Annons

HögspänningNär hon drabbades av elallergi stötte samhället bort henne

”Högspänning” av Henrik Bromander
”Högspänning” av Henrik Bromander Foto: Jessica Segerberg

Vare sig vetenskapen eller Försäkringskassan ser på hennes tillstånd som en sjukdom. Men elallergin rycker ändå ifrån Lotta hennes stabila medelklasstilvaro. Henrik Bromander skriver än en gång om en mångbottnad person utanför samhällets gemenskap.

Under strecket
Publicerad
Fortsätt läsa…

Högspänning

Författare
Henrik Bromander
Genre
Prosa
Förlag
Atlas

196 s.

”Känner ni inte lukten av rök?”, frågar sig författaren och serietecknaren Henrik Bromander i senaste numret av Författarförbundets tidskrift. Med avstamp i Peter Weiss moderna klassiker ”Motståndets estetik” anklagar han sina kollegor för att skriva en sval och slätstruken litteratur, som skulle passa perfekt i ett Sverige där SD har tagit makten. Sin egen motståndsestetik ger han prov på i sin nya roman, om en medelålders kvinnas fria fall ut ur såväl trygghetssystem som samhällsgemenskap.

Det råder inga tvivel om att Bromanders författarskap drivs av ett tydligt politiskt patos. Ändå är hans verk allt annat än plakatartade – och en del av förklaringen är att han bara sällan skildrar personer med samma världsbild som han själv. I stället dras Bromander, i verk efter verk, till mångbottnade protagonister som befinner sig i mentala träskmarker, ofta av det brungeggiga slaget. Han ger dem en stark röst och kliver ända in i deras känslovärld, så att litteraturen får göra det den är allra bäst på: låta läsaren leva många olika liv.

Annons
Annons

Redan serienovellerna i ”Hur vi ser på varandra” (2005), Bromanders bokdebut efter ett antal år av fanzineskrivande, sökte sig till livsöden där något avgörande hade gått snett. I den mästerliga serieromanen ”Smålands mörker” (2012) fick vi följa en homosexuell fascist, från pojkrummet till fängelsecellen. Romantrilogin om maskulinitet – ”Riv alla tempel” (2013), ”Vän av ordning” (2016) och ”Bara en kram” (2017) – rymde i tur och ordning en kriminell kroppsbyggare, ett nättroll samt en kultur- och våldtäktsman.

”Högspänning” är betydligt tunnare än romanerna i maskulinitetssviten, men också betydligt svårare att tolka i termer av avsikt och budskap. För ordet gör Lotta, en medelålders gymnasielärare i svenska som tappert entusiasmerar sina elever tills den dag då hon drabbas av elallergi. I takt med hennes färd bort från en stabil medelklasstillvaro förändras även själva berättelsen, som sömlöst övergår från monoton realism till ett gränslöst och absurt läge där nästan vad som helst kan hända.

Det är lätt att sympatisera med lärares utsatta position i en rationaliserad verksamhet präglad av konsultvisioner och politikers pet.

Lotta framstår som en allt annat än pålitlig berättare och är utrustad med en del mindre sympatiska sidor, men i jämförelse med de manliga antihjältar som Bromander tidigare har skärskådat är hon snarare offer än förövare. Offer för sin egen övertygelse, kanhända, men samtidigt allt annat än vackert behandlad. Bromander fångar på pricken känslan av att vara missförstådd, att inte alls räknas i samhället eller debatten. Att inte vara sjuk på riktigt, enligt vetenskapens – och därmed även Försäkringskassans – kliniska dom. Lottas redogörelse lånar delvis sin form från den akademiska världen och hundratrettio fotnoter, främst i form av litteraturhänvisningar, bidrar till bilden av en rationell person med en ovanligt stark övertygelse.

Liksom i Nina Lykkes ”Nej och åter nej”, med dess mästerliga porträtt av den bittra läraren Ingrid, är det lätt att sympatisera med lärares utsatta position i en rationaliserad verksamhet präglad av konsultvisioner och politikers pet. Ingrid bryter sig fri ur arbetsliv och äktenskap på ett excentriskt och befriande vis, medan Lotta steg för steg drivs bort från vardag och gemenskap. Tills sist hittar hon ändå ett slags hem i utanförskapet, liksom den stora kärleken och ett högre mål med tillvaron. Utan att på något sätt röja det öppna slutet kan jag avslöja att det lämnar läsaren med fler frågor än svar – och ytterligare komplicerar bilden av den allt annat än enkla Lotta.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons