Annons

Olof Ehrenkrona:När staten tappar greppet

Foto: Jonas Ekströmer/TT

Moderaterna och KD gör nog klokt i att förbereda sig på att försöka bygga en egen riksdagsmajoritet för medborgarnas trygghet.

Under strecket
Publicerad

En ung kvinna som promenerar hem i natten får sitt ansikte söndertrasat av glassplitter från en sprängning i centrala Lund. Några dagar senare uppsöker tre män akuten i Malmö. En av dem är skottskadad. Polisen misstänker grovt rån.

I SvD publiceras den fredagen den 13 september en debattartikel av Vilhelm Agrell. Han hävdar att det allmännas våldsmonopol undergrävs av en alltmer aggressiv gängkriminalitet som rör sig i gränslandet till ren och oförfalskad terrorism. Varje dag kommer nya exempel på att den grova brottsligheten är ett allt allvarligare samhällsproblem.

Agrell driver tesen att det har skett och sker en smygande förändring som får rättsstatens fundament att långsamt vittra sönder. Det är illa nog som det är i dag, men ännu allvarligare är hotbilden att processen fortsätter. ”Det är den inre väpnade konfliktens destruktiva dynamik som vi måste uppmärksamma och bekämpa om landet, det land som vi vill leva i, ska kunna räddas”, skriver Agrell. Vi måste agera utifrån den hoteskalation som ”vi ännu inte upplevt och vill slippa behöva uppleva”, anser han.

Annons
Annons

Det är bakgrunden till de partisamtal som nu förs och regeringen bjöd in till sedan moderaterna föreslog en uppgörelse och samtidigt lade fram tio konkreta förslag för att stävja gängbrottsligheten. Regeringen ska senare presentera sin åtgärdslista som är den gemensamma nämnaren för de partier som av regeringen har tillåtits delta i samtalen, det vill säga samtliga riksdagspartier utom SD.

Trixandet med SD är illavarslande som ett tecken på att formen för regeringen, som företräds av paret Damberg/Johansson, är viktigare än saken. Hade tilliten till rättsstatens institutioner stått i centrum skulle man ha välkomnat deltagande från så många som möjligt. I stället väljer regeringen en kontraproduktiv markering mot de väljare där tilliten till den demokratiska rättsstaten är som svagast. Att sympatierna för SD omedelbart ökade med ett par procentenheter blev ännu ett bevis på hur partiet gynnas av socialdemokraternas fruktlösa taktik att försöka fula ut dem.

Moderaterna övervann frestelsen att använda oppositionsrollen för att friskriva sig från det rättstatens förfall som de socialdemokratiska justitie- och inrikesministrarna nu administrerar. I stället presenterade de sina förslag till reformer som de menar att partierna borde kunna enas om. Förutom de legitimitetsvinster som kunde göras erbjöds också ett tillfälle att testa SD:s vilja till ansvarstagande i ett skarpt läge.

Regeringen föredrog dock att befria Sverigedemokraterna från alla krav på ansvarstagande och tilldela dem rollen som enda oppositionsparti. Det är oklart vilken uträkning som ligger bakom, men det påminner om en person som försöker bota sin huvudvärk genom att upprepade gånger banka huvudet i väggen.

I slutet av veckan avser regeringen att presentera en egen lista på vad den kan tänka sig att göra efter samtalen med de övriga inbjudna partierna. Om förslagen kommer att vara acceptabla för M, C och L kan man bara spekulera om. Socialdemokraterna borde ha intresse av att kapsla in oppositionen i en uppgörelse.

Särskilt stort borde Morgan Johanssons intresse vara, eftersom skåningarnas entusiasm över hans förmågor vid det här laget borde vara på upphällningen. Men osvuret är bäst eftersom handlingskraften i den socialdemokratiska ministerduon hittills inte har imponerat.

Moderaterna och KD gör nog klokt i att förbereda sig på att försöka bygga en egen riksdagsmajoritet för att värna rättsstatens integritet och medborgarnas trygghet.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons