Annons
Krönika

Karin Thunberg:När män över 50 beter sig som idioter blir jag extra sorgsen

Jag hade en tro att män och kvinnor blir allt mer lika med åren. Inte att avståndet mellan könen vidgas, som för hassel­mössen på Österlen.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad
Hasselmössens egen bro på plats vid Svabesholm söder om Kivik lyftes på plats i augusti 2017.
Hasselmössens egen bro på plats vid Svabesholm söder om Kivik lyftes på plats i augusti 2017. Foto: Johan Nilsson/TT

Precis under bron, den som kommit att kallas ”kärleksportalen”, tänker jag att det kanske inte bara gäller hasselmöss. Det verkar som om även män och kvinnor blivit mer åtskilda igen. Fast det kan väl inte vara sant? Inte kan väl föreställningen att könen lever i skilda världar vara det som förenar en utrotningshotad mus med såväl vittra akademi­ledamöter som upphöjda alfahannar.

Vi ska kanske börja med mössen. År 2017 byggdes en ny vägsträcka till nationalparken Stenshuvud på Österlen eftersom den gamla vägen korsade en anrik kungsgård. Den nya vägen, detta blev tragedin, gick rakt genom ett område med hasselmöss. Eller rättare sagt; det enda boet för hannar hamnade på ena sidan av vägen medan honorna fanns samlade på andra sidan.

Jämmer och elände, hur skulle det nu gå med deras fortsatta mötesmöjligheter? Lösningen blev en specialbyggd bro, högt över vägen, som man hoppades att hannen – tydligen finns bara en – skulle använda för framtida kärleksträffar.

Annons

Problemet förra sommaren var torkan. Det växte aldrig upp några björnbärssnår eller honungsrosor. Den vegetation som en mus behöver för att våga sig ut på okänd mark uteblev. Över ren asfalt ränner musen ogärna.

Där är vi nu. Med en bro som lär ha kostat 10 procent av det totala priset för vägbygget, det vill säga bortåt en miljon – och ett splittrat hasselmusbestånd.

Efter 50 blir vi helt enkelt mer lika, inifrån och ut. Borde vi då inte ha lättare att förstå varandra?

Det är klart att det är skillnad på Horace Engdahl och en hasselmus. Men om musen fått skriva sin historia hade han kanske kommit fram till samma slutsats som Den Vittre i sin nyutkomna ”De obekymrade”. Den som Lina Kalmteg i Sveriges Radios kulturnytt jämförde med John Grays ”Män är från Mars, kvinnor är från Venus”.

En tafsande man med makt – han behöver inte tillhöra något specifikt parti – symboliserar samma fenomen; detta att män och kvinnor finns i skilda världar, inte förstår sig på varandra. För inte kan jag tänka mig att en Tafsare själv skulle acceptera det han utsätter kvinnor för, säg bara att någon greppade ­honom i skrevet, om han själv inte inbjöd till gesten.

När män över 50 beter sig som idioter blir jag extra sorgsen, efter­som jag fått för mig att könsskillnadernas värsta avarter slipas av med åren. I takt med att nivåerna på våra specifika könshormoner sjunker. Efter 50 blir vi helt enkelt mer lika, inifrån och ut. Borde vi då inte ha lättare att förstå varandra? Vilket i sin tur, men där är jag kanske naiv, borde leda till färre miss­förstånd. Åtminstone när det gäller vilken kroppsdel man vill bli tagen på.

Jag stirrar på hasselmusbron och undrar hur man överbryggar klyftor, vägar, avgrunder.

Som mamma till pojken som numera är vuxen hävdar jag att mycket hänt. Inte minst när det gäller mäns syn på kvinnor – och jämställdhet. Dagens unga tjejer har också mer mål i mun än vi hade i min generation, vi som liksom vande oss vid att bli klämda på brösten i kartrummet.

Jag stirrar på hasselmusbron och undrar hur man överbryggar klyftor, vägar, avgrunder. Debatter är bra, men räcker inte för alla. Minns vad Horace Engdahl själv sa när jag mötte honom i samband med hans förra bok ”Den sista grisen”:

”Jag har aldrig intresserat mig för debatter, snarast plågats av dem, ibland till och med äcklats. Du är utskämd, skulle jag vilja säga, om du vinner en debatt. Du är lite solkad om du över huvud taget deltar.”

Annons
Annons

Hasselmössens egen bro på plats vid Svabesholm söder om Kivik lyftes på plats i augusti 2017.

Foto: Johan Nilsson/TT Bild 1 av 1
Annons
Annons
Annons