäktsfraserna”, sa hon i en intervju med SVT.

Pharrell, känd, inflytelserik och mycket uppskattad låtskrivare och producent, försvarade texten och låten. Det gjorde han hela vägen fram till den färska GQ-intervjun där han, sex år efter att låten släppts, nu säger sig ha förstått att exempelvis frasen ”I know you want it” är en fras som ”vissa män använder när de utnyttjar en kvinna”.

”Jag insåg att vi lever i en chauvinistisk kultur i vårt land. Hade inte insett det. Insåg inte att några av mina låtar går i linje med det. Så det blew my mind.”

Låt oss inte uppehålla oss vid att Pharrell verkar ha levt under en sten och att själva uttalandet i sig inte är mer kontroversiellt än kanske: ”fred på jorden” – för det finns något intressant här.

Även på hemmaplan levereras avböner. Björn Ulvaeus säger i en intervju med Sam Sundberg i Svenska Dagbladet att han ryste av skam och bad om ursäkt för att ha presenterat Agneta Fältskog som ”the blonde one” under ett framträdande på Wembley Arena i London. Något som Anna Charlotta Gunnarsson först skrev om i sin bok ”Kvinnorna som formade pophistorien”.

”Så skulle jag aldrig ha sagt i dag. Vi betedde oss så jävla generande idiotiskt dumt”, sa Ulvaeus.

Och det är viktigt och välkommet att fler musikmän kommer till insikt, blottar och synar sitt handlande med post-metoo-glasögon. Vilka det är som pudlar spelar också roll. De båda nämnda är tunga namn inom sina respektive genrer och talar till sin generation på ett sätt som troligen kommer få fler att rannsaka sig offentligt och förhoppningsvis tänka efter innan nya misstag begås. Ett samtal om vilka normer som sprids genom popkulturen är accelererande relevant i ett polariserat samhälle.

Annons
Annons

Men samtidigt är det som om det svävar ett stort bluff-spöke över Pharrell Williams agerande.

För vad är det som gör att han kommit till denna insikt – just här, just nu? Precis när en mängd kvinnliga låtskrivare och producenter revolutionerar pop-världen med ett perspektiv och narrativ som kvinnor alla tider kanske drömt om, utan att veta om det. Just när publiken kräver låtar och affischnamn som står för saker de själva värderar högt.

Bara den här veckan samlas 20 kvinnliga artister, låtskrivare och producenter i Stockholm på det internationella låtskrivar-campet Shewrites, med siktet på att förändra statistiken och musiken på Billboard-listan.

Den feministiska revolutionen inom popmusiken är framgångsrik och farlig för den som vill värna gamla goda tiders strukturer och maktbalans. Och klirr i egna kassan. Det finns många som tar alla chanser att parera, vilseleda och triangulera bort hotet som upproret innebär.

Är man lite konspiratorisk lagd ska kan man notera att Pharrell inte varit inblandad i Ariana Grandes senaste album. Det förra producerade han från början till slut.

Det skulle kunna vara så att Ariana Grande, och några av de andra framgångsrika unga kvinnliga artisterna som Pharrell jobbar med, 2019 har så mycket att säga till om att de vägrar jobba med någon byggt karriär på en ökänd våldtäkts-låt.

Om inte annat, så för deras eget varumärkes skull.

Det fortsätter: debatten om Peter Handke och Svenska Akademiens kris. Bråken kring Michael Jackson efter dokumentären i år. Debaclet kring R Kelly den här sidan om ”Surviving R Kelly”.

Annons
Annons

Frank Ocean.

Foto: Gregory Pace/TT Bild 1 av 1

Visst är det intressant – diskussioner som förr avfärdades som moralpanik och Siewert Öholm-retorik – i dag är det runt de frågorna som hela kulturdebatten snurrar.

I’m with the band - Nasty Cherry (Netflix, premiär 15 november)

För ett tag sedan dök ett nytt band upp på Instagram och fångade mitt intresse. De hade Charli XCX underbara visuella uttryck, en kombination av 90-tal, punk och rave. Musikaliskt var de länge ett mysterium, det fanns knappt något att lyssna på. Nu visar det sig att det är just Charli XCX som satt ihop gruppen för att skapa en tv-serie för Netflix om deras uppkomst. De beskriver sin musik så här: ”Driving fast late at night in the rain listening to New Order and the Runaways with your date”. Det verkar ju skitbra – jag lär återkomma i ärendet.

Frank Ocean ”DHL” (Blonded)

Frank Ocean.
Frank Ocean. Foto: Gregory Pace/TT

Hiphopkollektivet Odd Futures mjukaste stämma och dimmigaste syntbeats återvände först till offentligheten med sin nyöppnade klubb, PrEP+ i New York. Han har också återuppväckt sin radiokanal Blonded radio. Och i veckan kom singeln som bär samma namn som budfirman som blev högsta mode med Vetements. På låten rappar Ocean långsamt och självsäkert och vaggar in lyssnaren i en mjuk, urban värld utan att vara särskilt hittigt. För W magasin nämner han referenser för ”DHL” och kommande musik: ”Detroit, Chicago, techno, house, French electronic”.

Annons
Annons

Selena Gomez.

Foto: Xinhua/TT Bild 1 av 2

Miniatyr av Axel Östberg.

Foto: Postmuseum Bild 2 av 2

Selena Gomez ”Lose to love you” (Interscope)

Selena Gomez.
Selena Gomez. Foto: Xinhua/TT

En bombastisk och sårig ballad om en destruktiv relation som inte behöver så mycket mer än Selena Gomez röst, lika skör som revansch-sugen och texten som miljoner människor kan relatera till. Skriven av bland annat Julia Michaels och svenska Mattman & Robin, och sparsmakat producerad av Billie Eilish mycket begåvande bror och producent Finneas. En av årets starkaste pop-ballader och Gomez första singel från sitt första albumsläpp sedan 2015.

Älskade postnummer (Postmuseum)

Miniatyr av Axel Östberg.
Miniatyr av Axel Östberg. Foto: Postmuseum
Annons
Annons
Bild 1 av 1

Postmuseum i Stockholm gör det geniala att fokusera en utställning på ett av hiphopens grundstenar, representationen av sitt område och därmed postnummer. De tre första siffrorna har alltid varit en lika central del i lyrik som andra uttryck och det får artister som Linda Pira, Ison Glasgow, Salla och Masse Salazar, Parham, Petter, Cleo och Jaqe skildra i utställningen, som lär locka en helt ny målgrupp till Postmuseum. For the record, jag reppar 414 (Majorna, Göteborg).

Älskade postnummer - Postmuseumpostmuseum.se

Det svenska popundret (SVT-play)

Under sex en-timmes-avsnitt skildras den svenska popexporten, där det främsta målet är att nå toppen på den amerikanska Billboardlistan. Serien följer popmusikens utveckling under de senaste sex decennierna, men i och med det berättas även andra saker som samhälle, och hur musik värderas. Folkbildande om ett stycke svensk historia, ur mitt perspektiv är de första delarna mest lärorika medan de senare är mer intressanta. Särskilt de om svenska låtskrivare, ge dem en spinoff-serie!

Det svenska popundretsvtplay.se
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons