Annons

Jenny Jägerfeld:”Biggest Loser” bidrar till fördomsfulla ideal

Viktnedgång blev lika med framgång för artisten Anna Book, som lät föreviga segern i ”Biggest loser VIP” 2017 genom en tatuering på vristen.
Viktnedgång blev lika med framgång för artisten Anna Book, som lät föreviga segern i ”Biggest loser VIP” 2017 genom en tatuering på vristen. Foto: Stefan Mattsson/Aftonbladet/TT

En tjock karaktär behöver inte vara mobbad, mobbare, rolig, lat eller korkad. Vi författare måste ta vårt ansvar att skriva böcker som erbjuder mångfald och kroppslig variation.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Hugh Edwards som Nasse och James Aubrey som Ralph i filmatiseringen av ”Flugornas herre” från 1963.

Foto: Mary Evans Picture/TT

För ett par veckor sedan fick min dotter i skoluppgift att läsa William Goldings ”Flugornas herre”, den klassiska dystopin om en grupp pojkar som kraschlandar på en ö i Stilla Havet. En uppgift bestod i att göra analyser av de olika karaktärerna. När hon kom till den överviktiga, astmatiska och glasögonprydda Nasse började jag skruva på mig.

Nasse beskrivs som känslig, jagsvag och fysiskt underlägsen de andra pojkarna. Golding försitter inte ett tillfälle att påminna oss om Nasses kroppsstorlek, dels genom att vid ett fullständigt orimligt antal gånger benämna honom som ”fet” och dels genom att låta de andra pojkarna mobba honom för hans kropp. Den avsky Nasse väcker leder slutligen till hans död.

”Flugornas Herre” är en 66 år gammal bok, men den läses uppenbarligen fortfarande i skolan idag och ny barn- och ungdomslitteratur fortsätter att reproducera bilden av ”tjocka karaktärer” på ett stigmatiserande sätt. (Jag använder här ordet tjock som en beskrivning av en kropps form.)

Glorifierandet av individer med smala kroppar och nedvärderandet av individer med tjocka kroppar är ett återkommande tema i litteratur, film, tv och övrig media, oavsett om man riktar sig till barn eller vuxna. Skillnaden är att den kultur barn tar del av formar dem i betydligt högre utsträckning. De lär sig vilka egenskaper som är bra, vilka mål som är värda att sträva efter och hur man bör se ut.

Annons
Annons

Hugh Edwards som Nasse och James Aubrey som Ralph i filmatiseringen av ”Flugornas herre” från 1963.

Foto: Mary Evans Picture/TT

En australisk studie visar att barn känner till kroppsidealen redan i fyrårsåldern: flickor ska vara smala, pojkar ska ha muskler och man ska inte vara överviktig. En smal respektive muskulös kropp förknippas med status, lycka, attraktionskraft och socialt värde.

Hugh Edwards som Nasse och James Aubrey som Ralph i filmatiseringen av ”Flugornas herre” från 1963.
Hugh Edwards som Nasse och James Aubrey som Ralph i filmatiseringen av ”Flugornas herre” från 1963. Foto: Mary Evans Picture/TT

Medan medvetenheten rörande rasism, homofobi och sexism har ökat de senaste decennierna verkar stigmatiserandet av tjocka kroppar få fortsätta utan problematisering. Och även om sociala medier som Instagram har bidragit till att föra fram kroppspositiva tankar och bilder har litteraturvärlden och traditionella medier fortfarande en lång väg att gå.

I de allra flesta barnböcker förekommer tjocka karaktärer inte alls. En studie från socialhögskolan i Lund visar att endast 20 av 1 456 karaktärer i hundra bilderböcker för barn mellan 3–9 år var överviktiga. Tv-program och film för barn följer samma mönster.

Om den tjocka karaktären inte är mobbad, som Nasse, så är hen en mobbare.

Men om tjocka personer ändå porträtteras är det nästintill uteslutande på ett negativt vis. Det verkar som om ”tjock” inte kan vara ett deskriptivt ord som ”bruna ögon” eller ”lång” utan att alltid kommer med en rad andra påklistrade egenskaper.

Om den tjocka karaktären inte är mobbad, som Nasse, så är hen en mobbare. Harry Potters kusin, den elaka, glupska och bortskämda Dudley Dursley, missar aldrig en chans att plåga Harry. Girig och glupsk är även August med det mindre subtila efternamnet Glupsk i Roald Dahls berättelse om Kalle och chokladfabriken. August blir bestraffad för sin omättliga hunger när han faller ned i en chokladflod medan Oompa-Loompierna sjunger om vilken lat och girig gris han är. Sensmoralen är att snälla barn blir belönade. Dåliga (glupska) lär sig en läxa.

Annons
Annons

Ett annat alternativ är att göra den tjocka karaktären till en rolig sidekick, som fisken Blunder i Disney-klassikern ”Den lilla sjöjungfrun”. Blunder är feg och klumpig och fastnar överallt på grund av att han är så tjock. Samma sak i den animerade serien Greta Gris, där Gretas pappa är för stor för att komma in i Gretas trädhus och i avsnitt efter avsnitt hånas för sin ”tjocka mage”.

Ytterligare ett sätt att beskriva en tjock karaktär är någon som är i konflikt med sin kropp och måste överkomma sitt problem, det vill säga, bli smal, för att kunna bli lycklig. Detta är ett vanligt tema i amerikanska ungdomsböcker men förekommer även i till exempel tv-program som ”Biggest Loser” där deltagarna tävlar om att tappa mest i vikt för att kunna ”leva friskare och sundare liv”. Framgång är alltid lika med viktnedgång i detta program som presenteras som familjeunderhållning.

Dessa böcker, filmer och tv-program avspeglar och reproducerar de kulturella och sociala normer som finns i vårt samhälle, värderingar som internaliseras av barnet och blir till sanning. Det påverkar hur barnet ser på sig sin egen kropp och på andras. En amerikansk undersökning visar att förskolebarn redan vid tre års ålder uppvisade en negativ attityd mot rundare jämnåriga.

De beskrev dem som lata, elaka, dumma, fula, utan vänner och valde oftare att exkludera dem i lekar.

Idén om att det alltid är hälsosammare att vara smal än att vara tjock är livsfarlig.

I egenskap av författare måste jag ta mitt ansvar för att skriva böcker som erbjuder mångfald och kroppslig variation utan fördömanden, på samma vis som föräldrar och skolpersonal har ett ansvar att leta upp normbrytande berättelser. En tjock karaktär behöver inte vara mobbad, mobbare, rolig, lat, klumpig eller småkorkad precis som en smart karaktär inte måste ha glasögon.

Föräldrar, pedagoger och skolhälsovård måste ta sitt ansvar och vara medvetna om de fördomar som finns om tjocka personer samt ha kännedom om de komplexa faktorer som ligger bakom övervikt. Vi behöver förmedla en känsla av acceptans och respekt för alla sorters kroppar. Det gör nämligen barn mer benägna att värdesätta och ta hand om sina egna kroppar.

Det finns förstås hälsofaror med att väga för mycket och vi behöver alla röra på oss för att må bra. Men idén om att det alltid är hälsosammare att vara smal än att vara tjock är livsfarlig. Tjocka människor kan ha hälsosamma vanor och smala människor kan ha ohälsosamma vanor. Storleken på en kropp avslöjar inte en persons handlingar eller egenskaper, även om vår kulturs ideologi ständigt hävdar det.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons