Annons
Analys

Jenny Nordberg:När yttrandefrihet används för att sprida hat

Sörjande utanför en minnesceremoni efter masskjutningen i El Paso, Texas, i augusti. Gärningsmannen skrev ett manifest där det framgick att dådet var riktat mot latinamerikaner.
Sörjande utanför en minnesceremoni efter masskjutningen i El Paso, Texas, i augusti. Gärningsmannen skrev ett manifest där det framgick att dådet var riktat mot latinamerikaner. Foto: Jorge Salgado/AP/TT

Hur får man tyst på någon nuförtiden? Eller åtminstone på sådant som är hotfullt, kränkande eller farligt? I USA har den konservativa högern blivit yttrandefrihetens mest hårdföra försvarare – medan liberaler istället vill censurera mer.

Under strecket
Publicerad

Ingen vill läsa ytterligare ett ”manifest” som lagts ut online av en massmördare som önskar dela sina idéer med omvärlden efter att han urskillningslöst skjutit in i en folksamling, en skola eller en moské. Ändå dyker de upp efter snart varje högerextremt terrordåd.

De är inte olagliga, och möjligheterna att stänga ner och ta bort hatpropaganda är små. Trots att orden är lika extrema som handlingarna, och kanske kommer att inspirera andra att ge sig på något liknande.

Yttrandefrihet är i USA lika grundläggande som religionsfrihet. Till skillnad från Europa och de flesta andra länder, där exempelvis hets mot folkgrupp är straffbelagt, trumfar det första tillägget i USA:s konstitution mycket annat.

I USA går det därför bra att i stort sett hata hur mycket som helst. På en person eller på en grupp. Online eller i det verkliga livet. Och så länge man inte chattar med en organisation som är terrorstämplad är det inte olagligt att fördjupa sig i olika sorters ondska och hur den bäst realiseras. Själv eller i samråd med andra.

Annons
Annons

Det finns ett undantag, och det är om det som sägs utgör en ”tydlig fara” för att ord direkt kan leda till våld. Den som uppviglar en folkmassa att ta till våld mot något, kan vara ett sådant exempel. Men det är bara i den fysiska verkligheten, och tillämpas nästan aldrig. Uppvigling och hat online som eventuellt leder till våld i verkligheten är inte en koppling som räknas som olagligt.

När sociala medieföretag, webbforum och servrar plockar bort sådant som de själva hittar eller uppmärksammas på går de alltså oftast längre än vad de lagligt skulle behöva göra. De som argumenterar för att sociala medier ska rensas från hat vädjar därmed till enskilda företag om att sådant som ingår i den amerikanska versionen av yttrandefrihet ändå ska censureras. Det blir då upp till företagens goda vilja – eller kanske snarare deras affärsintressen.

I USA har den stora striden om vad man egentligen får säga blivit hårt politisk.

Det leder till frågan om det faktiskt är enbart sociala medier som är det större problemet – eller om det är den stolta amerikanska varianten av en för européer nästan obegripligt bred yttrandefrihet? Det amerikanska synsättet där alla idéer – inklusive mycket dåliga eller farliga idéer och åsikter – ska kunna uttalas, styr också mycket av internet och sociala medier för hela världen.

Det är lätt att hålla med om att yttrandefrihet är en viktig del av en demokrati, och att den inte ska begränsas av staten. I tystnad dör demokratin, och i stället frodas konspirationsteorier och rädsla. Så långt är de flesta med – att diktaturer som fängslar aktivister, journalister och politiker som säger fel sak inte är något att sträva mot.

Annons
Annons

Alla är därför för yttrandefrihet - någon annanstans. Men även på hemmaplan – tills något är fel, kränkande, obehagligt eller hotfullt. Då vill de som utsätts ofta sätta stopp.

För i vår tid kan det vara svårt att förbli en absolut yttrandefrihetsivrare, när var och en måste betänka hur mycket provokation de själva och andra klarar – och vad det leder till. I USA har den stora striden om vad man egentligen får säga blivit hårt politisk.

Radikala aktivister av olika slag har alltid åberopat rätten till det fria ordet i USA, och många gånger också skyddats av grundlagen när det har prövats i domstol. Men förr var det pacifister, kommunister och aktivister som stred för sin sak. För bara några decennier sedan var det konservativa som stenhårt stred för förbud mot videovåld och porr i olika former.

Men på senare år har det blivit tvärtom.

Maniska kvinnohatare, rasister och nazister kom på att de vill ha precis lika stor rätt till yttrandefrihet. Med hjälp av internet kan de ju också sprida sina idéer och rekrytera anhängare mycket mer effektivt än förr i världen - och det är en rätt de numera försvarar aggressivt. De mest hårdföra försvararna av bred yttrandefrihet är numera den konservativa högen – hela vägen ut till extremhögern.

På den andra sidan – hela vägen ut till ytterkantsvänstern – har idéer utvecklats om att enskilda människor, grupper och minoriteter inte ska behöva bli kränkta av ord och åsikter – varken i verkliga livet eller online. Vissa saker ska därför inte få uttalas. De största förbudsivrarna kommer därmed inte från högern numera, utan från den rakt motsatta sidan.

Annons
Annons

Ingen kan tvingas uttrycka något som de inte tror på eller håller med om, lyder logiken.

Men det är inte bara extremister på olika håll som testar gränserna för den vidsträckta amerikanska yttrandefrihet numera. I Högsta domstolen har ett antal strider avgjorts där företag har åberopat sin rätt till yttrandefrihet. Och fått rätt. Det har fått en av de liberala domarna i Högsta domstolen att peka ut den konservativa högern för att bedriva politisk krigföring med hjälp av den amerikanska yttrandefrihetsgrundlagen.

Företag med alla möjliga olika vinstintressen har därmed nuförtiden rätt att fritt marknadsföra sådant som kan vara skadligt för människor och att även att till viss del diskriminera mot personer eller grupper som de inte håller med. Eller att undanhålla information.

Argumentet om yttrandefrihet är till och med något som används för att bekämpa liberala åsikter och idéer: Numera behöver till exempel vårdinrättningar som är mot abort inte ens upplysa kvinnor om att abort existerar eller hur de kan få tillgång till det. De har rätt att tiga om det. Ingen kan tvingas uttrycka något som de inte tror på eller håller med om, lyder logiken. Det skulle vara att begränsa deras yttrande- och åsiktsfrihet.

Den allra största konsekvensen är att företag har rätt att bedriva och bekosta obegränsade politiska kampanjer i yttrandefrihetens namn. De som har mest pengar kan ju därför som bekant köpa mest ”yttrande” och därmed helt dominera vilka ”fakta” som sprids och därmed påverka vilka politiker som väljs.

Den amerikanska yttrandefriheten har också visat sig alldeles utmärkt för dem som vill påverka utifrån. Nästan vad som helst får sägas, hur många gånger som helst. Hur eländigt fel det än är, och hur mycket skada det än kan göra.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons