Den nya FAES-styrkan patrullerar Caracas gator.
Den nya FAES-styrkan patrullerar Caracas gator. Foto: Rodrigo Abd/AP

Maduros nya specialstyrka – när vanliga soldater vägrar döda

SvD i Caracas | Här avgörs slaget om makten i Venezuela – i Caracas allra fattigaste kvarter.

Venezuela har två presidenter, men bara en av dem kontrollerar militären. Och för att oppositionens Juan Guaidó ska kunna knuffa bort sittande presidenten Nicolás Maduro krävs drastiska uppror i fattigkvarteren, som SvD besökt.

Publicerad

CARACAS Inte ens Juan Guaidós fru vet var han sover. Sedan oppositionsledaren utropade sig till Venezuelas rättmätiga president den 23 januari – mitt under gatuprotesterna mot landets socialistiska styre – är han mycket försiktig. Han visar sig bara offentligt i samband med planerade framträdanden, berättar folk som lever nära honom. Ett exempel var när han, förra lördagen i den rika stadsdelen Las Mercedes – kantad av shoppingcenter, gourmetrestauranger och oppositionsanhängare – talade för en folksamling som var insvepta i flaggor, fyllda av nytt hopp.

Från podiet delade han sin plan: Han vill bara vara president tills det kan hållas fria val. Stödet från olika håll i världen ska få militären att inse att det är dags att lämna Maduro. Hittills är det bara fotsoldater och folk med höga positioner utomlands som gjort det.

Venezuelas president Nicolás Maduro är både älskad och hatad av sitt folk. Nu utmanas han av oppositionsledaren Juan Guaidó.
Venezuelas president Nicolás Maduro är både älskad och hatad av sitt folk. Nu utmanas han av oppositionsledaren Juan Guaidó. Foto: Ariana Cubillos/AP

Ett löfte om amnesti till dem som lämnar ska få militären på bättre tankar, säger han, medan han viftar med ett papper med texten till en amnestilag. Det är knappast tillräckligt för att locka de högsta cheferna inom militären och toppministrarna som tjänar stora pengar på korruption, kokainhandel, matprisspekulation och den märkligt höga valutakursen.

Men kanske kan de byta sida, sedan USA inte har uteslutit möjligheten att sända militärer till Venezuela. Samtidigt blir bankkonton med oljepengar frysta och hungerskrisen innebär att soldaterna får leta efter mat i papperskorgar.

Annons
Oppositionsledaren Juan Guaidó väckte känslor när han utropade sig själv till övergångspresident den 23 januari. Nu har han även fått internationellt stöd.
Oppositionsledaren Juan Guaidó väckte känslor när han utropade sig själv till övergångspresident den 23 januari. Nu har han även fått internationellt stöd. Foto: Fernando Llano/AP

”Vem är president? Guaidó!” ropar folksamlingen. För bara några veckor sedan var det få av dem som visste vem den oansenliga parlamentarikern var. Nu hyllas han som en landsfader, trots att hans tal egentligen är rätt färglöst. Men han är åtminstone inte Maduro, och han har samlat oppositionen.

Hans ögon är fortfarande rödsprängda, pannan ärrad av misshandeln och näsan är bruten. Men nu är han fri igen – och optimistisk.

Men är han president också enligt lagen? Enligt artikel 233 kan parlamentets talman, som är Guaidó, fungera som president tills dess att det kan hållas ett nyval, om den sittande presidenten bedöms vara klart olämplig att regera. Och Maduro vann presidentvalet i juni efter att han fängslade och uteslöt sina starkaste motkandidater. Året innan ersatte han det folkvalda parlaments makt med en tvivelaktig folksamling, bestående av anhängare till honom. Domstolens oberoende försvann redan under Maduros läromästare och föregångare, Hugo Chávez, som dog i cancer 2013.

Annons

”Le! Låt dem hata”, avslutar Guaidó sitt tal.

Och många i Caracas ler nu mer än på länge. Förra vintern var apatin utbredd. Maduros soldater hade skjutit skarpt mot demonstranter hela våren. Ungdomar tappade tron på framtiden och oppositionen splittrades. Ingen orkade göra uppror – för vad tjänade det till? Nu vågar de hoppas igen.

– Venezuela blir fritt, säger den 24-åriga teologistuderande Gregory Sanabria med ett leende.

I somras blev han frisläppt efter tre år, åtta månader och 26 dagar i underrättelsetjänsten SEBIN:s snigelformade tortyrslott där gräset växer i betongens sprickor och politiska fångar försvinner.

Exil-venezolaner på flera platser i världen har uttryckt sitt stöd för  oppositionsledaren Guaidó, här under en manifestation i spanska Barcelona.
Exil-venezolaner på flera platser i världen har uttryckt sitt stöd för oppositionsledaren Guaidó, här under en manifestation i spanska Barcelona. Foto: Emilio Morenatti/AP

Han var anklagad för ”deltagande i konspiration”, men kom aldrig till rätten. Hans ögon är fortfarande rödsprängda, pannan ärrad av misshandeln och näsan är bruten. Men nu är han fri igen – och optimistisk:

Annons

Vi lever i en narkotikadiktatur, så all hjälp är välkommen. Maduro vill hellre bränna ner hela huset än att överlämna nycklarna till Guaidó.

– Det är annorlunda den här gången. Nu är världen på vår sida.

Samtidigt som vi pratar backas Guaidó upp av FN:s säkerhetsråd i väst, Latinamerika och de flesta av världens demokratier. Ryssland och Kina stöttar Maduro, liksom Kuba, Nordkorea, Iran och Turkiet.

– Det är nu eller aldrig, säger Gregory Sanabria, och suger nervöst på en cigarett.

Andra skämtar om att de bara väntar på att den amerikanska marinen ska rulla in och rädda dem.

– Men vi lever i en narkotikadiktatur, så all hjälp är välkommen. Maduro vill hellre bränna ner hela huset än att överlämna nycklarna till Guaidó, säger Catarina Pinzón, en kontorsdam i träningskläder.

Venezuela har två presidenter men bara en av dem, Maduro, har en militär. Om Guaidó ska få makten kräver det att personerna som stöttar honom i de fattigaste områdena fortsätter att visa dödsförakt. I Caracas kan man köra i timmar och bara se tristessen i slummen: högar av brinnande sopor, magra kor, köer framför halvtomma butiker. Vi stannar inte för rött, på grund av risken för att bli rånade.

Annons

Nu ska den här skiten få ett slut.

Överallt växer vreden mot Maduro. Men det gör hans säkerhetsstyrkors brutalitet också. Enligt FN har 850 människor blivit anhållna den senaste veckan, och minst 40 har dödats – många av dem i sina egna hem av den nya specialstyrkan FAES. När vanliga soldater vägrar att döda skickar Maduro ut FAES i stället.

Den humanitära krisen som följde Venezuelas ekonomiska kollaps har fått över två miljoner människor att lämna landet.
Den humanitära krisen som följde Venezuelas ekonomiska kollaps har fått över två miljoner människor att lämna landet. Foto: Rodrigo Abd/AP

– Nu ska den här skiten få ett slut, säger Victor Marquez rasande. Han är en fyrabarnspappa vars minimilön inte längre räcker för att köpa mat till barnen.

Victor Marquez befinner sig i kvarteret bakom tunnelbanestationen Gato Negro, och det är här som Maduro vanligtvis röstar. Han bor i Catia-området i västra Caracas, en gång stadens högborg för vänsteranhängare, nu är ett av de mest upproriska områdena.

Annons

Jordbruk och småföretagare gick i konkurs på grund av statens tvångsinlösen, och oljeförmögenhet delades ut, utan att skapa varaktiga jobb och tillväxt.

Under de senaste veckorna har vreden här varit större än rädslan. Men vid protesterna i slumområdena två dagar innan såg det snarare ut som motsatsen – färre deltog än veckan före. Vågar de inte längre?

De höga väggarna till Chávez kontorsbyggnad blickar ner på oss i Catias gråa betong. Krisen är också hans verk. Först föll fattigdomen drastiskt, men när Chávez dog var den högre än när han tillträdde. Jordbruk och småföretagare gick i konkurs på grund av statens tvångsinlösen, och oljeförmögenhet delades ut, utan att skapa varaktiga jobb och tillväxt. Maduro jobbar likadant – men saknar sin företrädares karisma.

San Agustin är en av de otaliga slumområdet i utkanten av Caracas där vreden mot landets sittande president Nicolás Maduro under den senaste tiden nått kokpunkten.
San Agustin är en av de otaliga slumområdet i utkanten av Caracas där vreden mot landets sittande president Nicolás Maduro under den senaste tiden nått kokpunkten. Foto: Rodrigo Abd/AP
Annons

Upploppen mot honom tog fart på allvar den 21 januari i området Cotiza. Soldater från nationalgardet tömde ett vapenlager och barrikaderade sig sedan i en barack. När Maduros styrkor ryckte ut för att stoppa dem gick människor på gatan ihop för att skydda dem. Flaskor som kastades möttes av skarpa skott, och till slut fördes soldaterna bort.

Det var folket mot regimen, men jag litar inte på Guaidó.

Dagarna efter blev accelererade våldet i slumkvarteren. Den 23 januari ljöd skottsalvorna stora delar av natten i området Jose Felix Rivas, berättar en kvinna därifrån, som inte vågar säga sitt namn.

– Det var hemskt. Pang-pang-pang. Det bara fortsatte och det sattes ut sopcontainrar mitt i gatan, säger hon.

Nästa dag kom FAES för att hitta misstänkta upploppsmakare och bestraffa dem, enligt lokala medier.

– Det var folket mot regimen, men jag litar inte på Guaidó.

Hon tycker att alla politiker är likadana, och vill därför inte heller demonstrera.

Bostadsområdet El Valle var före krisen ett vanligt arbetarkvarter, i dag är det förvandlat till ett slumområde.
Bostadsområdet El Valle var före krisen ett vanligt arbetarkvarter, i dag är det förvandlat till ett slumområde. Foto: Magnus Boding Hansen
Annons

I El Valle, i södra Caracas, demonstrerar däremot både gamla och nya fiender till Maduro. El Valle är ett arbetarkvarter som under krisen har förvandlats till ett slumområde. Om Guaidó ska regera bör han också öka sitt inflytande i områden som dessa, och helst snabbt.

Guaidó ser ut som en som gått på internat, men egentligen har han en medelklassbakgrund. Vet folk det? Eller ser de honom som den vita man med en mastersexamen från ett amerikanskt toppuniversitet, vilket han faktiskt är.

Guaidó gick runt bland oss utan att vara rädd, pratade mot de som hade makten och tog hand om sårade.

– Han är en av oss, insisterar Rita Lugo, en äldre kvinna som sparkades från det nationella oljeföretaget PDVSA 2003, ”för att Chávez skulle göra plats för sina egna”.

Hon har aldrig demonstrerat, förrän nu. Kring halsen har hon en kedja med en träfigur av ärkeängeln Mikael. Hon menar att Guaidó är lika ofarlig som honom. Första gången hon hörde talas om honom var 1999. Den då blott 15-åriga Guaidó överlevde ett jordskred i hemstaten Vargas, som ligger ute vid det Karibiska havet. Katastrofen kostade tiotusentals människor livet, och slukade hela byar. Strax efter händelsen kom överlevaren Guaidó in på universitetet och blev student. Han har sagt att den misslyckade hjälpinsatsen i Vargas gjorde honom mer socialt medveten.

Annons

– Han är en ”guáramo”, en kraftkarl, säger den 57-åriga gymnasieläraren Mariza Morales.

Hon fattade tycke för honom under våren 2017 då de månadslånga protesterna mot Maduro pågick.

– Guaidó gick runt bland oss utan att vara rädd, pratade mot de som hade makten och tog hand om sårade, berättar hon.

Oljeprisets fall ledde till ekonomiskt moras i oljenationen Venezuela. Dygnets alla timmar kan man nu se folk köa för att få köpa subventionerad mat i Caracas mindre bemedlade områden.
Oljeprisets fall ledde till ekonomiskt moras i oljenationen Venezuela. Dygnets alla timmar kan man nu se folk köa för att få köpa subventionerad mat i Caracas mindre bemedlade områden. Foto: Rodrigo Abd/AP

Maduro har fler fiender, men hans vänner är välorganiserade. Och omkring var fjärde invånare stödjer honom fortfarande. Flera av dem står fortfarande framför presidentpalatset Miraflores på lördagseftermiddagen och ropar: ”Chavez vive, viva Maduro”, och viftar med röda flaggor, till tonerna av folkmusik.

”När Venezuela talar, skakar fåglarna”, sjunger en kvinna, med en demonstrativ mängd rött läppstift målat. En kvinna från slummen i San Juan erkänner dock att hon är här efter ett ultimatum hon ställdes inför: kom hit, eller gå miste om matkassarna som delas ut gratis av staten.

Annons

Men 52-åriga Sixto Àlvares, en kristen man iklädd en baseball-tröja och trasiga jeans, är övertygad Maduro-anhängare. Han kallar Guaidó för en kuppmakare och lakej för imperiet, alltså USA. På frågan om han borde fängslas svarar han:

Precis som många andra fängslades jag också på flygplatsen i timmar när jag kom hit.

– Han har väl precis nått åldern då han kan straffas.

Vi avbryts av en civilklädd vakt med mustasch och walkie-talkie. Han meddelar att jag inte får vara här, och kräver att få se mitt pass. Jag räcker över mitt presskort. Passet, insisterar han.

– Vänta här, så hämtar jag det meddetsamma, säger jag och skyndar mig runt ett hörn när han tvekar för ett ögonblick.

Flera journalister har fängslats eller deporterats och få har släppts. Precis som många andra fängslades jag också på flygplatsen i timmar när jag kom hit.

FN:s observatörer har beskrivit situationen i Venezuela som ”en mycket allvarlig kris.”
FN:s observatörer har beskrivit situationen i Venezuela som ”en mycket allvarlig kris.” Foto: Rodrigo Abd/AP
Annons

För att få en uppfattning om Maduros stöd växer eller minskar kör jag ut till det beryktade slumområdet 23 De Enero. Området är uppkallat efter den 23 januari 1958, den dag då diktatorn Marcos Pérez Jiménez störtades. Det är förmodligen chavismens mest berömda högborg, och här ligger Hugo Chávez begravd.

Stora grupper av kubaner står för läkarhjälp, sociala tjänster och inte minst för övervakning.

Här patrullerar colectivoerne, ett medborgargarde bestående av regimtrogna motorcyklister med stora gevär och Sandoval-störthjälmar. Stora grupper av kubaner står för läkarhjälp, sociala tjänster och inte minst för övervakning. Bland annat registrerar de anti-Maduro-demonstranter som därmed inte får ta del av de fria matkassarna.

Chavisterna har makten – men har de förlorat folket?

– Det är många år sedan majoriteten av oss stöttade dem, nu låtsas vi bara, säger José Ochoa, en 60-åring med nätlinne, och en tribal-tatuering och ett barnbarn på armen.

José Ochoa är på papperet en hängiven följare av landets tidigare ledare Hugo Chávez, men han medger att det mest är för syns.
José Ochoa är på papperet en hängiven följare av landets tidigare ledare Hugo Chávez, men han medger att det mest är för syns. Foto: Magnus Boding Hansen
Annons

Han är sekreterare i ett av chavisternas lokalråd och arbetar i undervisningsministeriet. På pappret är han alltså en ärke-chavista.

Men lojaliteten är inte sann. Och han hävdar att han vet att 40 av de 52 medlemmarna i rådet precis som honom egentligen inte alls är lojala. Men de uppträder som det – för sin egen och sina närmstas säkerhet. Fenomenet i sig är inget nytt. Det nya är att många nu känner så stor vrede att de gladeligen låter sig citeras. Tidigare tog de sig till grannkvarteren för att demonstrera, nu gör det de här där de bor.

Vi ropade ’mamahuevo’ (kuksugare) och ’vi dödar er när ert kungarike kollapsar’. De var rädda. Jag också.

– Vi är inte rädda längre, säger Adriana Rodriguez, 30.

Även hon är offentligt anställd och förstagångsdemonstrant. Hon trodde först att det var ett skämt när den okända Guaidó plötsligt blev president, men valde snabbt att stötta honom. Den 23 januari slog hon, och de flesta andra i lägenhetshuset, på grytor och stekpannor och krävde Maduros avgång. Militären och polisen drog sig tillbaka från flera av sina poster i området och överlämnade oroligheterna åt colectivoerne. De stod på taket till det 12 våningar höga betonghuset och siktade på alla som rörde sig nere på gården.

– De gör alltid det. Men nu trotsade vi dem. Vi ropade ”mamahuevo” (kuksugare) och ”vi dödar er när ert kungarike kollapsar”. De var rädda. Jag också, säger Adriana Rodriguez.

Efter reklamen visas:
Vad är det som händer i Venezuela?

Venezuelas president Nicolás Maduro är både älskad och hatad av sitt folk. Nu utmanas han av oppositionsledaren Juan Guaidó.

Foto: Ariana Cubillos/APBild 1 av 9

Oppositionsledaren Juan Guaidó väckte känslor när han utropade sig själv till övergångspresident den 23 januari. Nu har han även fått internationellt stöd.

Foto: Fernando Llano/APBild 2 av 9

Exil-venezolaner på flera platser i världen har uttryckt sitt stöd för oppositionsledaren Guaidó, här under en manifestation i spanska Barcelona.

Foto: Emilio Morenatti/APBild 3 av 9

Den humanitära krisen som följde Venezuelas ekonomiska kollaps har fått över två miljoner människor att lämna landet.

Foto: Rodrigo Abd/APBild 4 av 9

San Agustin är en av de otaliga slumområdet i utkanten av Caracas där vreden mot landets sittande president Nicolás Maduro under den senaste tiden nått kokpunkten.

Foto: Rodrigo Abd/APBild 5 av 9

Bostadsområdet El Valle var före krisen ett vanligt arbetarkvarter, i dag är det förvandlat till ett slumområde.

Foto: Magnus Boding HansenBild 6 av 9

Oljeprisets fall ledde till ekonomiskt moras i oljenationen Venezuela. Dygnets alla timmar kan man nu se folk köa för att få köpa subventionerad mat i Caracas mindre bemedlade områden.

Foto: Rodrigo Abd/APBild 7 av 9

FN:s observatörer har beskrivit situationen i Venezuela som ”en mycket allvarlig kris.”

Foto: Rodrigo Abd/APBild 8 av 9

José Ochoa är på papperet en hängiven följare av landets tidigare ledare Hugo Chávez, men han medger att det mest är för syns.

Foto: Magnus Boding HansenBild 9 av 9