Annons

Maria Ludvigsson:När statsministern skyller ifrån sig är botten nådd

Statsminister Löfven inför söndagens debatt i SVT Agenda.
Statsminister Löfven inför söndagens debatt i SVT Agenda. Foto: Jonathan Näckstrand/TT

Borgerligheten må vara splittrad, men den utgör alltmer en opposition.

Under strecket
Publicerad

Undertryckt irritation kan ta sig rysliga uttryck. I söndagens partiledardebatt i SVT var borgfreden bruten, vilket måste anses vara en förutsättning för debatt, och månader av sammanbitna miner brast. Rysligheterna var dock inte Ebba Buschs “berått mod-utfall” eller Jonas Sjöstedts dubbla ärekränkning av Nyamko Sabuni (han antydde, två gånger, att hon var köpt av näringslivet och hade detsamma att tacka för partiledarskapet). Nej, det var statsminister Löfven som gav rysligheten ett ansikte.

Med sin argumentation gestaltade han väl den svenska coronahanteringen. Otydlig, tvekande, i vissa stunder direkt obegriplig. Det är som om han aldrig var tänkt att användas i direktsändning. TV-tittaren fick förstå varför statsministern under våren främst visats upp i förinspelade, innantillästa tal.

Ett var dock tydligt. Löfven förklarade i en mening Januariöverenskommelsen vara saga all. Frågan om arbetsrätten var en av de viktigaste för både C och L att få med i avtalet. När utredaren i förra veckan blev färdig gick regeringsstrategin över i förnekelsefasen. Detta var nu inte längre vad man kommit överens om menade regeringsföreträdare. C och L kan bara glömma att S någonsin tänkt låna sig till något sådant, oavsett vad man tillfälligtvis sagt.
Avtalet upplöstes slutligen när Löfven i direktsändningen meddelade att LAS-utredningen inte är regeringens politik.

Det är och ska vara skillnad mellan regering och opposition, annars faller själva poängen med valbara politiker, och i debatten blev uppdelningen dem emellan tydlig. Anders W Jonsson och Nyamko Sabuni var placerade bredvid Löfven och Per Bolund, men deras innehållsliga position var närmare den övriga borgerlighetens. Ulf Kristerssons kritik av regeringens oförmåga att leda och verkställa i coronatid lär också bli huvudsak i kommande debatter. En undfallande statsminister och ideliga regeringslöften som aldrig infrias, om allt från skyddsklädsel till testverksamhet i hela landet, måste kritiseras. När Kristersson med flera efterfrågat omfattande testverksamhet, har regeringen pekat på regionerna.

En ledning som i allvarlig kris dels saknar förmåga att “leda och fördela arbetet”, dels skyller sina misstag på underordnade, är det faktiskt rysliga.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons