Annons

RigolettoNär Gilda dör rasar världen för Rigoletto

Leonardo Capalbo (Hertigen av Mantova) och Ida Falk Winland (Gilda) i ”Rigoletto” på Kungliga Operan.
Leonardo Capalbo (Hertigen av Mantova) och Ida Falk Winland (Gilda) i ”Rigoletto” på Kungliga Operan. Foto: Markus Gårder

Kvinnor utnyttjas, de svaga krossas. Så ser samhället ut i Sofia Jupithers svärtat nedtonade iscensättning av Verdis ”Rigoletto”. Hon sätter far–dotter-relationen i fokus och tar fasta på empati och psykologiska nyanser.

Under strecket
Publicerad

”Rigoletto” i regi av Sofia Jupither, med scenografi av Erlend Birkeland, kostym av Maria Geber och musikaliskt ljus av Ellen Ruge.

Foto: Markus Gårder Bild 1 av 2

Jens Persson (Greven av Ceprano) och Karl-Magnus Fredriksson (Rigoletto) i ”Rigoletto”.

Foto: Markus Gårder Bild 2 av 2

Rigoletto

Genre
Opera
Regi
Sofia Jupither
Medverkande
Leonardo Capalbo, Karl-Magnus Fredriksson, Ida Falk Winland, John Erik Eleby, Katarina Leoson, Susann Végh, Kristian Flor, Anton Eriksson m fl
Var
Kungliga Operan

Musik: Giuseppe Verdi. Text: Francesco Maria Piave efter Victor Hugo. Översättning textmaskin: Annika Brandt. Dirigent: Lionel Bringuier. Scenografi: Erlend Birkeland. Kostym, mask: Maria Geber. Ljus: Ellen Ruge

En överbeskyddande pappa och hans tonårsdotter som blir förälskad i fel kille. Och en härva av underordning, skam, hämnd, uppoffring och död. I Verdis operor finns många far–dotter-relationer, en av de mest smärtsamma i ”Rigoletto” (1851), som ges i Sofia Jupithers regi på Kungliga Operan. På hertigen av Mantuas fester förnedras kvinnor rutinmässigt. Ett samhälle byggt på förtryckande patriarkala strukturer genererar ondska, utnyttjar kvinnor och krossar de svaga.

Den puckelryggige narren Rigoletto tjänar makten som hertigens hantlangare. Han är avskydd, föraktad och drabbas av förbannelsen från en vanärad kvinnas far. Dramats tragiska ironi får sin kulmen då Rigolettos dotter Gilda förförs av hertigen och går i döden för sin kärlek.

Regin är logisk med finstilt personregi, som får understöd av Maria Gebers kostymer.

Sofia Jupithers uppsättning borrar i det psykologiska spelet, söker nyanserna, ser människan. Regin är logisk med finstilt personregi, som får understöd av Maria Gebers kostymer. Scenografen Erlend Birkeland har skapat tydliga, anslående bilder. Den inledande festscenen domineras av svartklädda män kring ett enormt matbord, på vilket unga kvinnor chikaneras framför Hieronymus Boschs helvetesmålning. Gilda hålls instängd bakom en massiv mur, ett fönster öppnas mot mörkret. Yrkesmördaren Sparafuciles tillhåll döljs bakom en lika kompakt vägg, sliten och skitig.

Annons
Annons

”Rigoletto” i regi av Sofia Jupither, med scenografi av Erlend Birkeland, kostym av Maria Geber och musikaliskt ljus av Ellen Ruge.

Foto: Markus Gårder Bild 1 av 2

Jens Persson (Greven av Ceprano) och Karl-Magnus Fredriksson (Rigoletto) i ”Rigoletto”.

Foto: Markus Gårder Bild 2 av 2
”Rigoletto” i regi av Sofia Jupither, med scenografi av Erlend Birkeland, kostym av Maria Geber och musikaliskt ljus av Ellen Ruge.
”Rigoletto” i regi av Sofia Jupither, med scenografi av Erlend Birkeland, kostym av Maria Geber och musikaliskt ljus av Ellen Ruge. Foto: Markus Gårder

Ellen Ruges musikaliska ljusdesign tar fram skiftningarna mellan ljus och mörker, med skuggor, skarpa ljusgator, cigarettglöd och rökslingor. Dirigenten Lionel Bringuier och Hovkapellet svarar med lyhört subtila schatteringar och kontraster mellan det ödesmättade och innerliga i orkesterspelet.

Karl-Magnus Fredriksson gör en Rigoletto som väcker empati. Puckelrygg och narraktigheter är nedtonade, han är krum och haltar lätt, med korsett under kostymen. Fredrikssons Rigoletto är en vilsen, förtvivlad farsa, som letar efter sin dotter, ger tröst och söker hämnd. Hans baryton har mer varsam värme i frasering och uttryck än kraft och stora utspel. En Rigoletto i närbild.

Jens Persson (Greven av Ceprano) och Karl-Magnus Fredriksson (Rigoletto) i ”Rigoletto”.
Jens Persson (Greven av Ceprano) och Karl-Magnus Fredriksson (Rigoletto) i ”Rigoletto”. Foto: Markus Gårder

Tenoren Leonardo Capalbo är både vokalt och sceniskt en het och hetsig hertig; en rastlöst destruktiv Don Giovanni som maniskt söker nya kvinnor att erövra. Hans hängivenhet i lidelsen förför inte bara Gilda utan också Katarina Leosons Maddalena och Ella Morins page. John Erik Eleby gör Sparafucile med svärtad bas, lika obönhörlig som en lejd mördare i ett Shakespearedrama.

Sopranen Ida Falk Winland är en underbart okonstlad Gilda, en ung tjej som drömmer om pirrande kärlek, frihet och äventyr med koloraturer av andlöst längtande suckar. Hon himlar när pappan besjunger hennes änglalika renhet; då hon tvingas se sin älskades svek är det ögonblickets impuls som gör att hon väljer döden.

När Rigoletto finner sin döende dotter rasar världen. Den tunga väggen ger vika och sjunker mot golvet, bara mörkret återstår. I Gildas dödsögonblick singlar vita flingor mot marken, fridfullt och vackert. Som om försoning funnes.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons