Annons

”Det har blivit hippt igen att vara finsk”

Andra generationens sverigefinnar har växt upp. När de får egna barn visar allt fler intresse för det finska arvet och språket.

– När man får barn blir man mer medveten om sina rötter, säger Minna Salenius.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Minna Salenius föräldrar kom till Stockholm 1979, som en del av den stora vågen av finsk arbetskraftsinvandring. För Minna är det viktigt att dottern Caitlin talar det finska språket.

Foto: Tomas Oneborg Bild 1 av 3

”Barnen blir halvspråkiga”, skrev SvD 1974 om de finska barnen i Sverige. Under många år uppmanades finska familjer att enbart prata svenska i hemmen.

Foto: SvD/ArkivbildBild 2 av 3

Caitlin fick börja på Sverigefinska skolan när mamma Minna märkte hur den yngre brodern inte kunde säga något alls på finska – eftersom storasyster bara pratade svenska med honom.

Foto: Tomas Oneborg Bild 3 av 3

Minna Salenius föräldrar kom till Stockholm 1979, som en del av den stora vågen av finsk arbetskraftsinvandring. För Minna är det viktigt att dottern Caitlin talar det finska språket.

Foto: Tomas Oneborg Bild 1 av 1
Minna Salenius föräldrar kom till Stockholm 1979, som en del av den stora vågen av finsk arbetskraftsinvandring. För Minna är det viktigt att dottern Caitlin talar det finska språket.
Minna Salenius föräldrar kom till Stockholm 1979, som en del av den stora vågen av finsk arbetskraftsinvandring. För Minna är det viktigt att dottern Caitlin talar det finska språket. Foto: Tomas Oneborg

Minna Salenius föräldrar kom till Stockholm 1979, som en del av den stora vågen av finsk arbetskraftsinvandring på 60- och 70-talet. Till skillnad från många familjer tummade föräldrarna inte på språket – hemma skulle man tala finska. Men hos många av vännerna såg det annorlunda ut.

– Många ville inte prata finska hemma med föräldrarna. Man ville integrera i samhället så mycket som möjligt, ville vara svensk. Man kanske skämdes lite för att vara finsk, säger hon.

För Minnas familj var det tvärtom.

– Den finska kulturen har alltid varit stark hemma. Vi har aldrig behövt trycka undan eller skämmas för det finska utan har alltid känt oss jättestolta. Jag känner mig väldigt finsk även om jag är född i Sverige.

Just därför blev det viktigt att bibehålla det finska språket när dottern Caitlin, i dag tio år, föddes. Minna försökte prata finska med dottern, men allt eftersom blev det uppenbart att Caitlin började tappa språket. När hon skulle börja fjärde klass fick hon byta till Sverigefinska skolan.

Annons
Annons

”Barnen blir halvspråkiga”, skrev SvD 1974 om de finska barnen i Sverige. Under många år uppmanades finska familjer att enbart prata svenska i hemmen.

Foto: SvD/ArkivbildBild 1 av 2

Caitlin fick börja på Sverigefinska skolan när mamma Minna märkte hur den yngre brodern inte kunde säga något alls på finska – eftersom storasyster bara pratade svenska med honom.

Foto: Tomas Oneborg Bild 2 av 2
”Barnen blir halvspråkiga”, skrev SvD 1974 om de finska barnen i Sverige. Under många år uppmanades finska familjer att enbart prata svenska i hemmen.
”Barnen blir halvspråkiga”, skrev SvD 1974 om de finska barnen i Sverige. Under många år uppmanades finska familjer att enbart prata svenska i hemmen. Foto: SvD/Arkivbild

– ”Gud, hennes finska börjar försvinna”, tänkte jag. Jag trodde att vi pratade finska hemma, men det blev kanske att jag försökte prata finska och hon svarade på svenska. Det blev att man gled ifrån finskan mer och mer med så mycket svenska runt omkring.

På 60- och 70-talet hävdade forskare att de finska barnen i Sverige blev ”halvspråkiga” av att bolla två språk simultant. Minna Salenius minns hur väninnans storasyster inte fick lära sig finska för att det skulle ”skada hjärnan”. I dag ser det annorlunda ut.

– Det känns så viktigt med finskan och det ligger så nära hjärtat. Det känns så bra att Caitlin får lite mer finska och får använda det till vardags nu. Om man åker till Finland vill man ju kunna prata med alla släktingar.

Caitlin fick börja på Sverigefinska skolan när mamma Minna märkte hur den yngre brodern inte kunde säga något alls på finska – eftersom storasyster bara pratade svenska med honom.
Caitlin fick börja på Sverigefinska skolan när mamma Minna märkte hur den yngre brodern inte kunde säga något alls på finska – eftersom storasyster bara pratade svenska med honom. Foto: Tomas Oneborg

Men att göra barnen tvåspråkiga är inget som kommer gratis. Att tioåriga Caitlin fick byta till Sverigefinska skolan berodde på att mamma Minna märkte hur den yngre brodern inte kunde säga något alls på finska – eftersom storasyster bara pratade svenska med honom.

– För att bibehålla det finska måste man vara konsekvent. Att man har en finsk skola hjälper jättemycket, säger Minna Salenius.

Allt finskt har blivit inne och fått ett uppsving. Det har blivit hippt igen att vara finsk.

Att vara finne har blivit inne, proklamerar Susanna Alakoski i antologin ”Finnjävlar”. Minna Salenius tycker att det märks av att samhällets inställning till sverigefinnarna har förändrats.

– Det stämmer. Man ser det på alla designsaker också, allt finskt har blivit inne och fått ett uppsving. Det har blivit hippt igen att vara finsk, säger hon med ett skratt.

Många av vännerna, de som skämdes för finskan när de växte upp, har återupptäckt det finska arvet när de själva fått barn.

– Det är när man får barn som det blir viktigt med ursprung. Man tittar tillbaka till var man kommer ifrån, blir mer nostalgisk. När man får barn blir man mer medveten om sina rötter.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons