Annons

Lydia Wålsten:När kan vi lita på Moderaterna igen?

Vart går hissen?
Vart går hissen? Foto: Jessica Gow/TT
Under strecket
Publicerad

Ledare | Eftervalsanalys

Moderaternas valanalys är ovanligt ärlig. Den beskriver hur partiledningen håller på att tappa kontrollen över delar av partiet. Den beskriver också hur ont det gör att sitta i split mellan SD och C. Från valet 2010 till valet 2018 har M tappat 10 procentenheter. Om varje procentenhet representerar en person har sex personer gått till SD, två till C och KD och ytterligare två till S. Optimisten säger att väljarna är rörliga och att M ligger på ett historiskt genomsnitt. Pessimisten ser ett nytt landskap där M inte står sig i konkurrensen.
Valanalysens slutsats är att partiet saknar förtroende. Fredrik Reinfeldt och Anders Borg lämnade partiet för hastigt efter valet 2014 och den ideologiska vägen efter trianguleringens tid diskuterades aldrig.

Men när Anna Kinberg Batra tog över i början av 2015 satt Reinfeldt inte bara i väggarna, utan också kvar rent fysiskt på kontoret hennes första halvår. Det var ingen bra miljö för en omstart.

Det rådde osäkerhet om Kinberg Batras omsvängning var äkta eller om hon innerst inne stödde Migrationsuppgörelsen. Oavsett vilket blockerade DÖ möjligheten att bedriva opposition. Januaribeskedet 2017, när Kinberg Batra meddelade att M kommer samtala med SD i utskotten, gjorde att liberala väljare, inte minst kvinnor, lämnade. När Kinberg Batra fick avgå lämnade samma typ av väljare för att de ansåg att just hon behandlats fel.

Annons
Annons

Ulf Kristersson väckte hoppet till liv om att det gamla M i alla fall fanns kvar. I början av 2018 sade han att marginalskatterna ska ner under 50 procent (Di 6/3). Han påminde om kampen mot socialismen och vikten av idédebatt. Traditionella väljare kände igen sitt parti. Men skattekritiken tystnade och man gled in i valrörelsen utan sakpolitisk konflikt. Man brukar tala om de stigande förväntningarnas missnöje. Att man blev nöjd med valresultatet handlar om de fallande förväntningarnas nöjdhet.

Ett problem är att M har hållit liv i Alliansen oavsett pris. Eftervalsanalysen skriver lågmält: ”Partiledningen måste sätta Moderaterna i första rummet”. Därför är det, för att använda Kristerssons eget uttryckssätt, ”inte oproblematiskt” att han och Lööf efter Januariavtalet är kärvänliga i sociala medier. Det är skillnad på sak och person, men signalen till utomstående blir att politik är en lek och ett skådespel.

Vid sidan av bristen på förtroende är det långsiktiga problemet, som valanalysen lyfter, att stadsbor får mer progressiva grön-liberala värderingar medan landsbygdsbor blir mer konservativa. M:s bas är storstäderna, som Stockholm, och där tappar man nu samtidigt som man växer på landsbygden. Det är en förklaring till att partiet låter som socialdemokrater från Norrbotten när de ställer höjda miljöskatter mot avskaffad värnskatt.

Personer som har varit nyckelspelare i Reinfeldts, Kinberg Batras och Kristerssons strategiarbete lämnar nu partiet. Det är en spännande tid. Valanalysen slår fast att M ska vara en trygg och pålitlig röst för borgerliga. Det är en roll som saknas och behövs. Men då är det inte rimligt att försvara värnskatten av budgettekniska skäl. Och varför ven partipiskan så hårt i frågan om public service-skatten? Valanalysen: ”Partiet behöver ha en flexiblare syn på riksdagsgruppen, det är skillnad på arbete i regeringsställning och i opposition”.

Journalisten Torbjörn Nilsson gjorde på ett Timbro-seminarium (6/2) en intressant servettskiss över M:s liberala utveckling utifrån två axlar: ekonomi och nationalstat. Under åren med Gösta Bohman inledde man en liberalisering av den ekonomiska politiken. Under Carl Bildt började man liberalisera nationalstatsaxeln. Under Fredrik Reinfeldt maximerades den liberaliseringen, och under Anna Kinberg Batra stoppades densamma.

Att enkelt kunna säga vart Ulf Kristersson vill ta partiet är ett första steg till återupprättat förtroende. Den tydligheten har Annie Lööf och Ebba Busch Thor visat. M:s ekonomiska politik ska ha lagts om. Att ingen vet hur är ett problem.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons