Annons

Göran Eriksson:När väljer Vänstern att slå sin strike?

Tjugondag Knut är det dags att röja ut, och Centerpartiet, Liberalerna och Vänsterpartiet har brottats med omvälvande beslut. För Vänsterpartiet står valet mellan fajt och förödmjukelse – men också en möjlig belöning.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Aron Etzler, partisekreterare i Vänsterpartiet.

Foto: Janerik Henriksson/TT Bild 1 av 1

Aron Etzler, partisekreterare i Vänsterpartiet.

Foto: Janerik Henriksson/TT Bild 1 av 1
Aron Etzler, partisekreterare i Vänsterpartiet.
Aron Etzler, partisekreterare i Vänsterpartiet. Foto: Janerik Henriksson/TT

Scenen är Södermalm i Stockholm, i lördags kväll strax efter klockan åtta. Daniel Suhonen och Aron Etzler kommer gående norrut på Timmermansgatan, efter att ha spelat bowling tillsammans.

Suhonen är socialdemokratisk vänsterdebattör, och har kallat partiets uppgörelse över blockgränsen för ett ”historiskt misstag av förödande slag” och sagt att det vore bättre med ett nyval.

Etzler är Vänsterpartiets partisekreterare, och därmed en av dem som skulle kunna sätta stopp för det. Om Vänsterpartiet röstar nej i riksdagen, så blir det ingen Löfvenregering.

Överhuvudtaget har Vänsterpartiet tillämpat mörkläggning kring sin beslutsprocess, efter att Annie Lööf presenterade uppgörelsen i regeringsfrågan.

Hur det ska bli med det ville Aron Etzler inte berätta. De pratar lite bowling, och sen går vi vidare åt varsitt håll. Överhuvudtaget har Vänsterpartiet tillämpat mörkläggning kring sin beslutsprocess, efter att Centerpartiets Annie Lööf i fredags presenterade uppgörelsen i regeringsfrågan – med tydlig liberal inriktning – på en pressträff i riksdagen.

Annons
Annons

En av de punkter Lööf lyfte fram var den så kallade ”Anti-V-klausulen: ”Denna överenskommelse innebär att Vänsterpartiet inte kommer att ha inflytande över den politiska inriktningen i Sverige”.

Den formuleringen har varit viktig för Centerpartiets beslut. Och att Vänsterpartiet hålls utan inflytande var ett viktigt argument när Liberalernas partiråd på söndagen debatterade om partiet verkligen ville stödja en Löfvenregering.

Till sist vann partistyrelsen och Jan Björklunds linje – att släppa fram Löfven och inleda ett samarbete – med en ganska stor majoritet, röstsiffrorna var 62–30.

Kruxet är det här: Vänsterpartiet får svårt att påverka politiken när Löfvenregeringen väl är på plats, men partiets röster är nödvändiga för att den ska få tillträda.

Det är viktigt för Vänsterpartiet att Sverigedemokraterna isoleras, och V-ledaren Jonas Sjöstedt har flera gånger gånger sagt att Stefan Löfven bör bli statsminister.

Men med det här upplägget måste Vänsterpartiet alltså släppa fram en regering med ett liberalt program som strider mot det mesta partiet står för – Suhonen har kallat det för en ”extrem högervridning av Sverige”.

Och som ytterligare förödmjukelse – en regering som i en särskild punkt slår fast att Vänsterpartiet ska kastas ut i kylan.

Efter reklamen visas:
Pressträff med Jonas Sjöstedt (V)

Om V beslutar sig för att säga nej till den regeringen vore det att ta fajten i stället för att vika ner sig, och det skulle markera att Vänsterpartiet inte är en dörrmatta åt Socialdemokraterna – något som V-företrädare ofta brukar påpeka.

Men med ett nej till Löfven riskerar Vänsterpartiet i stället att få en M-KD-regering stödd på Sverigedemokraterna – eller ett extraval som kan leda till ytterligare framgångar för SD.

Inget är säkert, men följer V partitraditionen så löser man till sist den här pest- eller kolera-ekvationen genom att släppa fram Socialdemokraterna till makten.

Det finns också ett partiegoistiskt lockbete för ett sådant beslut. För om Socialdemokraterna girar kraftigt åt höger, så uppstår ett gyllene läge för Vänsterpartiet att vinna väljare. För att prata lite mera bowling – att slå en strike i valet 2022.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons